Igår var vi på födelsedagskalas hos MP. Hon fyller egentligen år idag (Grattis!!) men vi firade henne med några av hennes vänner igår kväll. Det blev bål (a-fritt för min del), chips, godis och tåårta! Mums! Och mysigt var det också. Kom hem vid 1-tiden, vilket var nytt rekord för mig. Brukar slockna väldigt tidigt numera. Så, uppe till 01 har jag inte varit sen nyår. Galet!

Och här är en liten mobilbild på den fina tårtan och födelsedagsbarnet. 🙂

Annars har dagens fina väder mest bjudit på trötthet. Hade sovmorgon imorse till halv tio – tio och sen även ett tags sovande på eftermiddagen. Trött trött. Just nu är Oskar i Malmö, eller just nu är han nog på väg hem från Bart. Så jag har passat på att titta på Navy CIS, som jag tycker är rätt kul men som Oskar tycker är jobbigt :D. Fast jag får ju titta på det annars också, men det är inte lika kul att titta på ifall Oskar går ut ur rummet och hänger vid datorn eller gör något annat utan mig. Då hänger jag hellre med honom!

Imorgon är det handledningsmöte och tillbaka till uppsatsen. Har varit jätteskönt att inte alls tänka på skola idag. Tänk vad skönt det kommer vara i juni. Jippi! Juni är ju inte alls långt fram i tiden, medan juli är det en evighet till! Så logisk är jag, just nu!

Så, nu får inte Oskars ambitiösa reklaminlägg ligga överst längre ;).

Jag tänkte nämligen skriva lite babystuff. Eller ja, det blir väl mest om mig som vanligt, men ändå! Idag var vi på första ”riktiga” kontrollen hos barnmorskan. Kikade förresten lite på barnmorskorna på teve igår. Det handlar ju mycket om förlossningar (som jag INTE vill tänka på – nej, det existerar ju inte ens i min värld) men åh, vad sött med bebisen som fick ligga hud mot hud på sin pappa med sin lilla rosa stjärt. Underbart!

Det vi gjorde på kontrollen idag var i alla fall att prata lite, om hur jag mådde, hur ofta man kände fosterrörelser och ifall man hade något speciellt att ta upp (och det hade vi inte). Jag mår ju bra! Härligt!

Sen togs det blodtryck – vilket är en riktigt obehaglig grej.. gillar inte alls att känna hur handen börjar domna bort innan trycket försvinner. Blä! Värdet var (ska kika i mina papper) 128/64 och det var som man säger med sjukhusslang: alldeles normalt! Sen mättes det på magen – SF-måttet och tro det eller ej – det var också helt normalt med mina 25 cm.

Det mest spännande med besöket var ju att lyssna på hjärtljud. Barnmorskan sa att det kunde ta lite tid att hitta bebisens hjärta då den fortfarande är ganska liten därinne. Men såklart hittade hon det direkt och vi fick höra fina dunkdunkdunk ett tag medan hon läste av apparaten. Mellan 140-145 slag/minut slog det lilla hjärtat. Tydligen bra 😀

Och jo, barnmorskan (som var ny för Oskar) charmade oss lite med att tycka ultraljudsbilderna var fina (jaa, jag vet att hon nog säger så till alla) och hon lät även Osko känna på min mage så att han också skulle veta hur högt upp min livmoder gick. Vad han nu ska med den vetskapen till vet jag dock inte? Lite freaky faktiskt.

Efter kontrollen gick vi och åt vårrullar (bland annat). Mums mums! Skulle även kunna beskriva lunchen i detalj men istället ska jag gå och jag vara snäll mot Oskar då han känner sig lite sjuk.

Det brukar vara Osko som skriver de små inläggen om att nu är det vecka xx och då händer detta osv..

Men han är ju i skolan nu och jag känner att jag vill ta mitt ansvar och skriva lite blogg jag med. Nu är jag ju faktiskt pigg! Wooo! Äntligen!

Vårdguiden skriver blandannat såhär om vecka 26:

”Barnet kan höra ljud och ljudnivån inne i magen som kan nå upp till mer än 80 decibel. Det är ungefär lika livligt som en stökig stadsmiljö.

Barnet lyssnar på ljuden i mammans kropp, magen som kurrar, nysningar och annat som händer. Det lyssnar även på mammans och omgivningens röster.”

Detta förklarar ju en hel del! Idag har ju grodan varit väldigt aktiv och sparkat en hel del. Speciellt livlig var den på föreläsningen om vetenskapligt skrivande. Tydligen så var det mer intressant för den än för mig. 🙂

Annars så har ju siffran 26 en speciell betydelse för mig. Det har länge varit mitt favorittal. I år fyller jag 26 år! Första och enda gången! Och som kanske någon kommer ihåg så var det även mitt nummer i innebandyn. Det var tider det.

En härlig känsla att ta på sig benskydden, de vadderade byxorna,tröjan och hjälmen! Nästan så man saknar det..