Framme på hotellet i Kalmar. Slappande på sängen.

Glada familjen på semester!

Det blev många dopp i den mysiga hotellpoolen. Det här är en populär badstil.

För att Gusten skulle kunna bada lite mer själv (fast med oss med i vattnet också så klart!) skaffade vi flytringar till honom. Det gick superbra och att simma-simma-simma blev snabbt en stor favorit. Och han tog sig verkligen framåt av egen maskin i bassängen.

Att gå upp och ner på stegen var också en favorit. Här ser ni också badblöjorna som vi testade för första gången, eftersom hans bra badbyxor försvann i flytten. En otroligt bra uppfinning! (Och ni kanske också noterar att Disney/Pixar dominerar baddräktsmodet. Toy Story på flytringarna och Finding Nemo på blöjorna.)

Gusten testade bastun lite också. Fast den var aldrig på när vi var där. Men kul ändå!

På lördagen var det bröllop och Gusten klädde sig fin.

Oskars bröllopslook. Det var ”Klädsel: sommar” enligt inbjudan.

Framme vid Djupvik på Öland hade Celestina och Josef rest stora partytält på familjens ägor. En väldigt vacker plats men Gusten undrade nog vad det var för ett ställe han hamnat på.

Josefin hann språka lite med sin barndomsvän, och dagens brud, Celestina efter vigseln. Och Celle hann snusa lite på Julie.

Det blev inte mycket stillasittande för vår del. Gusten åt lite sen ville han mest springa runt och titta på tälten och de andra barnen. Det var hemskt mycket mygg och innan efterrätten började Gusten bli trött, så istället för att lägga honom där bytte vi om till pyjamas och gjorde välling så fick han halvsova i bilen på väg tillbaka till hotellet och Kalmar.

Söndag och äntligen dags för Ölands djurpark! Gusten spanade på djur…

…och Gustens pappa ville också vara med och peka.

Getterna var lite läskiga men att mata dem genom gallret gick alldeles utmärkt.

- Här får ni!

Efter en stund vågade vi oss in till getterna och Gusten ville klappa de små i alla fall.

Djurparksposerande av 3/4 av familjen.

Hela familjen på en bänk! Glada föräldrar, lagom glada barn.

Gusten spanar på en alligator. Och alligatorn spanar på Gusten.

Det här var favoriten! Han åkte nog 4-5 ggr i samma brandbil och vill inte byta mot något annat fordon.

Gusten och pappa åker ankorna. Oskar försäkrade sig länge och väl om hur snabbt de skulle åka runt runt och hur fort de snurrade. När tjejen som hade hand om ankorna lugnat oss om att de inte alls går särskilt snabbt klev vi ombord. Hon trodde nog att vi inte var riktigt kloka. ”Hur snabbt snurrar ankorna?” Haha!

Detta var också sista bilden innan vi lunchade och Gusten skulle sova. Men då kom ösregnet över oss och under de få minuter som vi inte hittade något tak över huvudet blev vi genomvåta allihopa. Alla utom Julie som låg skyddad i underdelen på den finfina syskonvagnen. Och nej, vi har inte skaffat något regnskydd än, även om vi nog inte hunnit kasta på det när det öste ner och vi sprang och letade skydd. När det sen blev uppehåll igen bytte vi om på Gusten och gick för att åka brandbilen en gång till, eftersom vi hade lovat honom det efter lunch och sovstund. Men nu var han ju vaken och vi tänkte att han skulle få åka en gång till och sen kunde vi lämna djurparken och han kunde få sova i bilen. Big mistake! Efter bara några sekunder i bilen var det en ledsen pojke som svischade förbi oss i tredje kurvan. Han sträckte ut handen mot oss och grät och ALLA de andra föräldrarna vid attraktionen tittade på oss. Gusten var alldeles för trött för att njuta av ytterligare en åktur. Så vi tog vårt våta pick och pack och gick mot bilen igen. Ganska nöjda med Ölands djurpark även om mycket är nedgånget och det var lite ödsligt utan alla människor där så här under lågsäsong.

Framme i Lund! MP leker med oss i Stadsparken. Det var ett kärt återseende.

Gusten och Maria Pia myser.

Spring i backen!

Ännu ett kärt återseende med Gustens ”gamla” bästis Frank! Äntligen kunde de två grabbarna leka med varandra! Innan har de lekt i samma rum och kivats lite om samma leksaker men nu sprang de efter varandra och gjorde saker tillsammans. Så kul att se!

