Mar
26
En stilla stund i pappas träningsmössa.
Idag var Gusten nästan helt frisk. Han åt bättre och var pigg och glad mest hela tiden. Men han har en feber som inte riktigt vill ge efter helt och hållet, och vi är lite oroliga för att det kanske är en ny inflammation av något slag på gång. Vi får se hur han klarar sig i helgen, och annars boka in ett möte på vårdcentralen på måndag. Men vi håller tummarna för en feberfri helg.
Här följer lite bilder från veckan:
Vi var ute och lekte en del i sandlådan på gården.
Man blir tydligen aldrig för gammal för att smaka på lite sand.
Han åt ganska dåligt i början på veckan så jag tänkte att allt som slinker ner är bra – även sand. Och så blev det så söta bilder ju.
Men det var nog inte så gott med sand trots allt.
Gusten på.. motorcykeln(?) på gården. Jag sitter på ”hästen” bredvid. En fin gungstund.
Vi tog en längre promenad igår och jag fotograferade oss i motljuset.
Hemmamys i soffan och lite lek med Hipstamatic på iPhonen. Jag publicerade ju en liknande bild häromdagen också. Mycket sånt här soffhäng blir det.
Idag tog vi en fantastiskt skön promenad i solskenet och jag köpte faktiskt en Piggelin till Gusten och en B&J ‘Wich till mig. Så här såg det ut när han jobbade i sig den iskalla glassen.
Eftersom vi var ute så länge i solskenet blev det en lite senare lunch (kanske med 15 minuter) och då orkade den lille förkylde hjälten inte hålla sig vaken genom hela måltiden. Skönt för pappan dock som kunde bära in honom i vår stora dubbelsäng där han sen sov 2,5 timmar. Josefin kom hem på lunchen också och VAB:ade resten av dagen så att jag kunde jobba lite igen. Och vi passade också på att sova lite alla tre efter lunch. Otroligt skönt.
Ikväll har vi gjort hemmagjord pizza och haft det mysigt. Trots att det är sent nu ska jag nog slänga ihop några våfflor från den våffelsmet som blev över från igår. Mums!
Ni hittar som vanligt högupplösta versioner av alla bilder på Flickr.
Trevlig helg!
Feb
20
Ni kanske minns hur det såg ut för åtta månader sen, när Gusten somnade när han åt:
Det är ju något som antagligen alla småbarnsföräldrar råkar ut för, ofta eller mer sällan. Och när Gusten var lite yngre var det väldigt vanligt för honom. Under en lång tid så somnade han till de sista tuggorna av lunchen och man kunde lätt bära in honom och lägga honom i sängen.
Men nu är han ju stora killen och brukar sällan bli så trött av att äta längre. Men under denna ganska långa sjukdomsperiod har tröttheten smugit sig på, och samtidigt som han nu de sista dagarna fått tillbaka lite aptit så har ett lugn och en trygghet kommit smygande. Han börjar känna sig frisk igen och kan väl slappna lite bättre. Därför såg det ut så här under lunchen igår:
Jun
26
Josefin skrev ju igår om att Gusten somnat under en måltid och även att han sa mamma för första gången. Här kommer båda företeelserna fångade på film:
Gusten somnar under matstunden.
Gusten säger mamma.