- Besökare online:
Apr
29
Det fanns en tid, för snart två veckor sedan, när Gusten inte hade minst 38 graders feber och dagarna flöt samman likt en snorvälling. Ungefär samtidigt var den helgen då mina föräldrar hälsade på oss här i Lund och den friska Gusten roade sig lite extra med främst två saker:
Han gömde sig under en filt och farmor sjöng Gubben i lådan.
(notera hur han skakar på huvudet när farmor sjunger ”sover du?”) 
Och han åkte runt på någon av sina två leksakslastbilar istället för på sin bobbycar. Här i bara blöjan.
Mar
27
Idag ösregnar det i Lund, och ett tag haglade det t o m. Så vi tog bara en kort promenad runt kvarteret, och passade symboliskt på att bära ner pulkan till källarförrådet, innan vi gick in igen. Resten av förmiddagen lekte vi mycket med Gusten och vi plockade fram Duplo som han fick av oss i julklapp och även ett set med djurparksduplo som han fick av Hugo och hans fina föräldrar.
Det blev en väldigt fin stund för hela familjen i alla fall.
Mar
2
Så nu har Gusten alltså blivit hela 19 månader – eller 19,5 månad har han nog hunnit bli innan det har blivit av att skriva inlägget. Detta är Gusten i nuläget:
- Mycket glad och tuff när han är hemma med föräldrarna. När det ska lämnas (dagis och barnvakt) blir han allt mindre tuff och jättemammig/pappig och gråter en hel del. Då märker man att han är liten, även fast han ibland känns så stor. Det går dock ganska snabbt över när man väl har lämnat rummet/huset/förskolan.
- Älskar att bada, kliver själv i badbaljan – jätteförsiktigt. Sen vill han sitta där nästan hur länge som helst.
- Har en hang-up på kläder. Först och främst vill han helst vill ha både mössa, kofta och halsduk på sig inomhus. Försöker man ta av kläderna på honom blir han förkrossad. Har man sedan fått av honom kläder och ska ta på exempelvis pyjamas är även det omöjligt. Svårt läge ibland.
En vanlig syn här hemma. Visst, han har fått hjälp med haklapp och stänkskydd efter en hel del tjat. Men mössan och halsduken tar han ofta på själv.
- Pratar massor, inte direkt förståeligt men mycket snack blir det. Favorit är fortfarande ”Tåg där”. Men även ”Hej hej pappa” (eller hej hej mamma), gärna tillsammans med en vinkning, hörs ofta. Ibland slinker det ur något riktigt ord bland allt babbel. Jätteskoj att höra!
- Har blivit extremt tydlig med när han vill äta något. En tydlig pekning på det han vill äta och sen en tydlig pekning in i sin mun.
- Vill bestämma mycket – till exempel vilken stol han ska sitta i.. varje matstund så ska han välja och vill gärna byta någon gång innan han verkligen går med på att sätta sig.
- Har börjat småklättra nu sen dagisstarten. Klättrar upp på (och över) soffbordet helt plötsligt.
- Får små utbrott när saker inte går hans väg från klädesfrågor (som jag nämnde ovan) till att man tar något ifrån honom som han har hittat och anser är hans. Börjar så smått förstå det där med småbarnstrots..
- Äter, förutom när han hade öroninflammation, jättebra och jättemycket. Favoriter är köttbullar och lax. Korv slinker ner också.. samt ärtor, majs och gurka. Är dock inte särskilt förtjust i pasta eller saker med viss konsistens (svamp, aubergine, pannkakor)
- Leker bra själv längre stunder, och Nalle Furtado är ofta med på ett hörn.
- Har ändrat läggningsrutinerna. Innan var det välling (och smörj av miniderm samt eventuell nagelklippning) i soffan, tills det var lite kvar i flaskan och då gick vi in i vårt sovrum som var nedsläckt och la oss med vällingflaskan och sjöng lite och gosade (småslogs) tills Gusten eller båda somnar. Nu äts all välling upp i soffan (även nu med miniderm och nagelklippning vid behov) och sedan får Gusten välja en bok från hyllan (det blir mycket ”Den där!” tills han har valt) och oftast blir det Barbapappas nya hus, eller en bok från goboken om bokstaven A i alfabetet (där finns ett väldigt uppskattat tåg). Någongång har det blivit Pelle Svanslös eller ”Hus är gott sa Oskar”. Oskar hade en gång oturen att Gusten valde Mamma Mu och Kråkan firar jul – ganska mörka bilder med mycket text (och belysningen i vårt sovrum är inte bra) Hihi. När G väl valt sin bok tar han mamma (eller pappa) i handen, vinkar hejhej till den som inte går med och går sen in till sängen, kryper upp och lägger sig. Sen läses boken innan det släcks. Sen måste man såklart sjunga lite och klappa och lägga på täcke men på det hela är det en mysig rutin som passar oss.
