- Besökare online:
Apr
21
Jag hade precis bara lämnat Gusten på dagis i måndags och hunnit hem när de ringde och sa att han hade feber. Och här är vi nu, tre dagar senare med en pigg kille med pyttelite feber och pyttelite snorig näsa. Men inget dagis eftersom han ligger runt 38 grader hela tiden.
I eftermiddags vände det lite dock och febern smög sig ner mot 37 igen. Så vi hoppas på en feberfri dag i morgon och möjligen dagis på fredag igen. Men vi får se. Under tiden har både jag och Josefin hunnit bli förkylda så vi går på lite halvfart allihopa här hemma. Fast Josi jobbar ju så jag får nog lite mera vila under mitt vabbande.
Vad gör man när man är hemma och nästan frisk då? Jo man kan t ex äta en stor bagel:
Mar
29
En frisk kille busar efter dagis.
Gusten är helt frisk igen och var tillbaka på förskolan idag. Han var glad över att få vara tillbaka till sina nyfunna kompisar igen, och jag var glad över att få vara tillbaka på jobbet (hemmakontoret). Söndagen fick ju lite snurr p g a sommartiden och Gusten somnade sent efter lunchen och nattades även sent på kvällen. Och i morse sov han till 08(!) vilket är sent även för vintertid (07). Men vi kastade i oss frukosten och, lite senare än vanligt, stapplade vi in på förskolan. Gusten fann sig snabbt och brydde sig inte direkt när jag sa >>hej då<< och gick.
Vi var lite oroliga över hur det skulle gå på dagis eftersom Gustens huvud knappast ställt om sig till sommartid ännu, och inte våra heller direkt. Men när jag hämtade honom fick jag reda på att allt gått lika bra som vanligt. Han hade ätit bra, sovit bra och alla barnen verkade ha anpassat sig alldeles perfekt till tidsförskjutningen. Så vi gick hem och hade en mysig eftermiddag med mycket soffhäng, bus och mys.
Sitter och ”läser” lite i soffan efter en dag på dagis.
Nu på kvällen har vi fixat med att säga upp telefoni, TV, bredband och elbolag. Och vi har fixat blankett till att säga upp Gustens förskoleplats och även plockat fram hyreskontraktet som vi ska skriva på och skicka in för uppsägning i morgon. Det börjar verkligen bli allvar med den här flytten nu och det är ju faktiskt inte alls många månader kvar. Och ännu färre till vi blir fyra i familjen! 
Herregud. Vilken vändning livet kommer ta…
För att kunna rusta upp ännu bättre inför just den kommande vändningen har vi bokat en resa till Amsterdam över påsk! Gusten får fira påsken i Sverige hemma hos underbara mormor och morfar medan vi sitter på en buss till Holland. Vi åker tidigt på torsdagmorgonen och kommer hem igen på söndagkväll. Så fyra dagar och tre nätter utan lilla Gurkan. Det kommer kännas jättekonstigt, men vi är båda otroligt sugna på lite egentid, med sovmorgnar och hotellfrukostar och allt annat som en liten semester kan bjuda på. Och vi har insett att om vi inte gör något sådant här nu så kommer det kanske dröja ett bra tag innan vi kan göra något liknande igen. Bara att resa med två små barn blir ju svårt, men även att skaffa barnvakt till två barn kräver lite mera planering och kanske inte något vi kommer göra den första tiden med ”tvåan”.
Så vi bestämde oss och bokade en sån bussresa förra veckan! Semester för oss i en stad vi inte känner till, och semester för Gusten från sina krävande föräldrar i några dagar. 
Har vi någon bloggläsare som varit i Amsterdam? Vi är väldigt intresserade av personliga tips på sevärdheter och smultronställen. Tack på förhand!
