Aug
30
Vid frukost i morse ringde min pappa och sa att det hade varit inbrott i deras bil som vi har lånat med oss hit till Lund ifrån Gotland. Den stod parkerad vid Josefins föräldrar och någon hade tydligen fått för sig att krossa rutan. En granne hade antagligen sett det och ringt polisen, som hade ringt mina föräldrar.
Vi ringde Josefins föräldrar och jag blev snart hämtad av Josefins pappa och vi åkte för att undersöka skadan. Detta var synen som mötte mig:
Jag hade lämnat kvar min kavaj i bilen, och någon har väl trott att jag hade mobil/pengar/mp3-spelare i den och slog därför sönder rutan och rotade igenom alla fickorna. Jag hittade kavajen i förarsätet (den hängde på passagerarstolen innan) med fickorna in-och-ut-vända. Men annars verkade allt vara kvar. Bilbarnstolen(!) stod kvar (puh!) och inget mer var förstört och inget alls verkade stulet. Jag hade bara gamla kvitton i mina fickor.
Så sen ringde jag och gjorde en polisanmälan och min pappa ringde Assistancekåren. Efter 10 minuter kom det en bärgarbil som skulle lämna av bilen på Toyota center och sen var det bara att fixa med försäkringsbolaget så skulle allt vara klart. Så det som började som en mardröm gick tillslut ganska smidigt att fixa.
Nu, när bilen är bortbogserad, så är allt som finns kvar lite glas på marken och den där ilskan. Imorse ville jag döda någon, och nu på kvällen sitter jag mest och småsvär över hur någon kan vara så desperat/korkad/idiotisk/irrationell att de krossar en bilruta för att rota lite i någon kavajficka!
Så det var den dåliga starten på söndagen. Efter det blev det bara bättre och vi spenderade en hel del av dagen hemma hos Josefins föräldrar och åt pizza och jag badade med Gusten. Nu blickar vi framåt med (snart) en ny ruta på bilen och ny vecka.
Vi ses på andra sidan!
Mar
29
Vi höll nästan på att missa att släcka alla lamporna ikväll. Tilde och David kom över för lite häng, medan färgen torkade på väggarna i deras nya lägenhet. Vi testade att beställa pizza online för första gången, vilket gick sådär (vi beställde fyra pizzor, betalade för fyra pizzor, men fick tre!) och helt plötsligt så var vi mitt inne i Robinson också.
Vi tyckte att pizzaleveranskillen tittade lite snett på oss, alldeles säkert för att vi hade tänt i hela lägenheten. Sen insåg vi snabbt att vi var en pizza kort, och jagade ifatt honom. Han ringde pizzerian och åkte för att hämta den fjärde pizzan, och kom tillbaka efter 40(!) minuter. Härligt.
Vi drack vin och hade det mysigt i mörkret ändå, så oss gick det ingen nöd på. Gusten var också på toppenhumör hela kvällen. Jag passade också på att smyga ut på balkongen och fota av de grannar i huset som syndade denna afton, och lät elen flöda. Verkar dock vara ett ganska så duktigt kvarter vi bor i?
Idag fick ju Gusten testa på sin sittvagn för första gången också. När vi väl fattade hur den fungerade gick det fint. Kommer säkert lite bilder på det imorgon. Nu blir det godnatt!
Aug
30
Gårdagen började med ett BVC-besök och aldrig har man sett maken till perfekt bebis. Gusten var snäll redan i bilen och inne hos BVC-sköterskan satt han i mammas knä och såg snäll och glad ut. Till och med under vägningen var han snäll! Och han gjorde sina föräldrar stolta när han fortsatt rakt upp på sin viktkurva – nu stannade vågen på 4 540 g! Det börjar bli skillnad mot den lilla bebis på 2 900 g som vi hade med oss hem från patienthotellet.
Om Gusten var exemplarisk på BVC så kan man säga att han visade en liiite annorlunda sida på kvällen då vi skulle äta pizza med Frida, Mia och Carlos hemma hos Mia. Lite kinkig hade Gusten varit under dagen och vi förberedde oss för att åka bort med att mata honom i tron att han skulle bli nöjd. Men redan i bilen på väg bort var han gnällig och det fortsatte hemma hos Mia. Då inget annat verkade hjälpa blev det lite matning när mamma egentligen skulle ätit pizza men ändå förblev Gusten en skrikig bebis. Både jag och Oskar såg på honom att han var övertrött och gjorde allt han kunde för att slippa sova. Då är det inte mycket man kan göra – man får helt enkelt ta på sig det allra bästa tålamodet och vagga, ge mat, ge napp, byta förälder (eller annan person) och antingen ha på axeln eller i stolgrepp (oskars specialité). Dock är pizza ju den perfekta maten att ta med hem, så det gjorde inget att man inte blev jättemätt direkt. Dock somnade den lille mannen till slut – men då var det nästan dags att åka hem (lite typiskt – men det var mest för att jag också började bli riktigt trött).
Men piggochsnäll-bebisen som blev skrikochtrött-bebisen var helt slut när vi väl kom hem och somnade snällt efter lite mat. Och som vi nästan anat så blev det en lång sömn för honom (och för oss!) och första nattmatnignen kom inte förrän halv sex på morgonen! Jippi – många timmars sömn i streck är ovärderligt