De senaste dagarna (och nätterna…) har det pratats, tänkts och ältats sömn här hemma. Gusten har vägrat somna på sitt gamla vanliga sätt. Det som annars har gått som en dans har nu gått rent käpprätt dåligt. Försöker man hålla honom i famnen skriker han allt vad han orkar – undrar vems lungor han har ärvt? det låter såå högt! Försöker man ha honom i selen.. samma sak. I förrgår tog det över 2 timmar innan han somnade för att sedan vakna vid 4 på natten och vägra somna om trots att vi hämtade över honom till oss. Han skallade mig så att det blev en svullen läpp, sen orkade jag inte med mer bråk i sängen och Oskar gick upp med honom. Man vill ju vara lite alert på jobbet, allra helst nu i början (även om jag helst av allt vill vara alert hela tiden, såklart!). Oskar lyckades få honom att somna efter rätt lång tid. Sen sov ju Gusten (och Oskar) till nio! Vilket försköt hela dagen och gjorde även nästa natt till en jobbig natt. Fast denna gången slapp jag den helt, gick och la mig vid halv tio. Oskar fick till slut lägga sig med Gusten inne på madrassen i det nya rummet och där sov grabbarna från halv elva-elva (ingen tidig kväll för lillkillen nä..) och fram till fyra för lite vakenhet och sedan till kvart över sex igen, om jag förstod dem rätt. Jag hade hela stora sängen för mig själv och fick välbehövliga sovtimmar.
Så idag har vi fasat för vad komma skulle, Oskar har försökt få till rutinerna ordentligt på ”rätt” tider för att det skulle likna hur det ”brukar” vara. Runt åtta byttes det om, gavs välling och sjöngs. Men nope… ingen sovande kille. En ganska vaken-skrika-när-vi-bär-honom-kille ställde sig upp i sängen gång på gång. Blä! Man blir så irriterad på honom, trots att han inte kan hjälpa det. Vid 9, alltså bara en timme efter påbörjad nattning, somnar den urtrötte lille G på madrassen med pappa Oskar. Det känns som vi måste ändra på våra rutiner.. men suck.. det är inte det lättaste att lära om helt. Speciellt inte om det har tagit mellan 5-15 min oftast att få honom att somna och nu helt plötsligt blir man berövad mellan 1-2 timmar. Jaja, det kan kanske bara bli bättre?
Nu ska jag gå och sova och hoppas att det blir en lång och skön natt på min nya fina kudde (som jag fick i födelsedagspresent)
Hejsan!
Måste bara skriva att det är konstigt skönt på nåt sätt att läsa om nån annan som har drabbats av plötslig sovkris. Så det inte bara är hos oss som kvällarna är helt upp och ner. Jag brukar titta in på er blogg ibland, tror att jag hittade hit genom Åkes dito. Vi har en kille född 080808, så lite yngre än eran. Han har alltid varit lätt att natta. Har älskat sin sköna säng. Ända tills för omkring fem dagar sen då sängen plötsligt blev hans värsta fiende. Han blir tvärilsken och skriker som en stucken gris då man lägger honom. Suck, otroligt jobbigt. Hoppas verkligen att det är nåt som går över ganska snabbt. För jag vill också ha tillbaka lugnet i huset. Nåja, så lugnt det nu är med en hög barn i familjen. Våra båda äldsta har förresten de fina namnen Josefine och Oscar. 🙂
Slutbabblat. Hoppas som sagt att våra killar återfår förnuftet och börjar sova igen. Ha det bra!
Vad skoj att du ville kommentera! 🙂 Även om ämnet är mindre skoj.. och visst känns lite lite bättre när man inte är ensam om sitt ”problem”- håller helt med!
Det har i alla fall inte blivit sådär mycket bättre för oss än.. tyvärr. Allting går jättebra och sen tar det tvärstopp. Vi försöker skylla på allt möjligt, att det är ett nytt rum för honom, att det kanske kommer tänder (som man alltid skyller på) men egentligen vet man ju ingenting..