- Besökare online:
Apr
4
Efter feber i 6 dagar så blev det vårdcentralsbesök. Såklart var hon feberfri när vi väl kom dit och kändes på bättringsvägen.. Men det kändes bra att kolla upp det. I alla fall kändes det bra för mig. Julie själv var vettskrämd. Hon klistrade sig fast vid mig som om stetoskopet vore ett vilt djur. Och skrek högt när det skulle användas. Inte likt den vanliga Julie! Det verkade som det varit en lindring influensa (b typ sa läkaren) och öronen kollades och ett litet blodprov i fingret togs! Allt såg fint ut! Finemang!
Jun
13
Massa F i vårt liv just nu. Bara ett trevligt sådant dock. Och det är ju såklart att Fredrik – Oskars bror är här och hälsar på lite snabbt. Han kom i förmiddags och åker nu på eftermiddagen. Men lite kvalitetstid med Gusten och Julie hinner han med!
De andra F:en är desto tråkigare. Igår upptäckte vi en fästing på Julies öra. Jag blev superledsen, jag har ju aldrig ens haft en fästing själv. Oskar har haft massor, men så har han ju vuxit på upp landet och jag i stan. Vi fick bort den, ringde sjukvårdsupplysningen och allt vi kan göra nu är att vänta och se ifall det blir några borreliaringar eller så. Känns riktigt jobbigt och jag har sällan känt mig så maktlös och jag kunde gjort vad som helst för att den där jäkla fästingen skulle bitit mig istället. Eller Oskar för den delen 
Men maktlös var verkligen ordet, att inte kunna skydda en så liten försvarslös varelse som Julie är från något som man faktiskt kan bli riktigt sjuk av känns fruktansvärt jobbigt. Och jo, hon har börjat småsnora också…annorlunda med bebis nummer 2 – Gustens första förkylning kom vid 9 månader typ.
Anledningen till att Julie är lite snorig är ju att Gusten storsnorar. Och som vid de flesta ordentliga förkylningar så har han fått feber också + lite hosta på det.
Det var en jobbig natt i natt pga allt. Julie åt ungefär varannan timme och Gusten vaknade mitt i natten, Oskar försökte med att ligga på madrass i hans rum, men Gusten var alltför intresserad av vad mamma och Julie var för att kunna slappna av. Så de gick in till sovrummet. Men Gusten är så intresserad av Julie att varje liten grymtning gör att han sätter sig upp klarvaken. Så det slutade med att jag och Julie gick in och sov på madrassen i Gustens rum. Då fick vi 2,5 timmar i sträck! Längsta på hela natten.
Maj
7
I natt väckte Gusten oss med skrik från sitt rum. Eller det lät faktiskt mer som en skällande hund blandat med lite hostande och gnällande.
Jag hämtade över honom till oss och sen har han sovit på och mellan oss resten av natten. Lite hostandes och gnällandes och oroligt. Och när det väl blev morgon var han helt hes.
I morse tog vi tempen på honom och han ligger runt 38. Vi sökte lite på symtomen och han verkar ligga närmast det som kallas falsk krupp. Men vi vet inte. Jag ringde dagis nyss och sa att vi stannar hemma och Josefin ska vabba nu på förmiddagen så att jag kan jobba lite.
Vi får se hur det går och hoppas att hostan och febern ger med sig. Vi känner väl att det räcker med sjukdom för en tid nu.
Postat direkt från mobil via flickr.
Maj
3
Hemma och leker i väntan på att åka och träffa läkaren igen.
Josefin hade komponerat ihop ett längre inlägg igår om lite allt möjligt, men tydligen föll stora delar av texten bort två gånger när hon skrev, och efter det tappade hon sugen lite.