Mar
10
Vi har diskuterat lite fram och tillbaka tidigare om Gusten ska få stanna till 14 eller 15 på dagis. Stannar han till 15 får han mellanmål där och hämtar vi vid 14 äter han det hemma. Och nu när vi har fått chansen att se vad som bjuds vore det elakt, ja nästan grymt, att ta hem honom vid 14. För titta vad han skulle ha missat denna vecka:
Vecka 10 serveras alltså:
- Mördegsinbakad äppelrulle
- Pannkakor med sylt
- Smörgås med mjölk och grönsaker
- Minipizza
- Fruktfat
Så nu är det bestämt, killen stannar på dagis till 15. Allt annat vore en omänsklig handling…
Mar
6
Sen igår eftermiddag har Gusten pappafritt. Oskar är ju som ni ser på Gotland. Jag hämtade själv (för första gången) från dagis och det gick jättebra. Fick inte reda på något direkt som han gjort på dagis, förutom att han ätit bra på mellis (troligen på grund av att inte hans ”vanliga” fröken var där). När jag kom satt han dessutom på en vanlig stol(!) och drack vatten ur en vanlig mugg (!) något som jag uppmärksammade och tyckte att han var duktig men som fröken som satt vid bordet verkade ta som att hon gjort fel och sa flera gånger att ”Jag visste inte riktigt hur han skulle ha det eftersom XX inte var här”. Suck! Jag blev ju bara stolt! Sen sprang han runt lite innan det blev dags att gå ut och åka hem – under en del protester precis som i onsdags. Men ut kom vi i alla fall.
Kvällen tillbringades hos mormor och morfar – där han (och vi andra) fick god lax och potatis till middag. Gusten åt så han nästan sprack 
Sen passade jag på att ta en dusch vid Gustens läggning och morfar fick testa att natta själv (annars har bara mormor gjort det när de varit barnvakter). Det gick bra! Så skönt! Och sen fick jag se hela På spåret, även om jag tyckte frågorna var ganska tråkiga denna gången. Och sen fick jag sovmorgon till halv åtta (fast Gusten vaknade vid halv sju) – underbart!
En liten bildkavalkad över vad Gusten har haft för sig från fredag-lördag med mormor och morfar:
Testat mormors glasögon
Kört bilar nerför stup
Gungat lite
Spelat piano med morfar
Lekt med nallen (nallen fick precis smaka smoothie)
Feb
7
Inskolningen fortsätter även om jag inte är världens snabbaste på att rapportera om den. I fredags var det dags för att återigen infinna sig på förskolan vid nio. Planen var att Gusten skulle vara utan mig ganska mycket den dagen så redan vid lite efter nio sa jag hej då till honom och tog en promenad. Eftersom vi bor så nära förskolan och det går så bra för Gusten tycker förskolläraren att det är okej att jag går hem medan Gusten inskolas istället för att sitta i personalrummet som många andra gör. Jag tyckte dock det var lite väl magstarkt att bara vandra hem igen när jag skulle lämna honom ensam en längre tid så jag passade på att göra ett ärendet istället. Så klart så fungerar inte mikrofonen på iPhonen och jag tänkte gå till Telia och fråga om det. Men det var ju inte öppet där förrän tio så jag hamnade på caféet precis bredvid och satt och läste och fikade ett tag istället. Det kändes skönt att hålla sig ute på stan ändå så att jag snabbare kunde ta mig tillbaka till förskolan ifall de skulle ringa.
Gusten skulle vara utan mig ända fram till tolv och skulle även få äta med de andra barnen denna dag. Så jag satt och fikade och runt halv elva gick jag över till Telia om berättade om telefonen. Jag hade fortfarande inte hört något från förskolan när jag gick därifrån så jag antog att allt hade gått vägen så långt. Eftersom Gusten skulle äta där och sen gå hem antog jag att han skulle somna i vagnen då vid 12 som han brukar. Så jag gick förbi förskolan och hämtade sittvagnen som han hade åkt i på morgonen och gick hem med den för att byta mot liggvagnen istället. Jag gick bara hem och vände och sen tillbaka och satte mig och läste i personalrummet. Vid 11.40 hör jag en bekant röst komma in i rummet bredvid och snart tittar Gustens lilla huvud in genom dörren med fröken hack i häl.
Allt hade gått jättebra! Han hade lekt på som vanligt. Han hade bonkat i huvudet i ett av borden och ”gnällt någon sekund, sen hade allt blivit bra igen” och de hade haft gympa och han hade ”först varit tveksam till gympan men sen blev det musik och då hade han dansat med kompisarna”. Åh, jag kan verkligen se Gusten svänga loss med sina nya vänner där. Han älskar ju att dansa.
