Feber

Feberglassen

Trots att inskolningen går så bra blir det en ny liten paus i planeringen i morgon. Igår (lördag) vid nattning så klunkade Gusten i sig de sista dropparna välling innan han vände sig på sidan och kräkte upp allt igen, plus bananen han fått till efterrätt och säkert en del av kvällsmaten också. Halva vår säng blev nedkräkt och det var bara att byta lakan, ta tempen (39,5), ge alvedon och börja nattningen igen. Han somnade ganska snabbt dock och sov sen till 07:20. Idag (söndag) var det meningen att vi skulle bjuda hit Åsa, Andreas och Hugo på brunch på morgonen och efter en genomgång av Gusten verkade han både pigg och hade nästan ingen feber. Så de kom över och Gusten var lekfull som vanligt. Efter lunch så somnade han i vagnen som vanligt och Å, A och H åkte hem igen. När han sen vaknade, efter 2,5 timmar(!), var han alldeles febrig igen och lite klängig. Så vi kurade honom med massor av vatten, lite gröt och han fick även smaka på en glasspinne för att svalka av sig lite.

Så nu blir det till att följa förskolans riktlinjer med en feberfri dag innan man får komma tillbaka igen och ringa dem tidigt i morgon och meddela att vi stannar hemma. Han har inga andra symptom och vi misstänker därför att det är tandsprickningen som spökar igen. En feber borde inte bara komma ensam väl? Vi har dock inte sett några nya tänder, men de som är på gång håller verkligen på att växa sig stora nu.

Vi håller tummarna för att han är feberfri i morgon så att vi kan gå tillbaka och leka med de nya kompisarna på förskolan på tisdag. Och sen testa på att sova där också på onsdag eller torsdag. Stora planer för vår lille kille alltså. Om han håller sig frisk.

Gustens inskolning – dag 4

Inskolningen fortsätter även om jag inte är världens snabbaste på att rapportera om den. I fredags var det dags för att återigen infinna sig på förskolan vid nio. Planen var att Gusten skulle vara utan mig ganska mycket den dagen så redan vid lite efter nio sa jag hej då till honom och tog en promenad. Eftersom vi bor så nära förskolan och det går så bra för Gusten tycker förskolläraren att det är okej att jag går hem medan Gusten inskolas istället för att sitta i personalrummet som många andra gör. Jag tyckte dock det var lite väl magstarkt att bara vandra hem igen när jag skulle lämna honom ensam en längre tid så jag passade på att göra ett ärendet istället. Så klart så fungerar inte mikrofonen på iPhonen och jag tänkte gå till Telia och fråga om det. Men det var ju inte öppet där förrän tio så jag hamnade på caféet precis bredvid och satt och läste och fikade ett tag istället. Det kändes skönt att hålla sig ute på stan ändå så att jag snabbare kunde ta mig tillbaka till förskolan ifall de skulle ringa.

Gusten skulle vara utan mig ända fram till tolv och skulle även få äta med de andra barnen denna dag. Så jag satt och fikade och runt halv elva gick jag över till Telia om berättade om telefonen. Jag hade fortfarande inte hört något från förskolan när jag gick därifrån så jag antog att allt hade gått vägen så långt. Eftersom Gusten skulle äta där och sen gå hem antog jag att han skulle somna i vagnen då vid 12 som han brukar. Så jag gick förbi förskolan och hämtade sittvagnen som han hade åkt i på morgonen och gick hem med den för att byta mot liggvagnen istället. Jag gick bara hem och vände och sen tillbaka och satte mig och läste i personalrummet. Vid 11.40 hör jag en bekant röst komma in i rummet bredvid och snart tittar Gustens lilla huvud in genom dörren med fröken hack i häl.

