Ni kanske minns hur det s\u00e5g ut f\u00f6r \u00e5tta m\u00e5nader sen, n\u00e4r Gusten somnade n\u00e4r han \u00e5t:<\/p>\n
[flashvideo filename=”wp-content\/uploads\/2009\/06\/GustenSomnar.flv” \/]<\/p>\n
Det \u00e4r ju n\u00e5got som antagligen alla sm\u00e5barnsf\u00f6r\u00e4ldrar r\u00e5kar ut f\u00f6r, ofta eller mer s\u00e4llan. Och n\u00e4r Gusten var lite yngre var det v\u00e4ldigt vanligt f\u00f6r honom. Under en l\u00e5ng tid s\u00e5 somnade han till de sista tuggorna av lunchen och man kunde l\u00e4tt b\u00e4ra in honom och l\u00e4gga honom i s\u00e4ngen.<\/p>\n
Men nu \u00e4r han ju stora killen och brukar s\u00e4llan bli s\u00e5 tr\u00f6tt av att \u00e4ta l\u00e4ngre. Men under denna ganska l\u00e5nga sjukdomsperiod har tr\u00f6ttheten smugit sig p\u00e5, och samtidigt som han nu de sista dagarna f\u00e5tt tillbaka lite aptit s\u00e5 har ett lugn och en trygghet kommit smygande. Han b\u00f6rjar k\u00e4nna sig frisk igen och kan v\u00e4l slappna lite b\u00e4ttre. D\u00e4rf\u00f6r s\u00e5g det ut s\u00e5 h\u00e4r under lunchen ig\u00e5r:
\n