Hennes inlägg kommer säkert ikväll, men jag tänkte passa på att uppdatera er lite nu ändå. Gusten har fortfarande låg feber. Den är nästan helt borta nu, men onsdag-fredag var den uppe runt 39-40. På lördagen fick han små röda utslag över mage och rygg och vi misstänkte direkt tredagarsfeber. Men då ska prickarna komma när man är feberfri och han hade runt 38 hela helgen. Så idag har vi bokat en ny läkartid eftersom förra läkarintyget bara gällde till i fredags, plus att vi (vilket är det viktigaste så klart) verkligen vill komma underfund med vad det är för något han går och drar på nu. Prickarna är nästan helt borta igen, men inte febern helt och hållet, så idag hoppas vi att kunna gå till botten med det här!
Annars var den en fin helg och Gusten, som inte kände av sina prickar alls, var pigg och glad för det mesta. I söndags var han ute i solskenet och plockade blommor:
Apr
29
Det fanns en tid, för snart två veckor sedan, när Gusten inte hade minst 38 graders feber och dagarna flöt samman likt en snorvälling. Ungefär samtidigt var den helgen då mina föräldrar hälsade på oss här i Lund och den friska Gusten roade sig lite extra med främst två saker:
Han gömde sig under en filt och farmor sjöng Gubben i lådan.
(notera hur han skakar på huvudet när farmor sjunger ”sover du?”) 
Och han åkte runt på någon av sina två leksakslastbilar istället för på sin bobbycar. Här i bara blöjan.
Apr
28
Febern vill fortfarande inte ge med sig och idag snorar han lite mera. Solen skiner i Lund och vi ska nu, efter en hel del bus och duplobyggande, ut i det fina vädret.
Jag hoppas på att snart skriva ett feberfritt inlägg. Eller kanske om något annat helt och hållet? Vi får se.
Apr
24
Gusten har fortfarande lite feber, och så har han haft hela veckan – och med feber får man inte gå på dagis. Idag och igår har han börjat snora också vilket har fått oss att tro att hans förkylning har brutit ut till slut efter 4 dagars lågtempsfeber. Men idag till middag så småpratade jag och Gusten mellan korv stroganoff-tuggorna och på något sätt fick jag tillåtelse att känna honom i munnen. Och mycket riktigt – nummer 17 och 18 i tandaskaran är på väg. En uppe och en nere på vänster sida i munnen. Troligtvis boven till febern om någon frågar oss. Men nu är han alltså förkyld också.. hoppas det går över snabbt!
Och idag var vi på ett litet kalas och firade MP. Det var trevligt och vi åt glasstårta och kakor! Gusten började med bröd och äpple – men slutade med att tigga glass och russin. Efter fikat gick vi ut till lekplatsen utanför och Gusten fick springa runt och leka ordentligt – väldigt uppskattat! En mycket trött kille åkte vagn hem efteråt. MP och Roger tog lite fina bilder (som jag har snott från facebook, därav att de inte är särskilt högupplösta här) :
Apr
19
Denna gång fick vi vårt andra ultraljud i vecka 33, som det ska vara, och inte i vecka 36 som med Gusten (pga långa köer). Det är fortfarande långa köer men nu fick vi lite förtur då Gusten kom ut mindre än beräknat (han skulle ha vägt 3500-3600 men kom ut som 3100) och lite extra koll skulle hållas på oss den här gången. Vilket nu i efterhand verkar lite galet då det verkar vara en jättebebbe i magen Lite trubbel hann vi med idag innan ultraljudet – Gusten hade feber på dagis och Oskar fick hämta honom redan vid 10-tiden (Gusten börjar vid 09) och först visste vi inte riktigt hur vi skulle göra med honom när vi var på ultraljudet – men som tur var ställde morfar upp som barnvakt (till en sovande lillgurka så morfar hann faktiskt jobba en hel del ändå)
Det vi fick reda på var – (värden och info från andra ultraljudet med Gusten inom parentes):
Uppskattad vikt: 2327 g i vecka 32+2 (2595 g i vecka 36)
Fosterläge: Huvud neråt, rygg till vänster (Huvud neråt, rygg till vänster)
Moderkaksläge: Mitten, till höger (Till höger)
Mängd fostervatten: Normal (Normal)
Total avvikelse i storlek: +13 % (+ 3 %)
Om bebisen fortsätter växa i denna takt blir det en 4 kilos klump som kommer ut i juni fick vi veta! Vad vi också fick reda på denna gång var könet på bebben, nästan till 100% säkert – och det verkar som det blir en liten tjej denna gången! Jätteskoj men samtidigt läskigt – vi vet ju inget om bebistjejer!