Allt hade gått jättebra! Han hade lekt på som vanligt. Han hade bonkat i huvudet i ett av borden och ”gnällt någon sekund, sen hade allt blivit bra igen” och de hade haft gympa och han hade ”först varit tveksam till gympan men sen blev det musik och då hade han dansat med kompisarna”. Åh, jag kan verkligen se Gusten svänga loss med sina nya vänner där. Han älskar ju att dansa. 😀

Men sen var det dagens stora prövning – nämligen maten. Det hade inte gått så bra. Han hade först plockat lite med fingrarna och sen hade de försökt mata honom lite men det hade kommit ut igen. Det var moussaka som bjöds och han verkade haft svårt med auberginebitarna. Det har vi alltid sagt, att han är duktig med nya och annorlunda smaker med väldigt petig när det kommer till konsistens. Så det var ju ett mindre nederlag men Gusten verkade glad ändå. Så jag stoppade honom i vagnen och tänkte gå hem och ge honom lite chili con carne från dagen innan. Men jag märkte snabbt hur trött han var där i vagnen och hittade istället en banan i skötväskan som han mumsade i sig innan han somnade sött, helt slut efter en halv dag på dagis.

En stilla fika

En stilla fika

Sitter och fikar på Mormors bageri. Lämnade G lite efter 09 och ska inte hämta förrän tolv. Spännande. Dock ska jag helst vara tillbaka i personalrummet en stund innan dess ifall lunchen inte går bra.

Har lite svårt att slappna av nu och funderar mest på om han saknar mig. Jag saknar honom…

Postat direkt från mobil via flickr.

Gustens inskolning – dag 2 & 3

Igår blev det ju en paus i inskolningen, men idag var vi på det igen. I tisdags var vi där 10-11 igen och Gusten lekte på fint. Pojken från i måndags stannade inne med honom igen och ett tag lekte jag med honom och Gusten lekte med fröken (i brist på ett bättre ord). Hon tyckte att det gick så bra att jag skulle testa att gå ifrån en stund redan på onsdagen. Men ja, sen kom ju onsdagen och vi fick inte komma pga personalbrist. Men det gick ingen nöd på oss, vi tog en långpromenad och lekte en hel del i snön:

(Jag passade på att provfilma lite med iPhonen också. Filmen har dock inget ljud, det verkar vara något fel på telefonens inbyggda mikrofon 🙁 )

I morse traskade jag och Gusten iväg till förskolan igen för dag tre av inskolningen. Idag var vi där redan vid 09 och var med på samlingen vid halv 10. Gusten lekte glatt med alla barnen och jag blev även involverad i en hel del lekar av de andra barnen. Så himla mysigt att vara på en plats med massor av småttingar, de flesta knappt 2 år. Vid samlingen vågade Gusten inte riktigt sitta ner i ring med de andra barnen utan stod bak vid mig, som satt på en stol utanför ringen. De sjöng några sånger och ett av barnen gick runt och räknade in allihopa. Alla utom en var där idag, så 11 stycken, med Gusten inräknat, var på plats. Sen delade samma barn ut apelsinbitar och efter att Gusten plockat en frågade ”vår” fröken om han ville sitta hos henne och äta. Då gick han dit och satte sig i hennes knä. Lycka! Så himla fint.

Lite efter 10 bestämde vi att jag skulle gå iväg till personalrummet ett tag. Att vara borta runt 30 minuter var en bra start tydligen. Så jag sade tydligt hej då och klappade om Gusten, som inte brydde sig nämnvärt om mig när han lekte, och gick iväg. I personalrummet tog jag en kopp kaffe och satte mig och läste lite. Jag trodde kanske någonstans att Gusten skulle bli lite ledsen och väntade lite på att bli hämtad. Efter c:a 30 minuter hade det inte dykt upp någon mer i personalrummet och jag smög tillbaka. Där lekte alla barnen och Gusten var med som vilken unge som helst. Fröken sa att hon hade tänkte att jag t o m kunde ha stannat borta en stund till men att detta blev lagom som första gång. Allt hade gått jättebra. En gång hade han verkat lite orolig och letat efter något (kanske pappan?) men då hade han hämtat fröken och allt hade blivit bra igen. Så vid elva började Gusten bli riktigt trött (och jag eftersom han var vaken mellan halv fyra och fem i natt) så då gick vi hem.