- Gusten har även blivit mer mammig på sistone. Vi gissar på att det beror på att jag går till jobbet varje dag och försvinner bort i rätt många timmar. Sen är jag inte hemma när Gusten kommer hem från dagis heller. Oskar brukar säga att efter mellis brukar Gusten öka frekvensen på hur ofta han säger mamma. Tydligen är det dags för mamma att komma hem då. En knäpp sak som mammigheten har medfört är att Gusten inte alls vill att pappa ska ge varken välling eller natta honom. Så de senaste dagarna har vi för att slippa extragråt gjort så att jag gått och gömt mig när det ska börjas ge välling och även när det ska väljas bok för annars duger inte pappa.
Väntar på mamma – hela eftermiddagen lång.
Har inte heller hunnit skriva om barnmorskebesöket i förra veckan. Det gick jättebra. Detta är bebisen i nuläget:
- Hjärtat slår med 138 slag/min och enligt babysidor ska den väga runt 900 g.
- Mycket sparkar och vridningar håller den på med också.
Feb
25
Igår var en väldigt stor dag i Gustens och våra liv. Han skulle testa att sova på förskolan för första gången. Vi gick dit vid 09 och de hade sagt innan att jag bara skulle komma in lite snabbt och sen gå iväg. Så jag klädde av Gusten och var kvar ett litet tag innan jag satte mig på huk, klappade om honom och sa ”Hej då, nu ska pappa gå.” När jag började gå gick han efter lite och då plockade vår fröken upp honom och då, för första gången vid ett avsked på förskolan, kom tårarna. Jag var ju tvungen att gå vidare men det sved till lite när jag fortfarande hörde honom gråta genom dörren när jag gått ut. Samtidigt kändes det okej, eftersom det var första tecknet på att han kommer att sakna mig och att han verkligen förstår att han ska vara kvar där utan oss. Det är en viktig insikt för honom och något som antagligen måste komma innan han fullt ut kan acceptera att vara där hela dagarna.
Redan promenaden hem var nervös och jag väntade hela tiden på samtalet om att ”Nej, tyvärr, Gusten slutade aldrig att gråta efter att du gick. Kan du komma och hämta honom?”. Men de ringde inte. Och jag gick hem. Jag satte mig och jobbade framför datorn, fortfarande helt ovan med att Gusten inte ligger och sover i hallen. Något som han alltid annars gör om jag kan sitta i lugn och ro framför datorn. 
Och dagen går. Jag är helt nervös hela tiden och har ingen direkt aptit. Men jag lyckades tillslut laga lite mat. Sen var det dags för hämtning och i god tid beger jag mig tillbaka till förskolan. När jag kommer fram går det runt nyvakna småtroll med bara tröjor och blöjor lite här och där på Krusbäret. Personalen håller på att tända och och dra upp persiennerna och får syn på mig: ”- Gusten sover”. Jag känner hur en enorm sten faller från mitt bröst. Jag får komma in och detta är vad som möter mig:
Sovande vagnkille. (klicka här för större bild)
Där låg han alltså. Och sov i en barnvagn inomhus. Precis som hemma. Vår inskolningsfröken hade försökt att lägga honom men han hade vägrat att ligga ner på madrassen. Han hade tyckt det var okej att vara där inne och hade suttit och läst lite. Och sen hade hon lagt sig ner själv och låtsats sova, men då hade han bara dragit i henne och försökt väcka henne igen. Då hade hon kommit ihåg att jag sagt att han alltid sover middag i barnvagnen hemma och rullat in tvillingvagnen som de har för utflykter in i sovsalen. Där hade hon bara rullat honom lite fram och tillbaka och då hade han somnat som en stock, redan vid halv ett. Och när jag kom vid två sov han alltså fortfarande. Åh. Visst, man kan se det som ett nederlag i sig, att han tvunget skulle sova i vagnen, men det viktigaste är ju att han kan sova överhuvudtaget på dagis, hur han sover där kanske löser sig lite lättare längre fram.