Bebisen i profil
Mar
26
En stilla stund i pappas träningsmössa.
Idag var Gusten nästan helt frisk. Han åt bättre och var pigg och glad mest hela tiden. Men han har en feber som inte riktigt vill ge efter helt och hållet, och vi är lite oroliga för att det kanske är en ny inflammation av något slag på gång. Vi får se hur han klarar sig i helgen, och annars boka in ett möte på vårdcentralen på måndag. Men vi håller tummarna för en feberfri helg.
Här följer lite bilder från veckan:
Vi var ute och lekte en del i sandlådan på gården.
Man blir tydligen aldrig för gammal för att smaka på lite sand.
Han åt ganska dåligt i början på veckan så jag tänkte att allt som slinker ner är bra – även sand. Och så blev det så söta bilder ju.
Men det var nog inte så gott med sand trots allt.
Gusten på.. motorcykeln(?) på gården. Jag sitter på ”hästen” bredvid. En fin gungstund.
Vi tog en längre promenad igår och jag fotograferade oss i motljuset.
Hemmamys i soffan och lite lek med Hipstamatic på iPhonen. Jag publicerade ju en liknande bild häromdagen också. Mycket sånt här soffhäng blir det.
Idag tog vi en fantastiskt skön promenad i solskenet och jag köpte faktiskt en Piggelin till Gusten och en B&J ‘Wich till mig. Så här såg det ut när han jobbade i sig den iskalla glassen.
Eftersom vi var ute så länge i solskenet blev det en lite senare lunch (kanske med 15 minuter) och då orkade den lille förkylde hjälten inte hålla sig vaken genom hela måltiden. Skönt för pappan dock som kunde bära in honom i vår stora dubbelsäng där han sen sov 2,5 timmar. Josefin kom hem på lunchen också och VAB:ade resten av dagen så att jag kunde jobba lite igen. Och vi passade också på att sova lite alla tre efter lunch. Otroligt skönt.
Ikväll har vi gjort hemmagjord pizza och haft det mysigt. Trots att det är sent nu ska jag nog slänga ihop några våfflor från den våffelsmet som blev över från igår. Mums!
Ni hittar som vanligt högupplösta versioner av alla bilder på Flickr.
Trevlig helg!
Feb
16
I morse när Gustens feber fortfarande inte ville ge med sig ringde vi för att prata med vår BVC-sköterska. Hon fixade en akuttid åt oss hos barnläkaren vid 11.15 så vi rullade iväg där på förmiddagen. Gusten var glad och lekte för fullt i väntrummet när vi blir inkallade till en (för oss) ny läkare. Han är en lekfull typ och gör nog Gusten (och mig) mer nervös än lugn och G börjar direkt gnälla. Resten av undersökningen sker alltså under vissa protester men nödvändiga prov tas. Efter att ha lyssnat/tittat i Gustens öron konstaterar läkaren snabbt att det rör sig om öroninflammation. Något som vi någonstans har misstänkt eftersom han har haft en så jämn feber och varken blivit direkt sämre eller bättre. Jag blev faktiskt ganska lättad eftersom Gusten inte mår jättedåligt av det (ännu) och detta innebär att han får lite andra grejer för att bli frisk igen.
Vi fick gå ut en sväng i väntrummet igen innan vi skulle in och lämna lite blod. Vi får snart komma in där också, men först vill sköterskan att Gusten ska väga sig på en sån vanlig våg man står på. Det har han aldrig gjort förut och han vägrar. Han börjar störtböla och drar i mig för att få komma därifrån. Sköterskan föreslår att jag väger mig först för att sen hålla Gusten, så att vi får reda på hans vikt. Så nu är det alltså en sköterska i Lund som vet hur mycket Gustens pappa väger också, tack för det!