I morgon ska vi dit vid 09 igen och jag ska gå ifrån redan innan samlingen vid halv 10. Sen ska han få vara kvar och äta också vid halv tolv och så hämtar jag vid tolv. Spännande! Det känns redan bra och jag tror att det kommer gå vägen. Vår fröken tycker att det går väldigt bra för Gusten och han verkar redan ty sig till henne. Alla de andra barnen verkar så snälla också, och de leker redan lite med Gusten (och med mig 🙂 ).

Återkommer i morgon med en ny rapport om hur det går när Gusten är utan mig den längsta stunden hittills. Håll tummarna för att det ska gå bra!

Gusten i hallen

Gusten smyger i hallen på sin avdelning. Han har fått en egen plats på andra sidan från där han står.

Matrummet

Matrummet.

Personalrummet

Det mysiga personalrummet med gamla möbler och sköna soffor.

En kopp kaffe

En väldigt spänd med god kopp kaffe i personalrummet.

Det var lite udda bilder från Gustens förskola. Jag smygfotar lite nu i början med mobilen bara. Det blir säkert fler och bättre bilder längre fram.

Stanna hemma – inte kul

Stanna hemma - inte kul

De ringde i morse från förskolan och sa att vi fick avbryta (hårt ord tycker jag) inskolningen eftersom hon som har hand om oss inte skulle vara där idag. Lite konstigt, men mest snopet, tyckte jag och G som fick gå tillbaka till det vanliga pappa-son-hänget igen. Inget fel i det iofs. 

Postat direkt från mobil via flickr.

Gustens inskolning – dag 1

Det började redan i morse. Jag vaknade och var helt nervös. Gusten skulle inskolas på förskola vid 10 och jag hade svårt att äta frukost. Ni som följer mitt twittrande fick snabbt en inblick:

”Snart bara en timme kvar till Gusten börjar inskolningen på förskolan. Gusten verkar lugn, pappan är nervös.”

Eftersom vi aldrig besökte just denna förskolan när vi gjorde våra besök i våras så var vi ju inte helt säkra på vad det skulle vara för ställe. Och jag var inte helt säker på om jag skulle hitta dit, än mindre hitta in. Det, och att komma i tid, var det som stressade upp mig mest från att jag slog upp ögonlocken i morse. Jag blev inte helt lugn förrän jag satte min fot innanför dörren på förskolan en stund senare. Det skulle dock visa sig att det inte var helt enkelt att komma in.

I god tid efter frukost packade jag ner Gusten i vagnen och började kämpa mig bort genom ett snöigt och oplogat Lund. Förskolan ligger nära så vi var där runt en kvart för tidigt. Jag går in genom grinden och kör fram till dörren. Jag drar i handtaget – låst. Jag tittar in genom ett fönster till höger om mig och ser två kvinnor klä på några småttingar. De tittar på mig och fortsätter sen med påklädningen. Snart kommer det ett gäng barn och samma två kvinnor och fortsätter att klä på småttingarna innanför den låsta dörren. Jag ler mot dem och pekar lite på dörren. De bara stirrar på mig och barnen klättrar upp i fönstret och trycker sina små runda ansikten mot rutorna. ”Vill ni komma in, vill ni komma in!?” ropar de. ”Hemskt gärna” säger jag. Den ena kvinnan går iväg den andra tittar på mig. ”De kommer inte in. De vill inte komma in” börjar barnen ropa. ”Det vill vi visst det!” tänker jag men vill inte möta deras blickar längre eftersom det börjar kännas fånigt. Varför tror de att jag står där utanför med min son som ett fån?

Efter ett tag kommer en äldre kvinna och öppnar dörren:

– Ville du något?

– Ja, öh, jag skulle på inskolning här med Gusten idag.

– Vilken avdelning ska du till? Vet du det?

– Jo, Krusbäret.