Annars hade dagen gått bra också. Han hade varit med och lekt ännu mer och tydligen ätit fint också. Och bara några sekunder efter jag tagit den första bilden, så kisar två små blå ögon mot mig:
Nyvaken vagnkille. (klicka här för större bild)
Han verkade väldigt förvånad över att se mig, verkade det som. Först går pappa och är borta halva dagen. Sen somnar jag och när jag vaknar så är han tillbaka igen. Mycket konstigt. Borde kanske ha somnat tidigare...
En lättad pappa och en väldigt glad Gusten packar i alla fall ihop sina saker och går tillsammans hemåt igen. Vi ringer mamma Josefin på vägen och berättar allt. Det blir en av de absolut finaste promenaderna vi har tagit tillsammans, mycket eftersom all nervositet och alla anspänningar hade släppt då.
Så idag var det dags för samma sak. Jag lämnade ännu snabbare, tog bara av mig skorna och gick in och klädde av honom och sa sen hej då. Det blev ett liknande avsked med lite tårar från Gusten när han fångades upp av fröken, men jag kände redan då hur mitt pappahjärta hade rustat upp lite bättre, och det sved inte riktigt lika många meter av promenaden hem. Sen flög dagen förbi och jag kunde jobba en hel del. Så himla roligt det är att kunna jobba med något man verkligen gillar och samtidigt veta att Gusten är på en rolig och trygg plats och har det väldigt bra och kul. Det är verkligen en stor gåva, när allt kan klaffa så bra.
Plötsligt är klockan nästan två igen och jag kilar tillbaka till förskolan. Idag möts jag av Gusten och fröken redan ute i korridoren. Hon är på väg ut för att flytta bilen för att snöplogen ska komma fram och tänkte tajma det med min ankomst. Gusten har sina vinterkängor på sig och även den svarta lurvjackan han har under overallen annars. Han hade tydligen velat ha på sig dessa plagg hela dagen, eftersom han inte riktigt var i samma form idag tydligen, och de kände att om det gjorde honom mera trygg så fick han gärna det. Han hade t o m gjort morgongympan i kängorna. Galna unge! Annars hade han varit lite tröttare idag (han sov i vår säng i natt och hostade en del) och hade inte ätit så bra. Sen hade han stupat i vagnen på sovstunden på samma sätt, redan efter 12 någon gång, och sovit till kvart i två. Så trots en lite sämre dag hade han ändå hållit ihop bra och vår förskollärare var jättenöjd med hur det hade gått hittills. Vi fick en bra pratstund där ute i korridoren och allt kändes helt underbart när vi gick därifrån. Vi ringde Josefin på vägen hem igen och berättade de glada nyheterna. Ikväll har vi haft Åsa, Andreas och fina Hugo på besök. En riktigt bra dag alltså.
Det verkar som det kommer ordna sig med Gusten på förskola trots allt. Bara han får en chans att vara där och slipper alltför mycket sjukdomar. Vi håller lite extra koll nu pga dagens form, men vi hoppas fortfarande att det är efterdyningar från senaste förkylningen/inflammationen. Det får morgondagen utvisa. God natt!
Feb
4
Igår blev det ju en paus i inskolningen, men idag var vi på det igen. I tisdags var vi där 10-11 igen och Gusten lekte på fint. Pojken från i måndags stannade inne med honom igen och ett tag lekte jag med honom och Gusten lekte med fröken (i brist på ett bättre ord). Hon tyckte att det gick så bra att jag skulle testa att gå ifrån en stund redan på onsdagen. Men ja, sen kom ju onsdagen och vi fick inte komma pga personalbrist. Men det gick ingen nöd på oss, vi tog en långpromenad och lekte en hel del i snön:
(Jag passade på att provfilma lite med iPhonen också. Filmen har dock inget ljud, det verkar vara något fel på telefonens inbyggda mikrofon )
I morse traskade jag och Gusten iväg till förskolan igen för dag tre av inskolningen. Idag var vi där redan vid 09 och var med på samlingen vid halv 10. Gusten lekte glatt med alla barnen och jag blev även involverad i en hel del lekar av de andra barnen. Så himla mysigt att vara på en plats med massor av småttingar, de flesta knappt 2 år. Vid samlingen vågade Gusten inte riktigt sitta ner i ring med de andra barnen utan stod bak vid mig, som satt på en stol utanför ringen. De sjöng några sånger och ett av barnen gick runt och räknade in allihopa. Alla utom en var där idag, så 11 stycken, med Gusten inräknat, var på plats. Sen delade samma barn ut apelsinbitar och efter att Gusten plockat en frågade ”vår” fröken om han ville sitta hos henne och äta. Då gick han dit och satte sig i hennes knä. Lycka! Så himla fint.
