månadsarkiv: november 2009

Oskar

Tre gånger är en trend!

Lämna en kommentar

Vi har alltid sagt i vår familj att: En gång är ingen gång, två gånger är en slump och tre gånger är en trend. När det kommer till Gusten har detta varit extra användbart. Att titta på hans utveckling på det viset har ofta fungerat som ett bra stöd och vi har kunnat se vart utvecklingen är på väg lite lättare.

Nu har vi börjat bokföra hans sömn lite eftersom vi vill undersöka om dagsaktiviteterna hänger ihop med sömnbehovet. Och vad han har gjort på dagen som får honom att (förhoppningsvis) sova hela natten.

Nu vill jag inte tråka ut er med alla data, men de tre senaste dagarna har sett ut så här:

Hoppas ni kunde se siffrorna. Annars finns de här också. Det som är värt att notera är i alla fall ”Vaken på natten” – nej, nej och nej. Underbart!! OCH han sover bra och länge på dagen också! Vi har ännu inte dragit några slutsatser utifrån detta, och han har ju varit lite dålig. Men annars är det enda tydliga sambandet att det blivit mindre lek ute nu och mer promenader med frisk luft och sen lek hemma. Jag har känt mig lite dålig som varit så mycket inne, och jag vill inte att det ska betyda att han sover bättre. Vi gillar ju att vara ute! Det kanske också beror på att han har fått färre intryck och därför har mindre att bearbeta under sömnen och sover bättre? Ja, man kan säkert skapa 1000 teorier utifrån dessa siffror…

En sak som är säker är i alla fall att vi är mycket mer utvilade och gärna ser en fortsättning på detta. 🙂

Oskar

Tummen upp för Gusten

2 kommentarer

Gusten sov först hela natten utan avbrott och verkade pigg i morse när han vaknade. Så här såg han ut sen på förmiddagen:

http://farm3.static.flickr.com/2510/4143932126_ff92525581.jpg

Efter lunch sov han nästan 2,5 timmar. Så det verkar alltså som om att kräkningen var en engångsgrej vilket gör det nästan ännu mera surt att vi missade festen. Men vi är självklart glada över att han mår bra nu!

Nu ska vi ut en sväng på julskyltningen.

Josefin

Tråkigare än tråkigast

1 kommentar

Lördag. Upp och hoppa, Gusten hade sovit hela natten, vaknade först vid halv sju. Kunde ligga kvar i sängen till lite efter sju! Underbart! Sen flöt dagen på, G’s mage var fortfarande lite skum (åt det hårda hållet) men mycket bättre än igår ändå. G får ett skönt bad och vi duschar. Sedan slinker lunchen ner lätt och han somnar utan problem.

Vi tar fram finkläder till Gusten (en nästan helt ny tröja och matchande strumpor och manchesterbyxor) samt fixar med våra egna kläder. Vi ska nämligen på fest! Å, A och H bjuder på stor fest i malmö för att fira att de blivit en familj. Vi har sagt att vi kommer bli sena för 14, när festen börjar, sover Gusten i princip alltid, eller har precis vaknat. Och mycket riktigt vaknar han vid 14-tiden idag också. Dock är han helt genomsvettig och lite ynklig. Men snart blir det liv i luckan och han springer runt som vanligt. Vid halv tre-tiden har vi lånat bil och är på väg. Lite stressade blir vi av att få veta att alla andra redan är där, men ja, vad ska man göra när det är som det är med dagsömnen..