- Minns du mig?

Nu kunde de t ex gunga tillsammans!

Frank och pappa Fredrik mötte oss i Stadsparken. Sen gick vi hem till deras lägenhet och åt och hängde några timmar till. Mycket trevligt!

På väg från parken. De två vännerna – hand i hand.

Det var en del av semestern så här långt. Idag har Gusten lagt till feber till sin förkylning och kräkte även tidigare. Så idag är vi bara hemma hos Josefins föräldrar och myser. I morgon ska vi egentligen åka tillbaka mot Gotland igen, men vi funderar på att kanske boka om ifall Gusten inte mår så bra. Men vi får se, just nu mår han ok men är lite seg och äter nästan inget. Skönt att vi är lediga och kan ge nästan all vår tid åt tvååringen.

Alla bilderna finns självklart i större format på Flickr.

Eddie Izzard var helt lysande, men att komma till och från arenan visade sig inte vara det lättaste i ett snöigt Skåne. Först hade vi svårigheter att komma till Malmö Arena efter en underbar middag på Årstiderna. Vi gick tillbaka till centralstationen och tillslut, efter en ganska lång väntan lyckades vi dela en taxi med två danska tjejer som också skulle se Eddie. När vi kom fram insisterade de på att betala också, och vips hade vi fått gratisskjuts.

Vi kom in och hann sätta oss och efter bara en kort stund äntrade Mr Izzard scenen. Jag fick lätta rysningar av musiken och hans blotta uppenbarelse och sen var showen igång. Mycket var nytt för mig och han lyckades verkligen fylla ut den jättelika arenan. Det var goda skratt från början till slut.

Att sen ta sig från arenan visade sig dock ännu svårare. Först irrade vi runt lite i jakt på rätt buss. Sen gick den första omgången bussar och det var fortfarande hur mycket folk som helst kvar på området. Det kom lite lösa taxibilar då och då, men taxikön var också lång. Vi stod ganska länge i en busskö, som vi inte visste om den väntade på en kommande buss. När vi slutligen parade ihop oss med ett dansk par för att dela taxi därifrån så kommer det en taxibuss där ett helt gäng kommer med, plus våra danskar, men sen finns det bara EN plats kvar. Danskarna erbjuder sig att vänta på oss, men vi säger ”åk, rädda er själva!”. Kort därefter kommer bussen till den kön som vi tidigare lämnade och alla rusar dit och den blir genast full. Sen kommer det några få taxibilar till, men flera har väntat längre än oss. Tillslut, när vi börjar tappa känseln i tår och kinder, bestämmer vi för att gå. Jag gissar riktningen på hur jag hade för mig att taxin åkte tidigare. Och vi siktar på Turning Torso. Efter 5-6 km och över en timme i bitande kyla är vi tillbaka vid Malmöcentralstation, c:a kvart i ett på natten. Observera att Eddie var klar någon gång innan 23 redan. Vi läser på en monitor att tågen inte kommer att gå till Lund på 1-2 timmar pga en ”olyckshändelse norr om Lund”. Dock så står det att det ska gå ett tåg ändå kl 01 och vi tänker att de borde plockat bort den informationen om den inte var riktig. Vi väntar ändå ett tag men köper tillslut en biljett i automaten. Precis när vi kliver ut på perrongen säger högtalarrösten att 01-tåget också är inställt! Aaaa!

Då ger vi upp och tar första bästa taxi tillbaka till Lund. 395 kr var inte mycket att hosta upp för att få tillbaka kroppsvärmen och komma hem och sova. Trots detta äventyr var det en fantastisk kväll och inget kunde förstöra den goda maten eller den fina show vi bjöds på.

Igår (lördag) fyllde jag år! Jag blev ”väckt” på sängen av Josefin, Gusten och Fredrik som sjöng fint alla tre. Sen bjöds jag på frukost och fick presenter. Fredrik bjöd ju på middag kvällen innan men hade också med sig presenter från våra föräldrar. Bl a ett alldeles nytt och fint objektiv. Åh, så roligt! Josefin överraskade med en ritbräda/wacombräda till datorn, något som jag bara testat lite förut men som ska bli jättekul att arbeta/designa med.