Men sen var det dagens stora prövning – nämligen maten. Det hade inte gått så bra. Han hade först plockat lite med fingrarna och sen hade de försökt mata honom lite men det hade kommit ut igen. Det var moussaka som bjöds och han verkade haft svårt med auberginebitarna. Det har vi alltid sagt, att han är duktig med nya och annorlunda smaker med väldigt petig när det kommer till konsistens. Så det var ju ett mindre nederlag men Gusten verkade glad ändå. Så jag stoppade honom i vagnen och tänkte gå hem och ge honom lite chili con carne från dagen innan. Men jag märkte snabbt hur trött han var där i vagnen och hittade istället en banan i skötväskan som han mumsade i sig innan han somnade sött, helt slut efter en halv dag på dagis.
Feb
1
Det började redan i morse. Jag vaknade och var helt nervös. Gusten skulle inskolas på förskola vid 10 och jag hade svårt att äta frukost. Ni som följer mitt twittrande fick snabbt en inblick:
”Snart bara en timme kvar till Gusten börjar inskolningen på förskolan. Gusten verkar lugn, pappan är nervös.”
Eftersom vi aldrig besökte just denna förskolan när vi gjorde våra besök i våras så var vi ju inte helt säkra på vad det skulle vara för ställe. Och jag var inte helt säker på om jag skulle hitta dit, än mindre hitta in. Det, och att komma i tid, var det som stressade upp mig mest från att jag slog upp ögonlocken i morse. Jag blev inte helt lugn förrän jag satte min fot innanför dörren på förskolan en stund senare. Det skulle dock visa sig att det inte var helt enkelt att komma in.
I god tid efter frukost packade jag ner Gusten i vagnen och började kämpa mig bort genom ett snöigt och oplogat Lund. Förskolan ligger nära så vi var där runt en kvart för tidigt. Jag går in genom grinden och kör fram till dörren. Jag drar i handtaget – låst. Jag tittar in genom ett fönster till höger om mig och ser två kvinnor klä på några småttingar. De tittar på mig och fortsätter sen med påklädningen. Snart kommer det ett gäng barn och samma två kvinnor och fortsätter att klä på småttingarna innanför den låsta dörren. Jag ler mot dem och pekar lite på dörren. De bara stirrar på mig och barnen klättrar upp i fönstret och trycker sina små runda ansikten mot rutorna. ”Vill ni komma in, vill ni komma in!?” ropar de. ”Hemskt gärna” säger jag. Den ena kvinnan går iväg den andra tittar på mig. ”De kommer inte in. De vill inte komma in” börjar barnen ropa. ”Det vill vi visst det!” tänker jag men vill inte möta deras blickar längre eftersom det börjar kännas fånigt. Varför tror de att jag står där utanför med min son som ett fån?
Efter ett tag kommer en äldre kvinna och öppnar dörren:
- Ville du något?
- Ja, öh, jag skulle på inskolning här med Gusten idag.
- Vilken avdelning ska du till? Vet du det?
- Jo, Krusbäret.
- Aha, det här är Blåbäret, gå ut samma väg du kom och gå sen in på den exakt likadana gården här bredvid. Där ligger Krusbäret. Jag säger till att du kommer. Och tänk på att använda båda handtagen, säger hon, och pekar på det övre handtaget i huvudhöjd. Dörren var alltså inte alls låst och det var därför de vuxna och alla barnen undrade varför vi bara stod där. Aha! Men hur skulle jag och Gusten kunna veta det, dagisrookies som vi är.
Jag baxar iväg vagnen till den andra gården, parkerar och öppnar båda handtagen och kliver in med Gusten.
- Hej, jag skulle på inskolning här idag.
- Heeej Gusten!!, ropar en kvinna till höger om mig. Hon presenterar sig och det visar sig vara förskolläraren som ska ta emot oss (jag låter henne förbli anonym).
Barnen på avdelningen ska precis gå ut och det blir snabbt tomt där. Förutom en liten pojke som sitter kvar ensam på golvet. Han mår inte helt bra idag och ska vara inne, säger förskolläraren. Gusten börjar genast undersöka stället medan hon visar oss runt. Det är nyrenoverat sommaren 2009. Det är stora ljusa rum med vita väggar och gröna golv. 12 barn med Gusten, kanske 13 i mars, och tre stycken lärare. Hon visar oss bort i korridoren och berättar om de andra avdelningarna. Det är ett jättestort långsmalt hus med en lång korridor genom hela. Det finns småbarnsavdelningar, syskonavdelningar och avdelningar för större barn. De små barnen har egna mindre gårdar att leka på, men kan även vara ute under hårdare uppsikt med de större barnen på den jättestora, fina gården på husets kortända.
