Det b\u00f6rjade redan i morse. Jag vaknade och var helt nerv\u00f6s. Gusten skulle inskolas p\u00e5 f\u00f6rskola vid 10 och jag hade sv\u00e5rt att \u00e4ta frukost. Ni som f\u00f6ljer mitt twittrande fick snabbt en inblick:<\/p>\n
”Snart bara en timme kvar till Gusten b\u00f6rjar inskolningen p\u00e5 f\u00f6rskolan. Gusten verkar lugn, pappan \u00e4r nerv\u00f6s.”<\/p><\/blockquote>\n
Eftersom vi aldrig bes\u00f6kte just denna f\u00f6rskolan n\u00e4r vi gjorde v\u00e5ra bes\u00f6k i v\u00e5ras s\u00e5 var vi ju inte helt s\u00e4kra p\u00e5 vad det skulle vara f\u00f6r st\u00e4lle. Och jag var inte helt s\u00e4ker p\u00e5 om jag skulle hitta dit, \u00e4n mindre hitta in. Det, och att komma i tid, var det som stressade upp mig mest fr\u00e5n att jag slog upp \u00f6gonlocken i morse. Jag blev inte helt lugn f\u00f6rr\u00e4n jag satte min fot innanf\u00f6r d\u00f6rren p\u00e5 f\u00f6rskolan en stund senare. Det skulle dock visa sig att det inte var helt enkelt att komma in.<\/p>\n
I god tid efter frukost packade jag ner Gusten i vagnen och b\u00f6rjade k\u00e4mpa mig bort genom ett sn\u00f6igt och oplogat Lund. F\u00f6rskolan ligger n\u00e4ra s\u00e5 vi var d\u00e4r runt en kvart f\u00f6r tidigt. Jag g\u00e5r in genom grinden och k\u00f6r fram till d\u00f6rren. Jag drar i handtaget – l\u00e5st. Jag tittar in genom ett f\u00f6nster till h\u00f6ger om mig och ser tv\u00e5 kvinnor kl\u00e4 p\u00e5 n\u00e5gra sm\u00e5ttingar. De tittar p\u00e5 mig och forts\u00e4tter sen med p\u00e5kl\u00e4dningen. Snart kommer det ett g\u00e4ng barn och samma tv\u00e5 kvinnor och forts\u00e4tter att kl\u00e4 p\u00e5 sm\u00e5ttingarna innanf\u00f6r den l\u00e5sta d\u00f6rren. Jag ler mot dem och pekar lite p\u00e5 d\u00f6rren. De bara stirrar p\u00e5 mig och barnen kl\u00e4ttrar upp i f\u00f6nstret och trycker sina sm\u00e5 runda ansikten mot rutorna. ”Vill ni komma in, vill ni komma in!?” ropar de. ”Hemskt g\u00e4rna” s\u00e4ger jag. Den ena kvinnan g\u00e5r iv\u00e4g den andra tittar p\u00e5 mig. ”De kommer inte in. De vill inte komma in” b\u00f6rjar barnen ropa. ”Det vill vi visst det!” t\u00e4nker jag men vill inte m\u00f6ta deras blickar l\u00e4ngre eftersom det b\u00f6rjar k\u00e4nnas f\u00e5nigt. Varf\u00f6r <\/em>tror de att jag st\u00e5r d\u00e4r utanf\u00f6r med min son som ett f\u00e5n?<\/p>\n
Efter ett tag kommer en \u00e4ldre kvinna och \u00f6ppnar d\u00f6rren:<\/p>\n
– Ville du n\u00e5got?<\/em><\/p>\n
– Ja, \u00f6h, jag skulle p\u00e5 inskolning h\u00e4r med Gusten idag.<\/em><\/p>\n
– Vilken avdelning ska du till? Vet du det?<\/em><\/p>\n
– Jo, Krusb\u00e4ret. <\/em><\/p>\n
– Aha, det h\u00e4r \u00e4r Bl\u00e5b\u00e4ret, g\u00e5 ut samma v\u00e4g du kom och g\u00e5 sen in p\u00e5 den exakt likadana g\u00e5rden h\u00e4r bredvid. D\u00e4r ligger Krusb\u00e4ret. Jag s\u00e4ger till att du kommer. Och t\u00e4nk p\u00e5 att anv\u00e4nda b\u00e5da handtagen<\/em>, s\u00e4ger hon, och pekar p\u00e5 det \u00f6vre handtaget i huvudh\u00f6jd. D\u00f6rren var allts\u00e5 inte alls l\u00e5st och det var d\u00e4rf\u00f6r de vuxna och alla barnen undrade varf\u00f6r vi bara stod d\u00e4r. Aha! Men hur skulle jag och Gusten kunna veta det, dagisrookies som vi \u00e4r.<\/p>\n
Jag baxar iv\u00e4g vagnen till den andra g\u00e5rden, parkerar och \u00f6ppnar b\u00e5da <\/em>handtagen och kliver in med Gusten.<\/p>\n
– Hej, jag skulle p\u00e5 inskolning h\u00e4r idag.<\/em><\/p>\n
– Heeej Gusten!!<\/em>, ropar en kvinna till h\u00f6ger om mig. Hon presenterar sig och det visar sig vara f\u00f6rskoll\u00e4raren som ska ta emot oss (jag l\u00e5ter henne f\u00f6rbli anonym).<\/p>\n