Lite efter 10 bestämde vi att jag skulle gå iväg till personalrummet ett tag. Att vara borta runt 30 minuter var en bra start tydligen. Så jag sade tydligt hej då och klappade om Gusten, som inte brydde sig nämnvärt om mig när han lekte, och gick iväg. I personalrummet tog jag en kopp kaffe och satte mig och läste lite. Jag trodde kanske någonstans att Gusten skulle bli lite ledsen och väntade lite på att bli hämtad. Efter c:a 30 minuter hade det inte dykt upp någon mer i personalrummet och jag smög tillbaka. Där lekte alla barnen och Gusten var med som vilken unge som helst. Fröken sa att hon hade tänkte att jag t o m kunde ha stannat borta en stund till men att detta blev lagom som första gång. Allt hade gått jättebra. En gång hade han verkat lite orolig och letat efter något (kanske pappan?) men då hade han hämtat fröken och allt hade blivit bra igen. Så vid elva började Gusten bli riktigt trött (och jag eftersom han var vaken mellan halv fyra och fem i natt) så då gick vi hem.
I morgon ska vi dit vid 09 igen och jag ska gå ifrån redan innan samlingen vid halv 10. Sen ska han få vara kvar och äta också vid halv tolv och så hämtar jag vid tolv. Spännande! Det känns redan bra och jag tror att det kommer gå vägen. Vår fröken tycker att det går väldigt bra för Gusten och han verkar redan ty sig till henne. Alla de andra barnen verkar så snälla också, och de leker redan lite med Gusten (och med mig ).
Återkommer i morgon med en ny rapport om hur det går när Gusten är utan mig den längsta stunden hittills. Håll tummarna för att det ska gå bra!
Gusten smyger i hallen på sin avdelning. Han har fått en egen plats på andra sidan från där han står.
Matrummet.
Det mysiga personalrummet med gamla möbler och sköna soffor.
En väldigt spänd med god kopp kaffe i personalrummet.
Det var lite udda bilder från Gustens förskola. Jag smygfotar lite nu i början med mobilen bara. Det blir säkert fler och bättre bilder längre fram.
Feb
1
Det började redan i morse. Jag vaknade och var helt nervös. Gusten skulle inskolas på förskola vid 10 och jag hade svårt att äta frukost. Ni som följer mitt twittrande fick snabbt en inblick:
”Snart bara en timme kvar till Gusten börjar inskolningen på förskolan. Gusten verkar lugn, pappan är nervös.”
Eftersom vi aldrig besökte just denna förskolan när vi gjorde våra besök i våras så var vi ju inte helt säkra på vad det skulle vara för ställe. Och jag var inte helt säker på om jag skulle hitta dit, än mindre hitta in. Det, och att komma i tid, var det som stressade upp mig mest från att jag slog upp ögonlocken i morse. Jag blev inte helt lugn förrän jag satte min fot innanför dörren på förskolan en stund senare. Det skulle dock visa sig att det inte var helt enkelt att komma in.
