Var vi är nu – Gustenutveckling

Skrivet av Josefin på onsdagen kl 21:51.

Det har hänt en hel del sen sist. Det händer ju saker hela tiden, men ofta är man för mycket i nuet för att märka det. Det häftigaste är ju helt klart språkutvecklingen. Det pratas konstant! Det är så kul att kunna föra konversationer och känna att vi förstår varandra. Även om ”ja, ja, ja” ofta är svaret på första frågan. Vi tror att Gusten säger ”ja, ja, ja” (inte jaaa, utan ett mer eftertänksamt ja) för att få tid att tänka för ofta (men såklart inte alltid) kommer ett vettigt svar efter det. Han har börjat säga älska också! Det är ju så fint att man blir lite tårögd nästan. Jag älska pappa eller Gusten älskar mamma har vi hört de senaste dagarna. Åh!

Mycket i Gustens liv kretsar kring rutiner, och då såklart mat! Redan innan läggdags börjar han prata om frukost. Varje morgon ser ut ungefär likadan, Gusten drar i sin stol och får hjälp med att lyfta bort den till köket där han klättrar upp och sedan har full kontroll på att alla får mackor, alla får ost, att kaffet blir gjort. Får han inte hjälpa till med allt så blir han ledsen/sur. När det är lediga dagar/helger så hjälper han även till med all matlagning/lunch/middag. Såklart kan han inte göra de svåraste sakerna – men han kan hälla smör i kalla stekpannor, ta ut saker ur paket, hälla vatten i kalla grytor. Och såklart kan han titta på när vi gör det andra – men dock är han ganska orolig när vi ska göra saker med den varma spisen (akta mamma!) eller när vi ska skära med vassa knivar. Att knivar är vassa är något som vi tydligen varit väldigt väldigt tydliga med. Det finns inte något som bara är en kniv – utan alla knivar är vassa. Vi har inte låtit honom ha någon kniv när han ätit utan han har fått nöja sig med en gaffel och en sked riktigt länge. Men på dagisutvecklingssamtalet så berättade hans fröken att barnen även hade kniv. Så nu har vi börjat med det här hemma också! Gusten måste därför alltid berätta att han ska ha en ”liten vass kniv” – ”Jag vill liten vass kniv/ Gusten måste dela tatis (potatis) med liten vass kniv”. Jag tycker det låter såå kul! :) När vi ändå är inne på matlagning så är fisk fortfarande favoriten. Fiskpinnar i synnerhet – men även lax och annan fisk. Dock kan Gusten inte riktigt säga fisk.. för han har totalt börjat vända på ks! Det heter ”fikspinnar”, när man inte är sjuk så är man friks, det lilla krälande djuret i hans bok heter maks.. väldigt sött, men man kan ju hoppas att han vänjer sig av med det någon gång ;) På senaste tiden har han varit väldigt förtjust i kokt potatis! Pannkakor har han fortfarande lite svårt för dock.. till Oskars allmäna missnöje. Kanelbullar är dock väldigt gott och det finns nästan inget som han tycker är så kul som när han får vara med och baka med pappa! Det räcker med att Oskar tar fram mjöl så är Gusten där och säger att de ska ”baka bullar”. Det går väldigt bra för dem också, även om det prövar Oskars tålamod lite, men det tycker jag bara är bra! :D

Annars så har Gusten slutat med två saker, nästan helt samtidigt. Han sover inte längre på dagarna, varken hemma eller på dagis. Han dricker inte heller välling på kvällen. Båda sakerna har underlättat det för oss föräldrar. Nu tar det (oftast) inte 1,5 timme att natta. Det går nu på 30-40 min MAX! Och han somnar inte längre vid 21.30 utan snarare runt 20. Underbart! Och att han slutade med välling hade med alla dumma sjukdomar att göra. Gusten kräks ibland när han får feber, och han får ofta feber när han är förkyld. Dagis ger honom ständiga förkylningar.. ni ser vart jag är på väg! Vällingkräk i sängen var ingen höjdare, så efter några gånger så slutade vi helt med välling. Och det kändes inte så nödvändigt ändå – eftersom Gusten oftast äter jättemycket!

