Julie tittar mot fönstret

Redigering 17 augusti :

Här är jag, Josefin, i samma dress – fast cirka 6 månader gammal (klänningen har inte blivit mer gul utan det är kortet som bleknat)

Imorse fick mormor höra på Gustens grattiscch och han var jätteglad över att få prata med mormor och morfar, även om det bara var över datorn. Men imorgon kommer de och hälsar på! Jippi!

Julie hade ganska dålig tajming då hon valde att bajsa (något hon gör varannan till var tredje dag..) precis när vi skulle ringa mommo… men Oskar bytte snabbt och lätt så hon kunde vara med och gratta hon också!

Grattis från oss alla!

Jag och Josefin hade inte känt varandra speciellt länge när jag insåg att hon är en helt underbar människa. Och även om jag hade mina misstankar så visste jag inte att hon också skulle bli en helt fantastisk mamma. För det är hon verkligen.

Att både jag och Josefin har helt underbara mammor är vi nog båda väldigt överens om. Men vi hade nog inte vågat hoppas på att de skulle bli helt fantastiska som mormor och farmor också. För det blev de verkligen.

Så idag skickar vi ut lite extra kärlek och kramar till mammorna i våra liv. Hur skulle världen se ut utan dem? Jag vill faktiskt inte veta det.

Så nu står det väl 100-1 till Oskar i lämningar. Men jag är nöjd ändå!

En liten film från i morse när Gusten precis har vinkat av mamma och morfar i fönstret med slängpussar och stor entusiasm. Efteråt fick han demonstrera hur en slängpuss ser ut.

De hade äntligen fått upp bilden med namn, födelsedata och våra namn på. Så nu kan de andra föräldrarna lära sig lite mer om oss också. När jag kom in på avdelningen sprang Gusten glatt emot mig, och en hel del av de andra barnen. De är så söta på hans avdelning och ropar alltid ”Gusten! Gusten!” när jag hämtar och pekar vart Gusten är någonstans. Idag hade Gusten mössan på sig när jag kom och de andra barnen passade på att leka samma lek och hade olika hattar på sig. Ett av barnen kom och visade mig ett flygplan och ett annat barn gav mig en plastko. De börjar känna igen mig nu och det är inte bara Gusten som blir glad när jag kommer.

När jag skulle klä på Gusten så hade han fått en stor bild vid sin plats också:

Det var ju en ganska fin bild även om fröken inte hade lyckats få honom att titta in i kameran.

Väl hemma plockade vi fram det stora blocket som jag fick med mig i present till Gusten från farmor, farfar och farbror när jag var på Gotland senast. Vi satte igång och ritade direkt och p g a den förra dokumenterade ritomgången (som han sen själv har sett massor av gånger på datorn) ritade han några streck och pekade direkt och sa ”kah-kah”. Alltså katt. Knasiga unge.

Sen ritade han lite mer och ville även teckna lite både i mitt ansikte och på mobilen:

Även jag fick chansen att visa upp min otroliga tecknartalang när jag ritade av hela vår nuvarande familj. Ingen blev direkt lik sig (kanske Gusten lite?) och Gusten själv pekade på sin bild och sa ”Mamma!”.

Snart tröttnade Gusten och sprang iväg och lekte och jag passade på att föreviga Nalle också. Något som Gusten faktiskt blev väldigt förtjust över när han väl såg bilden sen.

En kort blooper smög sig med också, från när jag försökte filma lite mer efter bilderna. Transparens, ni vet.

Gusten pratar ju mer och mer och i Barnens hälsobok står det att man vid 18 månader kontrollerar om barnet kan säga omkring tio ord. Så vi började fundera, vad kan Gusten egentligen säga? Han förstår ju ganska mycket, men vilka ord kan han verkligen ljuda på ett (ganska) klokt sätt. Dessa ord kan vi komma på i nuläget, i hyfsad kronologisk ordning:

Pappa - uttalas pappaa. Det första ordet. Förutom när han sa hej av misstag när han bara var några veckor gammal. Vi övade ju väldigt hårt den första tiden och varje gång  jag bytte på Gusten lät det – pappa, pappa, pappa, pappa, pappa, maammaa, pappa, pappa, pappa, pappa, pappa. Jag blandade i ett mamma då och då, så att Josi inte skulle bli arg.