Barnen p\u00e5 avdelningen ska precis g\u00e5 ut och det blir snabbt tomt d\u00e4r. F\u00f6rutom en liten pojke som sitter kvar ensam p\u00e5 golvet. Han m\u00e5r inte helt bra idag och ska vara inne, s\u00e4ger f\u00f6rskoll\u00e4raren. Gusten b\u00f6rjar genast unders\u00f6ka st\u00e4llet medan hon visar oss runt. Det \u00e4r nyrenoverat sommaren 2009. Det \u00e4r stora ljusa rum med vita v\u00e4ggar och gr\u00f6na golv. 12 barn med Gusten, kanske 13 i mars, och tre stycken l\u00e4rare. Hon visar oss bort i korridoren och ber\u00e4ttar om de andra avdelningarna. Det \u00e4r ett j\u00e4ttestort l\u00e5ngsmalt hus med en l\u00e5ng korridor genom hela. Det finns sm\u00e5barnsavdelningar, syskonavdelningar och avdelningar f\u00f6r st\u00f6rre barn. De sm\u00e5 barnen har egna mindre g\u00e5rdar att leka p\u00e5, men kan \u00e4ven vara ute under h\u00e5rdare uppsikt med de st\u00f6rre barnen p\u00e5 den j\u00e4ttestora, fina g\u00e5rden p\u00e5 husets kort\u00e4nda.<\/p>\n
Hon visar oss vidare bort till k\u00f6ket d\u00e4r vi f\u00e5r h\u00e4lsa p\u00e5 kocken som lagar all mat p\u00e5 plats. Han \u00e4r en j\u00e4tterolig typ direkt h\u00e4mtad fr\u00e5n en Disneyfilm, lite som den smale kocken i Lady & Lufsen. Vi f\u00e5r \u00e4ven titta in i personalrummet d\u00e4r jag kommer spendera en hel del tid under inskolningen n\u00e4r jag ska ”f\u00f6rsvinna” och G ska vara sj\u00e4lv. D\u00e4r finns kaffe och vindruvor och mysiga gamla soffor, stolar och bord. K\u00e4nns verkligen hemtrevligt.<\/p>\n
Gusten har tagit med sig en liten rosa dockvagn fr\u00e5n sin avdelning som han puttar framf\u00f6r sig under hela rundvandringen. Jag fr\u00e5gar lite mer om tiden och det \u00e4r samling 09:30, lek ute fr\u00e5n 10 till 11. Lunch vid 11.30 och vila 12-14. Vid14.30 \u00e4r det mellanm\u00e5l och sen fri lek resten av dagen. De \u00e4ter \u00e4ven frukost runt 08 men vi best\u00e4mmer att det blir b\u00e4st att l\u00e4mna vid 09 och h\u00e4mta efter mellis vid 15. Vi f\u00e5r se om vi kan f\u00e5 ihop det med jobb f\u00f6r mig under den tiden, och att vi inte beh\u00f6ver pussla f\u00f6r mycket med annat. I s\u00e5dana fall blir det h\u00e4mtning 14 ist\u00e4llet.<\/p>\n
Vid 11 kommer alla barnen in igen och rummen fylls snabbt med lek. Vi kommer tillbaka fr\u00e5n rundvandringen och Gusten finner sig snabbt och b\u00f6rjar plocka med tr\u00e4t\u00e5gen p\u00e5 golvet. Barnen p\u00e5 Krusb\u00e4ret \u00e4r mellan 1-3 \u00e5r men de flesta \u00e4r precis runt 18 m\u00e5nader. Alla jag ser verkar j\u00e4mngamla med Gusten och tittar nyfiket p\u00e5 den nye lekkamraten. Gusten plockar fram n\u00e5gra b\u00f6cker och b\u00f6rjar bl\u00e4ddra lite, d\u00e5 s\u00e4ger l\u00e4raren att det \u00e4r dags att s\u00e4ga hej d\u00e5 och att vi ses igen i morgon. En timme bara fl\u00f6g f\u00f6rbi och om Gusten hade f\u00e5tt best\u00e4mma hade vi kunnat stanna hela dagen. Men vi ska tillbaka f\u00f6r samma v\u00e4nda i morgon, 10-11, och sen trappas inskolningen stegvis upp varannan dag. Verkar riktigt vettigt och av Gusten att d\u00f6ma kommer det att g\u00e5 bra. Men vi f\u00e5r se hur det blir n\u00e4r det kommer till avsked…<\/p>\n
Vi kl\u00e4r p\u00e5 oss igen, vinkar adj\u00f6 till alla barnen och beger oss hem\u00e5t. Gusten sitter speedad i vagnen och undrar nog lite vad som nyss h\u00e4nde. Jag g\u00e5r d\u00e4r \u00f6verlycklig f\u00f6r den fina f\u00f6rskola vi lyckats hitta till v\u00e5r son. Det blir nog bra det h\u00e4r.<\/p>\n
P\u00e5 Twitter efter\u00e5t:<\/em><\/p>\n
”F\u00f6rsta tr\u00e4ffen p\u00e5 f\u00f6rskolan avklarad. Det verkar vara ett underbart st\u00e4lle. Gusten k\u00e4nde sig som hemma direkt.”<\/p><\/blockquote>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Det b\u00f6rjade redan i morse. Jag vaknade och var helt nerv\u00f6s. Gusten skulle inskolas p\u00e5 f\u00f6rskola vid 10 och jag hade sv\u00e5rt att \u00e4ta frukost. Ni som f\u00f6ljer mitt twittrande fick snabbt en inblick: ”Snart bara en timme kvar till Gusten b\u00f6rjar inskolningen p\u00e5 f\u00f6rskolan. Gusten verkar lugn, pappan \u00e4r nerv\u00f6s.” Eftersom vi aldrig bes\u00f6kte … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Gustens inskolning – dag 1<\/span>