Sen går vi in och lämnar blod och nu är Gusten redan så uppstressad att vi får hålla hårt i hans lilla arm och finger för att det ska gå. Efteråt vill han inte ha plåstret på och när vi går ut genom korridoren igen lyckas han bloda ner sig själv i ansiktet, sina innetofflor och sin tröja, samt mitt ansikte, min tröja och en hel del på golvet. Jag smiter in på toa och har fullt upp med att stoppa blodflödet från fingret med papper samtidigt som jag tvättar av oss själva och golvet. Tillslut kommer vi ut från toan igen och Gusten är nu både trött och gnällig. Då kommer läkaren och meddelar att det inte var något allvarligare än öroninflammation. Inga dumma streptokocker och en normal sänkningsreaktion på blodprovet. Så han ordinerar 3,5 ml Kåvepenin (penicillin) tre gånger om dagen i fem dagar. Det ska tydligen göra biffen.
En trött och medtagen Gusten och en smått stressad pappa får sen skjuts hem av Gusten morfar och mamma och nu sover han sött i sin vagn i hallen. När han vaknar ska vi testa penicillinet, ingen lätt (eller god) historia så vitt jag förstår. Önska oss lycka till!
Annars har vår vän Hannes från Göteborg varit här ett dygn, och åkte precis nu vid lunch. Han fick verkligen en dos av föräldraskapets baksida, men verkade vara vid gott mod när han for ändå. Och han menade att det inte alls verkade så illa som han hade trott när vi innan berättade att Gusten var lite hängig. Och ja, det stämmer ganska bra, Gusten är och har varit en tapper liten sjukling. Vi har haft ett jättetrevligt dygn med Hannes i alla fall och igårkväll åt vi god lasagne, god äppelpaj, drack vin och öl och kollade på OS. Och så har vi pratat en hel del. Mycket välbehövligt inslag i sjukstugan och vi har en mycket god vän i Hannes.
Nu rör Gusten på sig i hallen. Vi hörs!
SENASTE MOBILBILDERNA
Arkivet – av Oskar Dahlbom- Juliga mandelfrikadeller söndag, december 29, 2013Ett recept på världens godaste mandelfrikadeller cirkulerar runt på internet och dyker upp på olika bloggar då och då. Vi använder oss av ett recept från Coop och de har blivit ett återkommande inslag i vår matlagning. Nu till jul ...
- Sommaren 2013 fredag, juni 7, 2013Efter #blogg100 så gick luften ur mig totalt. Det var otroligt roligt att blogga varje dag, men ofta var det också riktigt plågsamt. Att skriva om något någorlunda vettigt VARJE dag var mödosamt, men jag fick samtidigt väldigt mycket sagt ...
- Snart här: Kallbryggt Kaffi #blogg100 onsdag, maj 1, 2013Det har varit en spännande resa. Från de första stapplande stegen med kallbryggt kaffe i februari fram till idag. Jag har bryggt, smakat, ändrat recept, bryggt, smakat, bjudit och bryggt igen. Men nu sitter allt som det ska. Jag lämnade ...
- Jag har närt Darth Vader vid min barm #blogg100 tisdag, april 30, 2013Ett foto från dagens promenad. Julie i Gustens gamla vårjacka. Men vem är det som uppenbarar sig i skuggan?
- The Coco Series #blogg100 måndag, april 29, 2013Eftersom jag helt har tröttnat på Spreadshirt och faktiskt redan har sålt lite på Redbubble så flyttar jag över min Conan O’Brien-serie till den sistnämnda butiken. Även om Conan hade svårt att följa Barry på The Correspondents’ Dinner så är ...
- Juliga mandelfrikadeller söndag, december 29, 2013