Gusten tittar ut genom bilfönster och säger brrruumm och äter riskaka i bilen. Han är lugn och allt känns bra. Fram tills vi har kommit till gatan där festlokalen finns. Jag blir lite osäker på vilket nummer det är och vi kör sakta och kikar. Då, helt plötsligt börjar Gusten storgråta, riktigt superledset. Jag försöker trösta men det hjälper inte. Och sen kommer det lite kräk. Jag hinner säga ”Han kräks, du får stanna till” samtidigt som han börjar störtspy över hela sig och hela bilstolen. Han hulkar så hjälplöst att jag håller om hans rygg så att allting kommer upp, vilket resulterar i att hela min kappärm också blir täckt av kyckling och makaronikräk. Eftersom Gusten ”aldrig” är sjuk förutom den gången när han kräktes först på ett besök på en förskola och sedan 2-3 gånger hemma hos en i mammagruppen vågar vi inte vara ”coola” och gå in på festen. Utan vi får skamset ringa och säga att vi är framme men vi vänder.

Det var ingen kul bilresa hem i en kräkstinkande bil, oroliga för G och ledsna för att vi inte gick på festen vi sett fram emot. Suck. Väl hemma har Gusten varit relativt pigg, sprungit på som vanligt även om han har rapat en hel del och varit extraklängig på oss. Vi har prackat på honom mycket vatten och snäll-mot-magen-mat också – och än så länge ingen mer spya.. Hoppas det håller i sig.

Oskar

Spotify & Google Wave

15 kommentarer

http://vhirsch.com/blog/wp-content/uploads/2009/09/spotify-logo.jpg http://www.wave-invites.clickstuff.com/google_wave_logo.png

Spotify har kanske alla nu? Och Google Wave vet jag inte riktigt hur jag ska använda ännu.

I alla fall så har jag i nuläget fem Spotify-inbjudningar och sju Google Wave-inbjudningar, som jag gärna delar med mig av. Wave lär i alla fall bli roligare om man har lite fler personer att interagera med. 🙂

Tänkte först skriva om detta på Twitter/Facebook men kom på om det är roligare att släkt, vänner och bekanta som läser bloggen får inbjudningar. Josefin har också ett gäng Wave-inbjudningar.

Någon som vill ha?

Edit (2009-11-29): Nu är inbjudningarna slut för denna gång. Tack för visat intresse!

Oskar

Ordförråd

Lämna en kommentar

Gusten pratar

Gusten pratar ju mer och mer och i Barnens hälsobok står det att man vid 18 månader kontrollerar om barnet kan säga omkring tio ord. Så vi började fundera, vad kan Gusten egentligen säga? Han förstår ju ganska mycket, men vilka ord kan han verkligen ljuda på ett (ganska) klokt sätt. Dessa ord kan vi komma på i nuläget, i hyfsad kronologisk ordning:

Pappa – uttalas pappaa. Det första ordet. Förutom när han sa hej av misstag när han bara var några veckor gammal. 🙂 Vi övade ju väldigt hårt den första tiden och varje gång  jag bytte på Gusten lät det – pappa, pappa, pappa, pappa, pappa, maammaa, pappa, pappa, pappa, pappa, pappa. Jag blandade i ett mamma då och då, så att Josi inte skulle bli arg. 🙂

Mamma – uttalas maammaa. Känns som en evighet sen det kom första gången. Nu sägs det vääldigt ofta, och vanligtvis när mamma inte är i närheten. 🙂

Lampa – uttalas ahm-pa. Det var tidigt ett tjat om lampa, och många barn verkar börja där. Det är säkert spännande med saker som hänger i taket och lyser.

Klocka – uttalas ock-ah. Första gångerna sa han det utan att vi övat på det direkt. Det kom bara då och då och aldrig på kommando. Men nu kommer det ofta när han får syn på någon klocka.

Titta – uttalas titt-aah. Började härma det ganska snart eftersom vi tjatade om det hela tiden – ”Titta, Gusten, titta”.

Där – uttalas däh. Liknande historia som titta, eftersom vi pekar och säger där om Gusten letar efter något eller om vi vill visa honom något. Inte så konstigt nej.

Banan – uttalas baah. Eftersom vi börjat äta mer banan de senaste månaderna fastnade snabbt namnet på en av de absoluta favoritfrukterna. De där med två stavelser för denna guleböj verkar dock inte så viktigt.

