Idag var vi på vårt andra ultraljud! Där skulle vi få veta om allt stod rätt till och att bebben växer som den ska.
Och visst var allt bra! Och bebisen låg lugnt och stilla, nästan lite för lugnt för den ville inte vrida på sig alls när barnmorskan försökte få till mätningen av magen. Hihi. Men till slut lyckades hon ruska om den lite extra så att hon kunde mäta exakt.
Och barnmorskan frågade också ifall visste vilket kön bebisen hade. Och det visste vi ju inte.. och det vet vi fortfarande inte! Den lilla blyga bebisen drog upp fötterna för rumpan och gjorde det omöjligt att se vilken sort det var. Så vi får vänta i några veckor till..
Det vi faktiskt fick reda på var:
Uppskattad vikt: 2595 g ( i vecka 19 -förra gången- vägde den 214 g)
Fosterläge: Huvud neråt, rygg till vänster
Moderkaksläge: Till höger
Mängd fostervatten: Normal
Total avvikelse i storlek: + 3 %
Det låter ju som lill-grodan brås på sina föräldrar.
– Lite pryd som mamma (som ”klär på” nakna bilder till bloggen).
– Lite större en medel som pappa (även om det handlar om mer än +3%, i alla fall i höjd).
Kul att allt är som det ska 😀 Och det ska blir kul att ni kommer hit igen, båda två!
De låter fantastikt alltihop 🙂
De ska bli roligt att träffa Josefin o som alltid kör försiktigt Oskar
dyrbar last
Kramar
Åh, det låter ju jättebra alltihop!
Jag längtar efter att ni ska komma tillbaka till Lund redan innan ni har åkt. Ska bli väldigt kul att träffa lillgrodan och få se om det är en ”lilljossan” eller ”lilloskar”. Sedan instämmer jag med föregående talare, kör försiktigt!
Vilka fina kommentarer! Det var verkligen häftigt att se bebben igen, även om det var lite mer fragmenterat denna gången. En fot här, en ryggrad där. Men på det stora hela såg det ut som att allt hängde ihop på rätt sätt. 😉
Nu åker vi mot Gotland! Jag ska jobba/plugga och Josefin ska få lite välförtjänt semester.
Vi hörs!
Mysigt att ni fått se er bebis igen. Jätte-härligt att allt var så bra också. Nu är det bara att vänta. Fast lite otålig börjar jag bli, fast jag vet att jag inte ska vara det. Men snart får jag i alla fall träffa magen. Välkomna. Kram Anneli