Nu har jag skrivit mitt första inlägg på Film.nu på över två månader. Det krävdes en film som I’m Not There för att få igång mig igen. Jag vet inte om recensionen fångar det direkt, men filmen är helt klart årets filmtips ifrån mig!
Via Vassa Eggen fick jag också ett nostalgiskt tips. Blandband via internet! Man kan ladda upp max 12 låtar och skapa ett elektroniskt blandband som ens vänner sen kan lyssna på direkt på nätet. Ni hittar mitt på bigtajm.muxtape.com. Jag startar med 10 låtar som representerar lite av den musik som jag lyssnar mest på just nu, men det kanske ändras framöver. Mycket nöje och återkom gärna med länkar till era egna blandband.
oooh I’m not there är så bra. Speciellt musiken. Bör ses i samma veva som Into the wild, mumma! Mumma! 🙂
Ja, jag har velat se Into The Wild ganska länge nu, men Josefin vägrar att se den med mig. Så jag ska försöka klämma in den någon kväll när jag är på rätt humör och inte vill hänga med Josi.. 😉 Någon speciell anledning till varför filmerna bör ses i samma veva?
Och musiken i I’m Not There ÄR verkligen underbar. Jag ville inte gå in på det i min text för jag visste inte riktigt vart jag skulle börja. Och som troget Dylanfan var det också nästan självklart att jag skulle gilla musiken. Men Haynes överraskade mig ändå. Bl a är två av mina absoluta favoriter från The Bootleg Series 1-3 med – ’Moonshiner’ och ’Idiot Wind’. Att välja versionen av Idiot Wind från The Bootlegs istället för den på Blood on the Tracks är verkligen lysande, då den enligt mig är så mycket bättre.
Men mest hjärtskärande var nog ändå Jim James (från My Morning Jacket) version av ’Goin’ to Acapulco’. Tiden stannade upp här då och jag försvann för någon minut. En helt fantastisk upplevelse.
Hade du, Erika (eller någon annan som sett filmen för den delen), någon speciell scen eller låt som du föll lite extra hårt för?
just goin to acapulco kan jag fortfarande höra trettio gånger på en dag. Fullständigt fantastisk. Jag tyckte dessutom (förvånande nog får jag lov att säga) att richard gere gjorde den bästa tolkningen. Antagligen för att jag inte hade speciellt höga förväntningar på just honom..
Into the wild tyckte jag gav lite samma känsla, någonting med det där amerikanska som man aldrig ser annars, det vanliga livet eller kanske det ovanliga livet. Dessutom var Into the wild poetisk lite på samma vis. Verklighetsflykten och viljan att uppleva mer och någonting annat. Såg den två gånger på raken, och den var ännu starkare andra gången. Hoppas jag inte förstör din upplevelse nu!
Ps: se till att Josefin ser den med.
Hmm.. jag somnade efter halva i’m not there.. (kanske för att den var tråkig, kanske för att jag var trött)
och into the wild.. verkar sorglig, därav min bojkott.