I god tid efter frukost packade jag ner Gusten i vagnen och började kämpa mig bort genom ett snöigt och oplogat Lund. Förskolan ligger nära så vi var där runt en kvart för tidigt. Jag går in genom grinden och kör fram till dörren. Jag drar i handtaget – låst. Jag tittar in genom ett fönster till höger om mig och ser två kvinnor klä på några småttingar. De tittar på mig och fortsätter sen med påklädningen. Snart kommer det ett gäng barn och samma två kvinnor och fortsätter att klä på småttingarna innanför den låsta dörren. Jag ler mot dem och pekar lite på dörren. De bara stirrar på mig och barnen klättrar upp i fönstret och trycker sina små runda ansikten mot rutorna. ”Vill ni komma in, vill ni komma in!?” ropar de. ”Hemskt gärna” säger jag. Den ena kvinnan går iväg den andra tittar på mig. ”De kommer inte in. De vill inte komma in” börjar barnen ropa. ”Det vill vi visst det!” tänker jag men vill inte möta deras blickar längre eftersom det börjar kännas fånigt. Varför tror de att jag står där utanför med min son som ett fån?
Efter ett tag kommer en äldre kvinna och öppnar dörren:
- Ville du något?
- Ja, öh, jag skulle på inskolning här med Gusten idag.
- Vilken avdelning ska du till? Vet du det?
- Jo, Krusbäret.
- Aha, det här är Blåbäret, gå ut samma väg du kom och gå sen in på den exakt likadana gården här bredvid. Där ligger Krusbäret. Jag säger till att du kommer. Och tänk på att använda båda handtagen, säger hon, och pekar på det övre handtaget i huvudhöjd. Dörren var alltså inte alls låst och det var därför de vuxna och alla barnen undrade varför vi bara stod där. Aha! Men hur skulle jag och Gusten kunna veta det, dagisrookies som vi är.
Jag baxar iväg vagnen till den andra gården, parkerar och öppnar båda handtagen och kliver in med Gusten.
- Hej, jag skulle på inskolning här idag.
- Heeej Gusten!!, ropar en kvinna till höger om mig. Hon presenterar sig och det visar sig vara förskolläraren som ska ta emot oss (jag låter henne förbli anonym).
Barnen på avdelningen ska precis gå ut och det blir snabbt tomt där. Förutom en liten pojke som sitter kvar ensam på golvet. Han mår inte helt bra idag och ska vara inne, säger förskolläraren. Gusten börjar genast undersöka stället medan hon visar oss runt. Det är nyrenoverat sommaren 2009. Det är stora ljusa rum med vita väggar och gröna golv. 12 barn med Gusten, kanske 13 i mars, och tre stycken lärare. Hon visar oss bort i korridoren och berättar om de andra avdelningarna. Det är ett jättestort långsmalt hus med en lång korridor genom hela. Det finns småbarnsavdelningar, syskonavdelningar och avdelningar för större barn. De små barnen har egna mindre gårdar att leka på, men kan även vara ute under hårdare uppsikt med de större barnen på den jättestora, fina gården på husets kortända.
Hon visar oss vidare bort till köket där vi får hälsa på kocken som lagar all mat på plats. Han är en jätterolig typ direkt hämtad från en Disneyfilm, lite som den smale kocken i Lady & Lufsen. Vi får även titta in i personalrummet där jag kommer spendera en hel del tid under inskolningen när jag ska ”försvinna” och G ska vara själv. Där finns kaffe och vindruvor och mysiga gamla soffor, stolar och bord. Känns verkligen hemtrevligt.
Gusten har tagit med sig en liten rosa dockvagn från sin avdelning som han puttar framför sig under hela rundvandringen. Jag frågar lite mer om tiden och det är samling 09:30, lek ute från 10 till 11. Lunch vid 11.30 och vila 12-14. Vid14.30 är det mellanmål och sen fri lek resten av dagen. De äter även frukost runt 08 men vi bestämmer att det blir bäst att lämna vid 09 och hämta efter mellis vid 15. Vi får se om vi kan få ihop det med jobb för mig under den tiden, och att vi inte behöver pussla för mycket med annat. I sådana fall blir det hämtning 14 istället.
Vid 11 kommer alla barnen in igen och rummen fylls snabbt med lek. Vi kommer tillbaka från rundvandringen och Gusten finner sig snabbt och börjar plocka med trätågen på golvet. Barnen på Krusbäret är mellan 1-3 år men de flesta är precis runt 18 månader. Alla jag ser verkar jämngamla med Gusten och tittar nyfiket på den nye lekkamraten. Gusten plockar fram några böcker och börjar bläddra lite, då säger läraren att det är dags att säga hej då och att vi ses igen i morgon. En timme bara flög förbi och om Gusten hade fått bestämma hade vi kunnat stanna hela dagen. Men vi ska tillbaka för samma vända i morgon, 10-11, och sen trappas inskolningen stegvis upp varannan dag. Verkar riktigt vettigt och av Gusten att döma kommer det att gå bra. Men vi får se hur det blir när det kommer till avsked…
Vi klär på oss igen, vinkar adjö till alla barnen och beger oss hemåt. Gusten sitter speedad i vagnen och undrar nog lite vad som nyss hände. Jag går där överlycklig för den fina förskola vi lyckats hitta till vår son. Det blir nog bra det här.
