Bananpaus i soffan framför elias efter min första dagishämtning! Det gick toppen och Gusten hade haft en bra dag och ville knappt gå hem!

Ikväll runt 18 landar Josefin och Julie i Visby igen. Jag och Gusten har haft underbara dagar men vi har saknat resten av familjen något förskräckligt också. Och Gusten har paxat platsen med sina dockor i Julies babygym så att ingen annan tar den.

Idag var Gusten sin första heldag på dagis (9-14). Han skulle alltså både äta där och sova. Lämningen har gått bra hela veckan och igår åt han där för första gången vilket också gick fint. Men idag skulle han alltså sova där, och precis runt 12 var det lite extra nervöst i föräldramagen. Men ingen ringde och när jag hämtade honom vid 14 så berättade fröken precis det som står som ämne. Han hade varit ett solsken hela dagen och sovit jättebra!

Dagens sopplunch hade det dock gått sämre med och därför pillar jag i honom lite extra gröt nu när vi kommit hem. 🙂

Vi är hemma hos mina föräldrar. Jag fixar frukost i köket då detta hörs från matbordet: "Gusten sitta vänta pappa". Lilla söta unge! 🙂

Det hände inte så hemskt mycket mera på dagarna tre och fyra av inskolningen på Gustens nya dagis. Men igår (fredag) skulle jag lämna honom för första gången och då blev det plötsligt nervöst igen. Vi kom dit på morgonen som vanligt och jag var med den första kvarten. Sen sa hans fröken att jag kunde gå en sväng och komma tillbaka om 45 minuter. Jag gick ut och klädde på mig i hallen och Gusten sprang efter. Vi hade pratat mycket om att jag skulle lämna honom och att jag skulle "komma sen" och att vi skulle pussas och kramas. Och det gick bra. Tills… jag kom till dörren. Då sprang han fram till mig och började gråta. Fröken var snabbt framme och lyfte upp honom och jag gick ut.

Under mina 45 min tänkte jag handla dagisblöjor till honom och sen gå bort på Kränku och köpa kaffe. Jag köpte blöjor på ICA, men när jag sen skulle korsa torget lyckades jag snubbla över kedjan som skiljer parkeringen med resten av torget. Jag skulle bara ta ett enkelt kliv över och fastnade med vänster fot, då kunde jag inte backa utan snubblade med höger fot också. Och ramlade pladask framåt över den vassa kedjan. Jag skrapade upp båda armbågarna och båda benen, varav vänster smalben riktigt illa. Så istället för att gå till Kränku tog jag bilen, som vi parkerat på torget, bort till föräldrarnas hus istället och plåstrade om mig där. Det var en darrig bilfärd och jag var nog fortfarande lite chockad efter fallet.

När jag var ihoplappad igen åkte jag tillbaka till dagiset och möttes av en speedad Gusten i kuddrummet. Allt hade gått jättebra och han hade slutat gråta så fort jag gått ut. Nu lekte han med de andra barnen och åkte rutschkana och byggde kuddtorn. Han ville inte gå hem!

Otroligt skönt att det gått så bra i alla fall. På måndag ska vi dit vid 08 och han ska äta där på onsdag och sova där på torsdag/fredag. Spännande!

Idag har Josefin städat lite hemma medan jag lekte med barnen på en lekplats och ett dagis i närheten. Sen kom Josefin och mötte upp med oss och Gusten fick "cykla" på hennes cykel hem igen (bilden). Sköna lördag!

Jag glömde fota av den fina skylten som hängde utanför dörren på Gustens nya dagis när vi var där igår på dagen. Men som jag skrev så skulle jag ju även dit på kvällen för mitt livs första föräldramöte. Så då kunde jag ta en mobilbild av skylten. (Sen satt den kvar även idag så klart).

Jag hade skojat med Josefin innan om att vi säkerligen skulle få sitta på golvet eller möjligtvis runt de små barnborden under mötet. Josefin trodde inte det, men när vi kommer dit blir alla, mer eller mindre, nervösa föräldrar visade in i kuddrummet(!) och där får vi sen sitta i en ring på golvet medan föreståndaren går igenom rutinerna. Vi har redan en bekant som har sin dotter på samma dagis och resten verkade vara ett bra gäng.

Efter själva mötet får vi gå över till matsalen där man få ta för sig av hembakat bröd och vin/vatten om man lägger en tjuga. Jag dricker vin och lyssnar och pratar och man vet att man kommit hem när det pratas kiss, bajs och potta utan att någon gör en min. 🙂

Jag blev sist kvar, tillsammans med en annan förälder, som visade sig jobba med en annan bekant och vara gift med en väns bror. Världen är liten, Gotland är mindre. Mycket trevligt var det i alla fall och känslan av familj mellan föräldrarna och personalen är stor.

Idag fortsatte inskolningen och ett annat barn stannade inne och lekte med Gusten idag. Igår var han mest stilla på ett ställe (vid ett garage med massor av bilar) men idag utökades radien och timmen vi var där innefattade tid i kuddrummet för att åka rutschbana samt lite läsning. I morgon ska vi dit en timme igen och sen ska vi nog utöka tiden. Fortsättning följer…

Det är verkligen växlande väder i Visby dessa dagar. Det är regn, sen sol, sen regn igen. Eller som ni ser på mobilbilden – båda på samma gång.

Idag har det varit en väldigt händelserik dag annars. Som genom ett mirakel blev vi erbjudna en dagisplats för någon vecka sen. Och idag var vi och hälsade på och det verkar vara ett toppenställe. Fem minuter från mitt jobb. Om en vecka börjar inskolningen och vi är överlyckliga. Vi skriver säkert mer om det längre fram. Nu nattning!