Innan 12 var Fredrik tvungen att bege sig mot Gotland igen och jag, J och G gick ut och lekte lite i snön. Sen pulsade jag och Gusten iväg över bron till Max och köpte hem mat. Jag testade deras nya falafelburgare och den var riktigt god. Ett hett (ja, såsen var stark) tips!

Medan vi var iväg smög Josi ut och köpte tårta och vi började fika lite smått i väntan på Josefins föräldrar. När de kom var vi tvungna att rusa iväg eftersom en annan av Josefins presenter var ett biobesök, med läsk och popcorn! Och Gustens present var att han hade fixat barnvakt. Vi hann precis till bio och sjönk ner längst bak i en liten salong innan A Christmas Carol började. Ganska underhållande och snyggt animerad, men inte jättebra. Men otroligt mysigt med biodate med Josi. På vägen hem gick vi förbi ett café (som Josi också planerat) och köpte varm choklad. Vi satt i källaren på Espresso House vid stationen och kände oss som ett nyförälskat par. Så annorlunda och mysigt att gå och fika bara vi två.

Precis när vi kom hem kom Josefins pappa springande med indisk take-away som vi sen kalasade på. Jag öppnar också mina presenter från svärmor och svärar – två linnen, ett par strumpor (som delvis var från Gusten) och Dan Browns Den förlorade symbolen. Spännande! Sen blev det kaffe och lite julgodis innan Gusten skulle i säng och ”barnvakterna” åkte hem. Josi tog nattningen och jag kunde bara sjunka ner i soffan och njuta det sista av en alldeles perfekt födelsedag.

Idag (söndag) visste jag bara att Åsa, Andreas och Hugo skulle komma hit för att fira lite med mig. Jag visste att de skulle dyka upp efter 11, men Josi hade inte berättat vad vi skulle hitta på. Så direkt när de kommer innanför dörren säger Andreas att jag ska packa handduken eftersom vi ska åka till Kallbadhuset i Malmö för lite bastu, dopp i havet och lunch. Åh, så spännande! Åsa och Josi stannar hemma med barnen och vi beger oss ut på de vita vintervägarna. Framme i Malmö traskar vi ut på bryggan till stora kallbadhuset.

Vi byter om, går in och bastar och sen är det dags för det första doppet! +1 grad i vattnet, -6 grader i luften = läskigt kallt! Vi går ner för en trappa och kastar oss i. Redan på vägen ut domnar fötter och händer bort så vi skyndar oss upp och in i bastun igen. Andra gången springer vi ut och rullar i snön och tredje gången badar vi från en annan trappa ut mot havet. Där får vi också sällskap av tre svanar. Otroligt idylliskt.Vi värmer oss självklart länge i bastun mellan varje gång och det snöar nästan hela tiden medan vi är där. Kroppen mår prima av det kalla och det varma och vi pratar och har det trevligt. Efter äter vi en god lunch innan vi drar oss tillbaka till Lund igen. Hemma fikar vi lite med tjejerna och smågrabbarna innan Malmöborna drar sig tillbaka mot storstaden igen.

En helt underbar helg lider mot sitt slut och jag sitter nu uppe och kramar det sista ur småtimmarna. Tack till alla som gratulerade och var med och firade! Detta var möjligen den bästa födelsedagen – någonsin. Bilder kommer senare.

Jag har Gusten med mig och vid 11.10 idag tog vi flyget från Ängelholm (tack svärfar för skjutsen!) och landade i Visby lite efter 12. Flygresan gick fantastiskt bra och Gusten, som hade powernappat i bilen innan, var pigg, glad och väldigt nyfiken. Vid start och landning satt han som ett frimärke mot rutan och tittade på miniatyrerna nedanför. Ett tag gick det lite över styr dock när en uppjagad Gusten bläddrade lite för häftigt i flygplanstidningen och fick ett papercut på pekfingret. Jag upptäckte det först när det dök upp suspekta blodspår i tidningen och bad då om ett plåster av den snälla flygvärdinnan. Med den krisen ur vägen kunde vi lugnt flyga vidare.

Sen åkte vi förbeställd taxi (med bilbarnstol) ner till innerstaden och där fick Gusten luncha och sen sova. I skrivandets stund sover han fortfarande, och när han vaknar ska vi gå hem till Fredrik och överraskar honom. Hoppas att han inte misstänker något.

Hurra hurra hurra hurra!