På Twitter efteråt:
”Första träffen på förskolan avklarad. Det verkar vara ett underbart ställe. Gusten kände sig som hemma direkt.”
Nov
30
Vi har alltid sagt i vår familj att: En gång är ingen gång, två gånger är en slump och tre gånger är en trend. När det kommer till Gusten har detta varit extra användbart. Att titta på hans utveckling på det viset har ofta fungerat som ett bra stöd och vi har kunnat se vart utvecklingen är på väg lite lättare.
Nu har vi börjat bokföra hans sömn lite eftersom vi vill undersöka om dagsaktiviteterna hänger ihop med sömnbehovet. Och vad han har gjort på dagen som får honom att (förhoppningsvis) sova hela natten.
Nu vill jag inte tråka ut er med alla data, men de tre senaste dagarna har sett ut så här:
Hoppas ni kunde se siffrorna. Annars finns de här också. Det som är värt att notera är i alla fall ”Vaken på natten” – nej, nej och nej. Underbart!! OCH han sover bra och länge på dagen också! Vi har ännu inte dragit några slutsatser utifrån detta, och han har ju varit lite dålig. Men annars är det enda tydliga sambandet att det blivit mindre lek ute nu och mer promenader med frisk luft och sen lek hemma. Jag har känt mig lite dålig som varit så mycket inne, och jag vill inte att det ska betyda att han sover bättre. Vi gillar ju att vara ute! Det kanske också beror på att han har fått färre intryck och därför har mindre att bearbeta under sömnen och sover bättre? Ja, man kan säkert skapa 1000 teorier utifrån dessa siffror…
En sak som är säker är i alla fall att vi är mycket mer utvilade och gärna ser en fortsättning på detta.
Nov
24
Gustens rum efter ett besök av Frank tidigare idag:
Idag lekte de väldigt fint (inte som sist alltså) och det hjälper säkert lite när det finns massor av leksaker att dela på. Det fina med att ha leksakerna i lådor (annars) är att ALLT var upplockat på en minut. Gusten vägrade att hjälpa till dock, antagligen början på en 17 år lång kamp, kan jag tro.
Nov
1
Tiden går fort när man har roligt, som man säger. Men också när man är pappaledig, helt klart. Jag tycker på samma gång att det både är fantastiskt och lite läskigt att leva i Gustens värld. Att finnas i den här bubblan då jag ofta inte ens vet vilken veckodag det är. Vi lever på något sätt lite utanför samhället (bildligt alltså) och tittar in då och då för att passa tider och umgås med andra. Men annars är det Gusten och jag mot världen. Våra tider, våra rutiner och vårt liv.
Och det är väl lite på gott och ont egentligen. Det är skönt att bara flyta över, att nästan bara bry sig om varandra, men Gusten måste ju få träffa andra barn, och därför är det så fint att vi har Frank och Hugo i vår närhet. Men även öppna förskolorna och stadsparken spelar här en stor roll. Varje gång han leker med någon annan känns det stort för mig, och att se honom interagera med något barn är alltid lika spännande. Och det gäller väl att hålla sånt vid liv inför den eventuella förskoleinskolningen i januari.
Men annars fungerar det bra att vara pappaledig, och ser jag att Gusten utvecklas som han ”ska” och verkar har roligt under tiden, då tror jag att jag sköter mitt jobb. Det är absolut inte lätt att vara hemma hela tiden med sitt barn, men det behöver absolut inte vara så svårt heller. Bara man kan kliva utanför och fundera lite på vad man håller på med så blir nog allt bra. Och det är väl det jag gör lite nu.
