Gusten fick två badankor av Hannes när han fyllde år. De har sådana små elektroniska sensorer i botten och när man tar på båda samtidigt, och på så sätt skapar kontakt mellan dem, så kvackar ankan och lyser. Ganska gulligt tyckte vi. Så igår kom dagen då Gusten för första gången skulle testa att bada med sina nya ankor. Den ena har tyvärr slutat fungera för ett tag sen, men den röda ankan var fortfarande livfull.

Gusten hade den i badet och den blinkade och kvackade. Jätteroligt! När vi sen plockade upp den insåg vi att det kanske inte är en badanka trots allt. Den slutar inte låta! Det blinkande ljuset slutade att fungera ganska snabbt, men kvackandet fortsätter och fortsätter och fortsätter. När vi hade kalaset igår gömde vi den under en handduk i badrummet. Men senare på kvällen brast det för mig, och jag dränkte ankan i ett ölstop. Då blev det tyst.

Så i morse, när jag ligger och drar mig i sängen, hör jag ett ljud från köket.

Kvack, kvack, kvack, kvack…

Jag går ut och tittar och ankan har flutit upp till ytan, och låter fortfarande!! Jag svor lite och tryckte ner den igen, och nu får den stanna där. I alla fall tills den tystnar för gott. Tack Hannes! 😉