Jag kan inte tänka mig en bättre bror och jag är otroligt stolt och glad över att han funnits i mitt liv i snart 27 år. Och att han nu finns som ett självklart inslag i Gustens liv som världens bästa farbror. Det är stort.

Grattis på födelsedagen, bror/svåger/farbror!

önskar Oskar, Josefin & Gusten

Idag så hade öppna förskolan Kulan bokat in ett besök på 4H-gården i Gunnesbo. Så jag & Gusten och Fredrik & Frank mötte upp tidigt i morse på stationen och åkte den pyttelilla biten med tåget till Gunnesbo. Där gick vi efter en utskriven Googlekarta och kunde (mest tack vare Fredriks goda lokalsinne, jag själv har ganska kasst sådant) snart leta oss fram till gården. Vi var först, men efter ett tag dök två av förskollärarna upp och sedan ett helt gäng med andra föräldrar och barn.

Vädret var inte det bästa, men de flesta av djuren var som tur inomhus. Vi tittade på får, en (jätte!)gris, två hästar, en katt och ett helt gäng kaniner. Man kunde även få rida på hästarna (en liten och en stor), men jag tyckte inte det kändes lönt för lille Gusten och sitta där och åka. Men när han är lite större är det absolut något vi ska göra.

Inne hos kaninerna ville Gusten absolut sopa golvet med en jättekvast (han ääälskar ju att sopa) som han inte riktigt kunde behärska. Jag hjälpte honom lite, men när han inte fick styra som han ville blev han arg och skrek lite. Då fick han tittar på resterande kaniner från min famn istället. Den lilla busen.

Sen fikade vi lite och åkte hem igen i god tid innan lunch. Gusten hade härjat sen 06 i morse och skulle snart behövs dagssömnen. Det blev bussen hem, och det var nog ett smartare alternativ eftersom den stannade nästan precis vid bondgården.

En mycket lyckad utflykt och första gången på en 4H-gård för Gusten, och första gången i modern tid för mig.

(bilderna kommer direkt från kameran, har inte haft möjlighet att köra dem via Lightroom ännu, så vissa är kanske lite för mörka/ljusa. Ha överseende, tack)

Nu mår i alla fall både G och jag bättre, och dagarna truckar på. Vi träffar Frank och Fredrik praktiskt taget varje dag. Det var ju inte alls planen med denna föräldraledighet (jag hade ju nästan inga planer) men deras sällskap och vänskap har verkligen vaskats fram som en stor guldklimp i tillvaron, och något jag hela tiden ser fram emot. Jag har gjort ett litet Facebook-fotoalbum på de två killarna som jag tänker fylla på efterhand. Ni kan titta på det här, även ni som inte har FB: Gusten & Frank – BFF.

Och så har vi ju underbara lilla Hugo och hans fina föräldrar i Malmö också. Men det är ju det där med Lund-Malmö och småttingar. Det blir inte helt lätt att ta sig. Vi ses ändå minst en gång i veckan, och det känns nästan för lite. Ska försöka skärpa mig och åka hem till Åsa lite oftare och hänga. Men vi var faktiskt där senast i tisdags och firade Andreas (Hugos pappa) och åt korv och chokladpudding. Mycket mysigt!

Ikväll har vi varit hos Josefins föräldrar och ätit gott och haft det fint. Gusten är på sådant toppenhumör nästan hela tiden nu, och har otroliga mängder energi. Han sitter sällan still längre stunder, och springer runt och busar och leker. Påminner tydligen ganska mycket om en annan när han var liten.

Nu har Josi nattat Gusten och vi ska fredagsmysa. Och kanske, kanske få iväg det där 14-månadersinlägget.

Så numer har jag klockan på ringning vid 07 och går upp då, även om Gusten inte är vaken (vilket han visserligen oftast är, och Josi som går upp innan mig hämtar ofta honom när han vaknar). Då får han äta innan 08 och sen har vi en lång förmiddag framför oss. Sen får jag inte sitta vid datorn förrän på lunchen när han sover. Det är så lätt att fastna där efter frukost annars, och det går verkligen ingen nöd på Gusten, han leker gärna lite på sitt rum, men minuterna tickar snabbt iväg. Och jag kollar ju alltid mail, Facebook, Twitter och Google Readern vid frukosten på iPoden, och det räcker egentligen långa vägar för mig. Och nu har jag testat det i två dagar och det går lysande. Rutinerna sitter perfekt och jag hinner med allt jag vill.