Boll – uttalas bååh. Ganska likt banan, och har också kommit den senaste månaden allt eftersom bollar har blivit mer och mer intressanta.

Katt – uttalas kah/gah. Katt är det enda djuret som han kan säga. Han kan peka på andra djur men varken härma eller benämna dem. Ikväll fick vi dock en uppvisning i hur man härmar djur. Frank kan skälla, jama, gala, sniffa som en kanin och härma en hel rad djur till. Det var verkligen en upplevelse och vi skrattade gott. Otroligt charmigt.

Tåg – uttalas toh. Vi bor ju vid järnvägsspåret. Och vi visste att det bara var en tidsfråga innan han skulle fastna för järnhästarna som susar förbi utanför fönstret stup i kvarten. Flera gånger i timmen springer han till fönstret när han hör ett tåg och ropar ”- toh, toh, toh”.

Kaka – uttalas kacka. Det är favoriten riskaka som det äntligen fått en benämning. Ett väldigt effektivt sätt för Gusten att lura till sig en extra kaka också, eftersom det låter så gulligt när han ber om en. 🙂

Mormor – uttalas moo-moo. Det krävdes bara lite träning och sen blev mormor den första mor- och farföräldern som fick ett uttalat namn. Steget är inte långt från att säga mamma, men skillnaden för Gusten är stor, och han vet precis vem han menar. Säger vi mormor nu, utan att hon är närvarande, så tittar han frågande efter mammas mamma. Nu ska vi öva vidare på morfar, farmor och farfar.

Nalle – uttalas nanna. Det första gosedjuret som han verkligen fäst sig vid. Nalle Furtado släpas runt i lägenheten stora delar av dagarna och det pussas och kramas och gosas. Frågar vi var nalle är, så utbrister han ”nanna” och springer genast och hämtar den nya kompisen.

Nalle Furtado

Det blev ju ganska många ord om man räknar efter. Men observera att vi inte skriver detta som någon måttstock för något annat barn, vi vill snarare dokumentera hur många ord Gusten kunde säga när han var 500(!) dagar gammal. Ja, jag gjorde precis en uträkning här, och döm om min förvåning när resultatet blev exakt 500. Så Grattis Gusten på 500:de dagen, får vi väl också passa på att säga då?! 😉

Oskar

Mitt klipp och ”moo-moo”

2 kommentarer

Dagarna går. Jag hinner inte blogga så mycket, men det går ju alltid lite uppochner med det. Ska försöka få det till lite mera ”upp” den här veckan. 🙂 Veckan som gick hann vi med att träffa massor av vänner och Gusten fick även hänga med mormor och morfar en hel del. Detta har resulterat i att någon nu kan säga ”moo-moo”. 🙂 Väääldigt gulligt.

Fina Hanna uppmärksammade oss på att Gusten återigen låg på löpet på Aftonbladet.se. Han fanns där redan i fredags och har sen legat kvar någon dag. Videon har i skrivandets stund över 23 000 visningar. Kul för vår lilla ”rikskändis”, som Hanna uttryckte det. Nu är jag visserligen hans pappa, men jag skrattar fortfarande när jag ser den videon. Vilken galning han är.http://farm3.static.flickr.com/2558/4129099126_01284e912e.jpg

Annars har vi det bra. Vi ligger lite efter med att lägga upp bilder och filmer från den senaste tiden, men fotandet har gått ner lite eftersom vädret är så ruttet. Man varken kan eller vill ha med kameran när det är grått och regnar ute. Och så är vädret ofta i Lund dessa dagar.

Vi hörs snart igen!

