Både jag och Josi vill egentligen skriva en hel del om gårdagens Winnerbäckkonsert. Men vi har för mycket med plugget båda två, och fortfarande bara en dator som vi båda slåss om.
Nu har Josi gått och lagt sig och jag försöker förbereda en del inför seminariet imorgon. Det som håller mig på gott humör (och gör mig pigg) just nu är den fantastiska gåva som Josefin hade med sig från Pia. En mjuk pepparkaka! I looove mjuk pepparkaka. 100 gånger mer än hård pepparkaka, och det gillar jag jättemycket också, så ni förstår. Vilken present! Tack Pia, den är verkligen supergod!
Skåda denna underbara skapelse! Snart äro du i min mage…
Anar jag en viss anspelning på ”I loooooove surdegsbröd” ? =)
Hahaha! Jaaa! Jag kan inte riktigt få den frasen ur huvudet. Så fort jag tänker på något jag verkligen gillar så hamnar jag där.
Härligt att du är uppmärksam på mina små interna allusioner.. 🙂
hmhm…
jag som trodde du verkligen älskade kakan och inte höll på att allusionera..
(skriver jag smått irriterat över att det inte fanns någon kaka kvar i morse!)
Ja, jag älskade verkligen kakan. Men uttrycket har blivit en del av mig nu och därför slank det in i texten.
Och ja, kakan är också en del av mig nu, Josi. Muhahaha! Den var ju faktiskt till mig?
Joo, men jag var sugen på kaka när jag vaknade?
Och du hade lagt det bruna pappret så att det såg ut som det fanns kvar… därav besvikelsen..
Hahaha, jag är antagligen uppmärksam för att jag har upplevt samma sak i mitt eget huvud… 😉