Som jag har väntat… eller ja, det kan tyckas så för min omgivning i alla fall. Jag har varit en sådan förälder som skyllt det mesta (de senaste månaderna) på att ”det är nog en tand på gång” och nu äntligen har jag rätt! Att det har varit mycket bajs och mer gnäll än vanligt har alltså berott på den lilla vita saken i hans överkäke.

Annars är vi hemkomna från semestern och det är dags för vardag igen.. känns både bra och dåligt. Rutinerna är sköna att få tillbaka, men allt mys med familjen under dagarna kommer ju saknas!

Gusten såg förövrigt så stor ut idag så vi tog fram tumstocken och fixade, 84 cm och lite lite till över havet mätte den lille! Stora killen alltså.

(Och Fredrik, här har vi ju faktiskt lite exempel på bilder där han inte ser jätteglad ut på.. fast detta går ju att förklara med att det inte är jättekul att någon plockar i ens mun samt att Gusten nog anser att tumstockar ska det lekas med inte hållas upp bredvid.. hihi)