Helgen har varit riktigt fin och det har blivit mycket familjetid och mys. Idag ville dock Josefin passa på att vila upp sig lite inför kommande arbetsvecka, efter att jag hade fått en fin sovmorgon, så Gusten och jag gick till norra kyrkogården för att springa av oss lite. Vi var där igårkväll också och tittade på alla tända ljus på gravarna pga Alla helgona. Det var otroligt vackert. Idag under solen var kyrkogården inte fullt lika mysig och stämningsfull, men ändå väldigt vacker. Vi är där väldigt ofta och under Gustens första månader i livet gick vi dagligen promenader där. Det är nära hem, och samtidigt är det lugnt och det finns alltid någon gång man inte har gått på tidigare. Idag konverserade vi lite med en äldre dam som var där och var pratsugen, och utöver det hade jag fullt upp med att stoppa Gusten från att springa på gravarna. Det känns inte som god etikett att göra det.
Plötsligt ville ha dock köra vagnen och jag passade på att filma lite:
(kolla vilken fart han får upp!)
Och så en liten snutt från sidan också, innan han överger vagnen för mina ben. Visst rör han sig ganska bra för att vara en liten kille i en fat suit?
Sep
4
När jag är ute med Gusten på dagarna så har jag numer alltid med mig systemkameran. Jag vill absolut inte missa chansen att dokumentera en fas i hans utveckling eller ett fint ögonblick i hans och mitt liv. Och ja, det blir oftast några bilder varje dag.
Och inte nog med det så har jag ju även en kamera på mobiltelefonen, och den ligger alltid redo i innerfickan på kavajen.
Men så är ju livet, att de där finaste ögonblicken kanske inte är menade att frysas till. De ska vara flyktiga och sen istället växa i de närvarandes sinne och minne och bli något annat, något större. Så detta är ett inlägg utan bilder, som ändå innehåller en minnesbild jag sent ska glömma.
Jag och Gusten var med Frank och hans pappa Fredrik i stadsparken idag. De små killarna lekte lite utanför lekplatsen på en stor gräsplätt. Frank sitter på rumpan och håller på som bäst med att plocka gräs, löv och stenar, och Gusten vandrar runt lite i närheten. Plötsligt går Gusten fram till Frank, lägger armen runt hans nacke och axlar och liksom sätter sig ner i hans knä. Frank välkomnar honom och sen sitter de sådär i kanske 20 sekunder och håller om varandra och bara myser. Varken jag eller Fredrik hinner reagera och fixa med kamera, och ingen av oss vill egentligen ta ögonen från våra söner och det fantastiska vi precis får uppleva. Två små pojkar som vill dela en fin stund tillsammans. Något av det absolut finaste jag sett Gusten göra.
SENASTE MOBILBILDERNA
Arkivet – av Oskar Dahlbom- Juliga mandelfrikadeller söndag, december 29, 2013Ett recept på världens godaste mandelfrikadeller cirkulerar runt på internet och dyker upp på olika bloggar då och då. Vi använder oss av ett recept från Coop och de har blivit ett återkommande inslag i vår matlagning. Nu till jul ...
- Sommaren 2013 fredag, juni 7, 2013Efter #blogg100 så gick luften ur mig totalt. Det var otroligt roligt att blogga varje dag, men ofta var det också riktigt plågsamt. Att skriva om något någorlunda vettigt VARJE dag var mödosamt, men jag fick samtidigt väldigt mycket sagt ...
- Snart här: Kallbryggt Kaffi #blogg100 onsdag, maj 1, 2013Det har varit en spännande resa. Från de första stapplande stegen med kallbryggt kaffe i februari fram till idag. Jag har bryggt, smakat, ändrat recept, bryggt, smakat, bjudit och bryggt igen. Men nu sitter allt som det ska. Jag lämnade ...
- Jag har närt Darth Vader vid min barm #blogg100 tisdag, april 30, 2013Ett foto från dagens promenad. Julie i Gustens gamla vårjacka. Men vem är det som uppenbarar sig i skuggan?
- The Coco Series #blogg100 måndag, april 29, 2013Eftersom jag helt har tröttnat på Spreadshirt och faktiskt redan har sålt lite på Redbubble så flyttar jag över min Conan O’Brien-serie till den sistnämnda butiken. Även om Conan hade svårt att följa Barry på The Correspondents’ Dinner så är ...
- Juliga mandelfrikadeller söndag, december 29, 2013