Oskar

Gusten – 16 månader

2 kommentarer

http://farm3.static.flickr.com/2564/4112605505_f814aa177e_b.jpg

Utvecklingen går sakta framåt och nu blir det främst de små framstegen vi noterar snarare än de stora milstolparna. En otroligt stark vilja har växt fram de senaste dagarna och ”Inte Gustens” är ord som han får höra väldigt ofta nu för tiden. Det kan bli en hel del skrik och sura miner när han inte får som han vill, eller när han vägrar att dela med sig av leksaker (eller försöker ta andra barns leksaker). Det började med att Gusten och Frank bråkade om träslevar förra veckan, vilket slutade i panikskrik och gråt från båda barnen, och sen har det fortsatt på Gotland när Gusten hade svårt att samsas om vissa leksaker med 2,5-åriga Tage. Men det blir sällan större bråk och är man med och styr upp det går det bra. Men det är mycket mer så att allt är Gustens nu, så mitt och ditt har mer blivit bara mitt – i hans ögon.

Detta är Gusten – 16 månader:

Vi märker att han förstår mer och mer, och det är svårt som vuxen att ta in att hans förståelse inte är i paritet med hans tal. Han kan inte alls uttrycka sig som han vill ännu, men han visar gång på gång att han förstår vad vi menar. Och ibland lyckas även att meddela sig ganska bra med rörelser och ljud.

Annars är det mycket samma rutiner som tidigare. Han äter inte så mycket själv som han borde kanske, men när han väl gör det går det bättre och bättre. Han älskar fortfarande att ”dansa” till musik och har fått ihop ett bra gäng med favoritlåtar nu, främst från julskivan jag satte ihop förra året. De flesta av låtarna hittar ni här.

Han vaknar nästan varje natt någon gång mellan 02-06 och får då komma in till vår säng och sova resten av natten.

Han slår sig själv i huvudet lite då och då. Med öppen hand på sidan av huvudet. Ofta direkt efter man säger till honom, vilket ser ut som att det är straffet. Det känns lite hemskt och händer det på allmän plats får jag för mig att andra tänker att så gör vi hemma när Gusten är dum. Huh! Hemska tanke. 🙁 Det händer också att han kör ”knacka på” på huvudet, med knuten näve, men det händer inte lika ofta för det gör garanterat mer ont.

Han sträcker upp armarna oftare nu när han vill komma upp. Och han ”backar” ofta in emot folk han gillar. Om någon sitter på golvet så kan han göra närmanden genom att backa fram och sätta sig framför personen. Väldigt gulligt.

När vi lekar hemma är det fortfarande bollar som gäller. Och en del brottning med pappa. Favoriten är att ta sats och springa omkull mig, och sen hjälpa mig upp igen genom att dra i huvudet/håret.

När det blir lite lugnare lek så vill han gärna bläddra i böcker.

I parken föredrar han att springa runt och inte leka så mycket med de konventionella föremålen på lekplatsen. Det är roligare att plocka äpplen eller springa på gångvägarna och vinka till andra människor.

Det är en glad liten kille vi har fortfarande, och vi tycker det är fantastiskt att se att han har sådan vilja. Även om det blir en hel del gränser som man får sätta och sen tydliggöra om och om igen. Det är också först nu vi tycker vi har ett småbarn hemma. När de fyller ett får man tydligen inte kalla dem bebisar längre, men egentligen är det ju inte en så tydlig gräns. Det är nu den senaste tiden han verkligen har släppt på sitt bebismanér och börjat bli en lite herre. Det är verkligen en otroligt häftig utveckling.

http://farm3.static.flickr.com/2500/4113372612_ef5c59294a_b.jpg

Josefin

Vaccinering

2 kommentarer

Idag är det tänkt att jag ska vaccinera mig, Oskar också egentligen men han är ju inte hemma så han får göra det någon annan gång. Är lite nervös – gillar ju inte sprutor och nålar.. bläblä! Får se lite när jag kommer iväg, ska vara där någongång mellan 9-16. Hoppas att jag slipper må dåligt efter, speciellt då Oskar och Gusten kommer hem idag. De har varit borta i en halv evighet känns det som och jag vill gärna må bra och kunna leka och prata med dem 🙂 Såklart har de varit väldigt saknade..