Hon visar oss vidare bort till köket där vi får hälsa på kocken som lagar all mat på plats. Han är en jätterolig typ direkt hämtad från en Disneyfilm, lite som den smale kocken i Lady & Lufsen. Vi får även titta in i personalrummet där jag kommer spendera en hel del tid under inskolningen när jag ska ”försvinna” och G ska vara själv. Där finns kaffe och vindruvor och mysiga gamla soffor, stolar och bord. Känns verkligen hemtrevligt.
Gusten har tagit med sig en liten rosa dockvagn från sin avdelning som han puttar framför sig under hela rundvandringen. Jag frågar lite mer om tiden och det är samling 09:30, lek ute från 10 till 11. Lunch vid 11.30 och vila 12-14. Vid14.30 är det mellanmål och sen fri lek resten av dagen. De äter även frukost runt 08 men vi bestämmer att det blir bäst att lämna vid 09 och hämta efter mellis vid 15. Vi får se om vi kan få ihop det med jobb för mig under den tiden, och att vi inte behöver pussla för mycket med annat. I sådana fall blir det hämtning 14 istället.
Vid 11 kommer alla barnen in igen och rummen fylls snabbt med lek. Vi kommer tillbaka från rundvandringen och Gusten finner sig snabbt och börjar plocka med trätågen på golvet. Barnen på Krusbäret är mellan 1-3 år men de flesta är precis runt 18 månader. Alla jag ser verkar jämngamla med Gusten och tittar nyfiket på den nye lekkamraten. Gusten plockar fram några böcker och börjar bläddra lite, då säger läraren att det är dags att säga hej då och att vi ses igen i morgon. En timme bara flög förbi och om Gusten hade fått bestämma hade vi kunnat stanna hela dagen. Men vi ska tillbaka för samma vända i morgon, 10-11, och sen trappas inskolningen stegvis upp varannan dag. Verkar riktigt vettigt och av Gusten att döma kommer det att gå bra. Men vi får se hur det blir när det kommer till avsked…
Vi klär på oss igen, vinkar adjö till alla barnen och beger oss hemåt. Gusten sitter speedad i vagnen och undrar nog lite vad som nyss hände. Jag går där överlycklig för den fina förskola vi lyckats hitta till vår son. Det blir nog bra det här.
På Twitter efteråt:
”Första träffen på förskolan avklarad. Det verkar vara ett underbart ställe. Gusten kände sig som hemma direkt.”
Jan
31
Imorgon ska Gusten börja på förskola. Det känns läskigt, även om det är något naturligt. Och jag ska inte vara med på inskolningen utan Oskar ska ha hand om den. Visserligen kommer det nog mest vara information och kanske lite rundvandring imorgon men det känns ändå som en stor dag. Det är svårt att förstå hur lilla killen blivit så stor. Jag kan se honom framför mig imorgon, iklädd fina kläder av Oskar – gömmandes sig bakom Oskars ben och blygt titta fram men inte våga säga något eller göra något alls. Detta blir ju lätt en av de största grejerna som hänt honom hittills. Hu, blir alldeles sentimental när jag tänker på det. Tur att Oskar är den tryggaste person jag vet. Och inte alls lika pjoskig med Gusten som jag heller
Annars har dagen varit fin, vi trotsade snö(o)vädret och åkte in till malmö för frukost-fika hos Åsa, Andreas och Hugo imorse. Hugo har blivit ännu bättre på att krypa och tar sig runt överallt hur lätt som helst. Imponerande att se. Och vi var rejält mätta när vi åkte hem efter att mumsat på mackor med goda pålägg och yoghurt med hallon och blåbär samt kakor! Sen fick jag present också, alltid kul! Speciellt när man inte fyller år eller nåt Jag fick en jättefin goodie-bag (kallar jag det) med smått och gott till mig (får se om jag kommer ihåg allt: polly, energikakor, dextrosol, gravidtidning, drinkmix, läsk och ett jättefint kort/brev) samt en jättegullig body i stl 56. Oh my god vad 56 är litet – Gusten drar ju numera 92 och 74 börjar bli litet för Hugo! Så 56 är minilitet! Men så sött! Jag blev jätteglad!