Förra vecken var det öppen förskola-premiär för mig och Gusten också. Vi gick dit med favoriterna Fredrik och Frank, som vi alltid hänger med nu för tiden, och traskade ut till Klostergården och Söderlek. Det tar ett ganska bra tag att gå hela vägen dit, så det gäller att planera lite. Men oj, vad det var värt promenaden. Förskolläraren gav oss ett jättefint bemötande och det var ett helt gäng av snälla jämnåriga barn för Gusten att leka med. Vi missade precis sångstunden men det gjorde inte så mycket första gången. Sen var det fika och för 10 kr/familj får man ta kaffe/te och mackor med philadelphiaost, smör, marmelad och lite annat. Jättefint och väldigt skönt att inte behöva släpa med sig käk hela tiden. Så Gusten tog vatten och en macka med smör och jag en kaffe och macka med marmelad.

På torsdagen gick jag dit igen, utan F och F, och lyckades komma efter sångstunden igen (detta var ju innan de nya rutinerna, så jag var lite sen + att jag hade glömt exakt vart det låg så jag irrade runt en stund i området) men Gusten lekte ändå på fint när vi kom fram och jag fikade och pratade med den trevliga förskolläraren.

Och igår testade jag på den andra öppna förskolan (som vi vet om) här i Lund. Kulan på Norra fäladen. Jag orkade inte vänta på stadsbussen och gick hela vägen dit, men eftersom vi varit uppe sedan 06 så var vi där i god tid, fick en fin rundvandring av den supermysiga (även här!) förskolläraren och sen blev det sångstund! Äntligen fick jag och Gusten svänga våra stämband i takt till både piano och ukulele(!). På Kulan finns även separata målarrum och kuddrum också, och det var lite fler barn där. Här finns det bara te (4 kr) och kaffe (5 kr) att fika på, men det fungerar ju det också. Gusten är nöjd om han får sin smoothie och kanske lite riskaka och vatten där runt 10. Sen gick vi redan vid 11, eftersom Gusten började bli trött, men vi lyckades precis missa bussen på vägen hem och bestämde oss för att gå hem också. Med 1/3 kvar slocknar Gusten i vagnen vilket är big no no om han ska kunna sova något efter lunch, vilket vi ju vill så att resten av dagen följer rutinerna. Så jag fick bära honom på armen, men även med hoppande, skuttande och sjungande gick han nästan inte att väcka. Lagom tills vi var hemma och hade ätit var han pigg igen, och jag fick sen spendera en timme mellan 12-13 att försöka få den övertrötta lilla killen att somna. Inte roligt.

Men det blir i alla fall toppbetyg till de två öppna förskolorna som jag har varit på här i Lund. I morgon ska jag premiärvisa Kulan för F & F. Det kommer bli helt lysande!

Och inte nog med det så har jag ju även en kamera på mobiltelefonen, och den ligger alltid redo i innerfickan på kavajen.

Men så är ju livet, att de där finaste ögonblicken kanske inte är menade att frysas till. De ska vara flyktiga och sen istället växa i de närvarandes sinne och minne och bli något annat, något större. Så detta är ett inlägg utan bilder, som ändå innehåller en minnesbild jag sent ska glömma.

Jag och Gusten var med Frank och hans pappa Fredrik i stadsparken idag. De små killarna lekte lite utanför lekplatsen på en stor gräsplätt. Frank sitter på rumpan och håller på som bäst med att plocka gräs, löv och stenar, och Gusten vandrar runt lite i närheten. Plötsligt går Gusten fram till Frank, lägger armen runt hans nacke och axlar och liksom sätter sig ner i hans knä. Frank välkomnar honom och sen sitter de sådär i kanske 20 sekunder och håller om varandra och bara myser. Varken jag eller Fredrik hinner reagera och fixa med kamera, och ingen av oss vill egentligen ta ögonen från våra söner och det fantastiska vi precis får uppleva. Två små pojkar som vill dela en fin stund tillsammans. Något av det absolut finaste jag sett Gusten göra.

En annan ”viktig” sak som hänt är att Gusten ätit sin första flygande jakob och då också sin första curry! Värmde i mammahjärtat (och det var även mamman och pappan som lagat maten ju).