Kanske är det för att han varit sjuk och han har velat ha en lugn aktivitet att göra – men han har velat måla jättemycket på senaste tiden. Och han har börjat rita mer cirklar (typ) och igår sa han att han målade ögon på en ballong! Och det såg ungefär så ut :)

Det är Bamse som gäller för hela slanten. Bamse på tröjan OCH på strumporna (när Gusten får välja kläder på morgonen), Bamse (för de allra minsta) som godnattsaga och Bamsepussel. Bamse, Skamal, Mimi-hopp, Vajen, fammo osv osv – dagarna till ända.

Något som Oskar pratat om att han har märkt är att Gusten börjat få lite integritet. Han blir stött om Oskar flyttar på honom bland annat. ”Pappa inte putta Gusten!”. Och Gusten skojar ibland, men kan fortfarande inte ljuga. Man kan fortfarande fråga honom vad han ska göra. ”Vad ska du göra med gaffeln Gusten?” – ”Banka bordet”. Hihi! :)

Gusten på höstig promenad för några veckor sen. I nya overallen tillsammans med Rubba och hans föräldrars hund Alice.

Etiketter: , , , , , , , , , , , ,

Vad säger hunden?

Skrivet av Oskar på tisdagen kl 14:00.

Vi blev så otroligt imponerade när vi häromveckan var hemma hos Frank på middag och han visade upp en hel rad djurläten som han hade lärt sig. Det gick verkligen upp ett ljus för oss och vi har hårdtränat sen dess. Inte för att Gusten också måste kunna låta som olika djur bara för att Frank kan det, utan snarare för att vi insåg att det faktiskt går att lära sig i överhuvudtaget. Bara efter någon veckas träning kan Gusten vad hunden säger riktigt bra. Katten får inget ”mjau” utan snarare ett ”kah-kah” eller ”gah-gah”, som mer är ett konstaterande att det är ett katt. Men får, kanin och tupp har han lyckats pricka in några gånger. Det går framåt alltså och han verkar verkligen gilla att lära.

Vad säger hunden, Gusten?

Etiketter: , , ,

Bit och bajs

Skrivet av Josefin på måndagen kl 20:44.
{ Kommentera

Japp, såklart ska det hända. Gustens två små tänder kanske ser harmlösa ut men den som stoppar in en finger eller en hand i hans mun får veta att det gör riktigt ont när de två små rakbladen slås ihop. Och nu har han bitit när han ammar också… och aj aj aj. Inte kul, inte kul alls. Och Gusten blev superförtvivlad när jag sa ”Aj” högt åt honom när han bet också, som jag läst att man ska göra. Inte kul för någon av oss. :(

Och när jag gick promenad med vagnen och MP så upptäcker jag något ljusbrunt på ena hjulet. Och det verkar vara det som jag varit rädd för – hundbajs! I  hate hundbajs. Inte för att nån kanske älskar det.. men jag gillar ju inte ens hundar (för att de mestadels är läskiga) och oupp-plockat hundbajs är riktigt blä! Nu är det borta i alla fall..

Etiketter: , , , ,

Fåröutflykt

Skrivet av Josefin & Oskar på fredagen kl 22:05.
{ Kommentera

Gårdagens stora grej var en utflykt till Fårö. Vi ville komma dit så tidigt som möjligt men med Gusten tar allt lite längre tid än vad man tänkt sig och det dröjde till halv två innan vi var på väg. Det var lite småslumrande i bilen fram till Fåröfärjan då G började bli hungrig. Så Gustens första Fåröutsikt var över Fårö kyrka – från parkeringen. Sen bar det av hem till Tilde & David som också råkade vara på gotland nu samtidigt som oss och som var hela anledningen till att vi faktiskt åkte till Fårö.