– Aha, det här är Blåbäret, gå ut samma väg du kom och gå sen in på den exakt likadana gården här bredvid. Där ligger Krusbäret. Jag säger till att du kommer. Och tänk på att använda båda handtagen, säger hon, och pekar på det övre handtaget i huvudhöjd. Dörren var alltså inte alls låst och det var därför de vuxna och alla barnen undrade varför vi bara stod där. Aha! Men hur skulle jag och Gusten kunna veta det, dagisrookies som vi är.

Jag baxar iväg vagnen till den andra gården, parkerar och öppnar båda handtagen och kliver in med Gusten.

– Hej, jag skulle på inskolning här idag.

– Heeej Gusten!!, ropar en kvinna till höger om mig. Hon presenterar sig och det visar sig vara förskolläraren som ska ta emot oss (jag låter henne förbli anonym).

Barnen på avdelningen ska precis gå ut och det blir snabbt tomt där. Förutom en liten pojke som sitter kvar ensam på golvet. Han mår inte helt bra idag och ska vara inne, säger förskolläraren. Gusten börjar genast undersöka stället medan hon visar oss runt. Det är nyrenoverat sommaren 2009. Det är stora ljusa rum med vita väggar och gröna golv. 12 barn med Gusten, kanske 13 i mars, och tre stycken lärare. Hon visar oss bort i korridoren och berättar om de andra avdelningarna. Det är ett jättestort långsmalt hus med en lång korridor genom hela. Det finns småbarnsavdelningar, syskonavdelningar och avdelningar för större barn. De små barnen har egna mindre gårdar att leka på, men kan även vara ute under hårdare uppsikt med de större barnen på den jättestora, fina gården på husets kortända.

Hon visar oss vidare bort till köket där vi får hälsa på kocken som lagar all mat på plats. Han är en jätterolig typ direkt hämtad från en Disneyfilm, lite som den smale kocken i Lady & Lufsen. Vi får även titta in i personalrummet där jag kommer spendera en hel del tid under inskolningen när jag ska ”försvinna” och G ska vara själv. Där finns kaffe och vindruvor och mysiga gamla soffor, stolar och bord. Känns verkligen hemtrevligt.

Gusten har tagit med sig en liten rosa dockvagn från sin avdelning som han puttar framför sig under hela rundvandringen. Jag frågar lite mer om tiden och det är samling 09:30, lek ute från 10 till 11. Lunch vid 11.30 och vila 12-14. Vid14.30 är det mellanmål och sen fri lek resten av dagen. De äter även frukost runt 08 men vi bestämmer att det blir bäst att lämna vid 09 och hämta efter mellis vid 15. Vi får se om vi kan få ihop det med jobb för mig under den tiden, och att vi inte behöver pussla för mycket med annat. I sådana fall blir det hämtning 14 istället.

Vid 11 kommer alla barnen in igen och rummen fylls snabbt med lek. Vi kommer tillbaka från rundvandringen och Gusten finner sig snabbt och börjar plocka med trätågen på golvet. Barnen på Krusbäret är mellan 1-3 år men de flesta är precis runt 18 månader. Alla jag ser verkar jämngamla med Gusten och tittar nyfiket på den nye lekkamraten. Gusten plockar fram några böcker och börjar bläddra lite, då säger läraren att det är dags att säga hej då och att vi ses igen i morgon. En timme bara flög förbi och om Gusten hade fått bestämma hade vi kunnat stanna hela dagen. Men vi ska tillbaka för samma vända i morgon, 10-11, och sen trappas inskolningen stegvis upp varannan dag. Verkar riktigt vettigt och av Gusten att döma kommer det att gå bra. Men vi får se hur det blir när det kommer till avsked…

Vi klär på oss igen, vinkar adjö till alla barnen och beger oss hemåt. Gusten sitter speedad i vagnen och undrar nog lite vad som nyss hände. Jag går där överlycklig för den fina förskola vi lyckats hitta till vår son. Det blir nog bra det här.

På Twitter efteråt:

”Första träffen på förskolan avklarad. Det verkar vara ett underbart ställe. Gusten kände sig som hemma direkt.”