Sötnosens sötpotatisgryta, ack vilket sött namn men oj vilken anti-hit det blev. Jag tyckte det smakade gott, såg gott ut och förväntade väl mig en mindre succé nu när G skulle få äta den första riktiga ”rätten” lagad av mig själv. Att bara koka potatis, morötter eller liknande är ju inte så svårt – men detta var ju att använda flera ingredienser.. sötpotatis, köttfärs, vitlök och persilja. Det kunde ju inte gå fel alls.

Men nu är jag alltså tillbaka till den bistra verkligheten. Aldrig förr har det varit så många äcklande miner och små-klökanden, bortvänt huvud och bedjande ögon – ”Varför mamma, ger du mig något som smakar såhär illa?”. Så därför var det skönt att päronmoset till efterrätt verkade lika gott som vanligt. Stor mun och mmm-ljud från bebisen. Puh! Dock är det ju köpemos men ändå. Känns underbart att ge G något som han gillar. Resten av sötnosens sötpotatisgryta ligger infryst och där får den ligga ett tag tror jag – tills G får lite mer sofistikerade smaklökar. Ska testa med ren sötpotatis imorgon istället. Det borde vara lättare att ta till sig!

Typiskt i alla fall att det första som Gusten riktigt ogillar är något som jag gjort. Fast samtidigt, tror att han ogillat det lika mycket ifall Oskar gjort det. Hihi.