Mamma - uttalas maammaa. Känns som en evighet sen det kom första gången. Nu sägs det vääldigt ofta, och vanligtvis när mamma inte är i närheten.

Lampa - uttalas ahm-pa. Det var tidigt ett tjat om lampa, och många barn verkar börja där. Det är säkert spännande med saker som hänger i taket och lyser.

Klocka - uttalas ock-ah. Första gångerna sa han det utan att vi övat på det direkt. Det kom bara då och då och aldrig på kommando. Men nu kommer det ofta när han får syn på någon klocka.

Titta - uttalas titt-aah. Började härma det ganska snart eftersom vi tjatade om det hela tiden - ”Titta, Gusten, titta”.

Där - uttalas däh. Liknande historia som titta, eftersom vi pekar och säger där om Gusten letar efter något eller om vi vill visa honom något. Inte så konstigt nej.

Banan - uttalas baah. Eftersom vi börjat äta mer banan de senaste månaderna fastnade snabbt namnet på en av de absoluta favoritfrukterna. De där med två stavelser för denna guleböj verkar dock inte så viktigt.

Boll - uttalas bååh. Ganska likt banan, och har också kommit den senaste månaden allt eftersom bollar har blivit mer och mer intressanta.

Katt - uttalas kah/gah. Katt är det enda djuret som han kan säga. Han kan peka på andra djur men varken härma eller benämna dem. Ikväll fick vi dock en uppvisning i hur man härmar djur. Frank kan skälla, jama, gala, sniffa som en kanin och härma en hel rad djur till. Det var verkligen en upplevelse och vi skrattade gott. Otroligt charmigt.

Tåg - uttalas toh. Vi bor ju vid järnvägsspåret. Och vi visste att det bara var en tidsfråga innan han skulle fastna för järnhästarna som susar förbi utanför fönstret stup i kvarten. Flera gånger i timmen springer han till fönstret när han hör ett tåg och ropar ”- toh, toh, toh”.

Kaka - uttalas kacka. Det är favoriten riskaka som det äntligen fått en benämning. Ett väldigt effektivt sätt för Gusten att lura till sig en extra kaka också, eftersom det låter så gulligt när han ber om en.

Mormor - uttalas moo-moo. Det krävdes bara lite träning och sen blev mormor den första mor- och farföräldern som fick ett uttalat namn. Steget är inte långt från att säga mamma, men skillnaden för Gusten är stor, och han vet precis vem han menar. Säger vi mormor nu, utan att hon är närvarande, så tittar han frågande efter mammas mamma. Nu ska vi öva vidare på morfar, farmor och farfar.

Nalle - uttalas nanna. Det första gosedjuret som han verkligen fäst sig vid. Nalle Furtado släpas runt i lägenheten stora delar av dagarna och det pussas och kramas och gosas. Frågar vi var nalle är, så utbrister han ”nanna” och springer genast och hämtar den nya kompisen.

Det blev ju ganska många ord om man räknar efter. Men observera att vi inte skriver detta som någon måttstock för något annat barn, vi vill snarare dokumentera hur många ord Gusten kunde säga när han var 500(!) dagar gammal. Ja, jag gjorde precis en uträkning här, och döm om min förvåning när resultatet blev exakt 500. Så Grattis Gusten på 500:de dagen, får vi väl också passa på att säga då?!

Idag fyller Josefin år! Hurra hurra hurra!

Jag har faktiskt fixat en väldigt bra present i år. Men den ska J få efter jobbet. Så nu ska hon få fundera hela dagen på vad det kan vara för något.

Stor GRATTIS till vår älskade Josefin. Den bästa mamman, flickvännen och människan jag vet. Puss!

Gusten somnar under matstunden.

Gusten säger mamma.