Resten av dagen har vi tagit det lugnt, hängt hemma, Gusten sov bara en timme efter lunch och det har blivit mycket lek med den lille busen. En av hans favvogrejer just nu är att sno ens plats när man går. Speciellt fåtöljen är han intresserad av – om man suttit där och sen går därifrån är han blixtsnabb upp och gosar in sig där. Sen väntar han med spänning på när man ska upptäcka ”stölden” och ser såå busig och så glad ut när man ser det (och då brukar han bli kittlad också hihi, som straff!). Ikväll blev det hemmagjord pizza och till och med Gusten åt av det (fast han åt ris och fiskbullar som huvudrätt). Härligt! Nu ska det bli damernas dektektivbyrå (när klockan väl är 21.15) på teve innan det blir av att försöka skönsova inför jobbveckan.
Jan
10
Det blir inte så hemskt mycket bloggande dessa dagar. Vi försöker återhämta oss från det stora avslöjandet, vilket inte verkade vara så värst hemligt trots allt , och få in lite rutiner nu på nyåret med klämdagar och nya planer.
Gusten har fått plats på förskola bara ett stenkast från där vi bor, och vi har skickat in papprena och tackat ja och väntar bara på att de ska ploppa ner ett datum i brevlådan. Stort och spännande. Under tiden så fortsätter min pappaledighet och så fort Gusten börjar på dagis går jag upp och jobbar 50% på distans på Kränku. Jag ser verkligen fram emot det och det finns mycket för mig att ta tag i där.
Annars så missade vi ju det sammanfattande 17-månadersinlägget och om 5 dagar fyller han 18 månader. Stora killen. Det händer mycket i utveckligen nu och det kan vara bra att sammanfatta en längre tid, så att man får med de verkliga rutinerna och inte bara olika nyck från dag till dag.
Men redan nu kan vi bjuda på ett smakprov av vad Gusten gillar att göra mest nu för tiden – dansa!
Här rockar han loss (med undantag för små lekpauser med nya tåget) till favvolåten ”Blue Skies” med Noah and the Whale. Han har bra smak, det har han.
Apropå utveckling, ni minns väl hur det såg ut för 4-5 månader sen. Visst har han fått in en del nya moves?
SENASTE MOBILBILDERNA
Arkivet – av Oskar Dahlbom- New Year’s Eve (2011) måndag, maj 14, 2012En studie hur man kan suga livet och magin ur varenda scen. Tar hem klyschguldet igen och igen. Stolpigt, rörigt och ointressant. Och det hade varit bättre med en lista på vilka skådisar som INTE är med i filmen. ALLA ... […]
- Ett budskap till företag som använder sociala medier #2 söndag, april 22, 2012Häromdagen så motiverade jag, med hjälp av lite grafik, hur företag borde närma sig varför deras kunder skulle gilla och följa dem inom sociala medier. Här kommer en liten fortsättning. Det verkar fortfarande ligga störst fokus på hur företag ska ... […]
- iFontMaker – gör ditt eget typsnitt på iPad måndag, april 16, 2012För några år sedan skrev jag ett inlägg om hur man kunde göra sitt eget handskrivna typsnitt med några få enkla steg. Då såg jag det mest som ett sätt att arkivera sin egen eller möjligen barnens handstil på ett ... […]
- The Hunger Games (2012) måndag, april 9, 2012Vi ska filmatisera en av 2000-talets populäraste berättelser. Vad gör vi? Jo, vi tar in den där regissören som gjorde den där filmen om den där hästen för snart 10 år sedan! (OBS! Texten kan innehålla spoilers) Förutsättningar finns där: ... […]
- A note to companies using social media torsdag, mars 22, 2012Det var en sak som slog mig häromdagen och som jag inte kunnat släppa sedan dess. Jag kan bli närmast förnärmad när företag på nätet säger åt mig att följa/gilla/dela eller blogga om dem. Varför ska jag göra det? För att ... […]
- New Year’s Eve (2011) måndag, maj 14, 2012