När vi körde upp på uppfarten möttes vi har av två hundar. Lite lätt skräckslagen satt jag kvar i bilen med Oskar gick ut och hälsade på doggysarna samt Tilde som kommit ut ur husen. Sen vågade jag mig ur med Gusten. Sen gick vi in och Tilde hade bakat kladdkaka och Oskar fick äntligen sitt efterlängtade kaffe (som han pratat om i bilen hela resan till Fårö) och dessutom fanns det mjuk pepparkaka och glass! Och efter fikat skulle vi kika på omgivningarna..

Gusten kinkade lite innan han kom till rätta i pappas famn och selen. Sen sov han djupt och gott. Den som var mest orolig var nog jag (Josefin) som är allmänt rädd för djur. Tilde försäkrade mig om att Boris (stor hund) och Summer (liten hund) var snälla. Och dessutom hade jag ju faktiskt träffat Boris tidigare, när han var valp år 2002 och det gjorde mig lite mindre rädd. Boris & Summer var ju faktiskt hur söta som helst och till och med jag vågade klappa dem lite. Inte mycket, men lite. Kanske berodde denna plötsliga hund-orädsla på att det faktiskt var något lite större och lite läskigare bara runt hörnet! Hästar! Tilde och David passade dessa fyra jättehästar (Fearless, Orlandia, High Meadows och Oliver – heter de om vi nu kommer ihåg rätt) fast alla var inte jättehästar, Orlandia är inte fullväxt och Oliver är en ponny. Såså. Oskar verkade inte märkbart rädd och Gusten snarkade på så det var mest jag som var rädd. Hela gården var jättefin och omgivningarna var riktigt vackra. Glömde vanliga kameran inne i huset så vi tog mest mobilbilder. Men många mobilbilder blev det. Titta och njut – som vi gjorde ;)


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Etiketter: , , , , , ,

  • KONTAKTA OSS?

    Maila oss på blogg[at]oskarochjosefin[punkt]se
  • BAMBUSER

  • SENASTE MOBILBILDERNA

    www.flickr.com
    Klicka här för att se fler!

    Äldre bilder

    RSS


  • HEMMA HOS:

  • RSS Arkivet – av Oskar Dahlbom

    • Juliga mandelfrikadeller söndag, december 29, 2013
      Ett recept på världens godaste mandelfrikadeller cirkulerar runt på internet och dyker upp på olika bloggar då och då. Vi använder oss av ett recept från Coop och de har blivit ett återkommande inslag i vår matlagning. Nu till jul ...
    • Sommaren 2013 fredag, juni 7, 2013
      Efter #blogg100 så gick luften ur mig totalt. Det var otroligt roligt att blogga varje dag, men ofta var det också riktigt plågsamt. Att skriva om något någorlunda vettigt VARJE dag var mödosamt, men jag fick samtidigt väldigt mycket sagt ...
    • Snart här: Kallbryggt Kaffi #blogg100 onsdag, maj 1, 2013
      Det har varit en spännande resa. Från de första stapplande stegen med kallbryggt kaffe i februari fram till idag. Jag har bryggt, smakat, ändrat recept, bryggt, smakat, bjudit och bryggt igen. Men nu sitter allt som det ska. Jag lämnade ...
    • Jag har närt Darth Vader vid min barm #blogg100 tisdag, april 30, 2013
      Ett foto från dagens promenad. Julie i Gustens gamla vårjacka. Men vem är det som uppenbarar sig i skuggan?
    • The Coco Series #blogg100 måndag, april 29, 2013
      Eftersom jag helt har tröttnat på Spreadshirt och faktiskt redan har sålt lite på Redbubble så flyttar jag över min Conan O’Brien-serie till den sistnämnda butiken. Även om Conan hade svårt att följa Barry på The Correspondents’ Dinner så är ...