Två världar

Gårdagen började med ett BVC-besök och aldrig har man sett maken till perfekt bebis. Gusten var snäll redan i bilen och inne hos BVC-sköterskan satt han i mammas knä och såg snäll och glad ut. Till och med under vägningen var han snäll! Och han gjorde sina föräldrar stolta när han fortsatt rakt upp på sin viktkurva – nu stannade vågen på 4 540 g! Det börjar bli skillnad mot den lilla bebis på 2 900 g som vi hade med oss hem från patienthotellet. 🙂

Om Gusten var exemplarisk på BVC så kan man säga att han visade en liiite annorlunda sida på kvällen då vi skulle äta pizza med Frida, Mia och Carlos hemma hos Mia. Lite kinkig hade Gusten varit under dagen och vi förberedde oss för att åka bort med att mata honom i tron att han skulle bli nöjd. Men redan i bilen på väg bort var han gnällig och det fortsatte hemma hos Mia. Då inget annat verkade hjälpa blev det lite matning när mamma egentligen skulle ätit pizza men ändå förblev Gusten en skrikig bebis. Både jag och Oskar såg på honom att han var övertrött och gjorde allt han kunde för att slippa sova. Då är det inte mycket man kan göra – man får helt enkelt ta på sig det allra bästa tålamodet och vagga, ge mat, ge napp, byta förälder (eller annan person) och antingen ha på axeln eller i stolgrepp (oskars specialité). Dock är pizza ju den perfekta maten att ta med hem, så det gjorde inget att man inte blev jättemätt direkt. Dock somnade den lille mannen till slut – men då var det nästan dags att åka hem (lite typiskt – men det var mest för att jag också började bli riktigt trött).

Men piggochsnäll-bebisen som blev skrikochtrött-bebisen var helt slut när vi väl kom hem och somnade snällt efter lite mat. Och som vi nästan anat så blev det en lång sömn för honom (och för oss!) och första nattmatnignen kom inte förrän halv sex på morgonen! Jippi – många timmars sömn i streck är ovärderligt 😀

Mugghållaren

På allmän begäran tog vi en bild på den nyinköpta mugghållaren under promenaden tidigare idag. Passande nog håller den en flaska på bilden. Mest för att jag inte kunde hitta min röda termosmugg, som troligen återfinns i Visby.

Mugghållare

Termosmuggen matchar dock inte alls vagnen nu ju, så en mugg av denna typ är jag på jakt efter nu. Tänk vad fint med bilder på Gusten på sin termosmugg! Gåvor mottages tacksamt.. 😉

Förkyld pojke

Oskar har varit förkyld ett tag och i natt upptäckte vi att en till i familjen blivit snuvig – nämligen Gusten. Man känner sig ganska hjälplös när man hör hur att han är täppt i näsan när han andas. När han nös till i förmiddags så kom det till och med lite snor. Vår bebis snöt ut sitt första snor – nästan vackert. Först var vi såklart lite oroliga men allt utom täpptheten är normalt med honom – han äter, bajsar och rapar preciiiis som vanligt.. Så nu är det bara att vänta ut förkylningen – och på fredag ska vi till BVC så skulle det vara något vi undrar över så kan vi fråga det då.

Lite ledsen ser han ut, lillgrabben – men strax efter bilden togs blev han ganska glad igen 🙂

Skjut mig nu

Vem vet mest?

SVT:s nya satsning ser väl helt okej ut. Känns dock som de gjorde en makeover för inte så hemskt länge sen? Men det var nog mer yta, detta ser ut att ha betydligt mer med innehållet att göra.

Dock så är en utav storsatsningarna på nya SVT2 Vem vet mest? med allas vår Rickard Olsson (blä!). Jag som trodde att man skulle få slippa honom nu efter BingoLotto-floppen, men icke. Först Olssons Studio under OS och nu detta.

Frågesport i all ära men Rickard lyckas alltid sänka nivån genom att bara vara sig själv. Här skojar han till det lite extra efter väldigt många felaktiga svar med ”Så hette han inte!”.

Tävlande: – Jag vet inte..

Rickard: – Så hette han inte!

_____

Tävlande: – Jag har ingen aning..

Rickard: – Så hette hon inte!

Aaaaa! Så just nu hörs mest ljudet av mina tår mot parketten här, som drar ihop sig i frustration. Snälla SVT, stoppa ner Rickard bland tablåernas småtimmar.

Pimp my pram

Med min familj på besök i helgen, ett snabbt insjuknande i förkylning och med lite paus från datorsittande händer det inte mycket här på bloggen. Vi har det väldigt bra i alla fall och idag var vi en sväng på stan med Gusten och införskaffade en mugghållare och ett regnskydd till vagnen. Vi köpte sen mat på Mikai som vi tog med hem och Gusten vaknade inte förrän vi satte oss ner för att äta. Det slår aldrig fel.

Nu på kvällen var Åsa och Andreas här och vi år tacos och fruktsallad och hade det mysigt.

Nu sover Gusten gott och vi ska försöka göra detsamma. Men först lite CSI New York…

Sov gott!

Gusten i blått

Fredag

Idag pryder orange, gult och vitt vår lille son och vi fick tillfälle att testa den gula koftan. Här sitter han och leker med mamma i soffan.

Senare idag kommer min familj och hälsar på och stannar hela helgen. Ska bli spännande och se hur de tycker att Gusten har utvecklats. Och idag är han på sitt bästa humör, passande nog.

Trevlig fredag!

OS-favoriter

Som ni alla kanske förstått har mycket av augusti gått åt till att titta på OS. Har funderat på vad man skulle gjort på nätterna när Gusten vaknar och vill ha mat om man inte haft OS att titta på under kvartar, halvtimmar och ibland hela timmar. Det hade varit väldigt tråkigt i alla fall! Och under dessa OS-timmar så har man ju såklart fått lite favoriter på olika sätt. Här kommer några:

Dennis Aulanders (som Oskar nämnde i förra inlägget) och Björn Becksmos, basketkommentatorernas, samspel och bådas, kanske speciellt Dennis kärlek till basketen. Det är härligt att höra.

Staffan Lindeborg kommenterar förutom simning ju även pingis till vissas förtret (H-I’s) och säger ju en hel del skumma saker – han sa att Jörgen Persson hade 10 setbollar vilket han inte hade vilket fick en att undra hur väl han följde med i matchen. Låter kanske inte så kul men det var rätt roligt faktiskt.. och likaså att han sa att Karakasevic var 23 år och jag tyckte synd om stackarn för att han såg så gammal ut… och det visade sig att han faktiskt är 33 år i verkligheten.

Kanske inte så kul men att friidrottskommentatorn Peter Jonsson trodde att Carl-Philip var kronprins.. hihi

Roligast av allt kanske är när Jakob Hård trodde att Kim Gevaert sprang då man (jag i alla fall) såg att det först stått DNS vid hennes namn i startlistan och sedan att hennes bana var tom. Dock såg kommentatorn att hon kom i mål.. innan han fick ändra sig och säga att hon inte sprang.

Oskar vill lägga till att han tycker synd om Yao Ming som hela tiden krymper och växer i sändning – ibland är han 2.29 och ibland 2.26

Någon annan som sett eller hört något kul? 😀