I måndags var det dags – lillasyster Julie skulle börja på dagis. Men först skulle jag, Gusten och Julie genomgå den sedvanliga inskolningen, som pågår i två veckor. Gusten, som tidigare bara gått på dagis tisdag-torsdag 9-15 fick följa med även fast det var måndag. När vi är klara med Julies inskolning ska ju båda barnen vara på dagis ALLA vardagar, så det var lika bra att börja direkt.
Vi kom dit och möttes av samma fröken som Gusten har. Julie ska få sitta vid storebrors matbord, men annars kommer Julie ha lillmöte på morgonen när Gusten har stormöte. Övrig tid så leker alla tillsammans eftersom det bara är en avdelning för alla barn. De stora barnen får dock baka och laga mat när småttingarna leker/läser/sover, så det känns som syskonen kommer att träffa på varandra alldeles lagom mycket.
Julie knatade in, glad i hågen, som om hon inte gjort annat. Hon har ju varit med vid åtskilliga lämningar och hämtningar vid det här laget och ser inte storebrors dagis som några konstigheter. Hon lekte på, först lite försiktigt och observerande från mjuka mattan i kuddrummet, men sen mer och mer och lite närmare de andra barnen. Gusten och Julie hann med att kivas lite också innan det var dags för fruktstund. Jag pratade lite med en annan pappa och gammal bekant som också skolade in sin dotter och vips så hade en timme flugit förbi.
När vi skulle gå så ville dock inte Gusten stanna kvar och jag och fröken beslutade att det var onödigt att ta fighten när han ändå egentligen inte behöver gå måndagar ännu. Så Gusten fick följa med hem vid 10 också.
Idag (tisdag) var vi tillbaka igen och Julie roade sig med att åka om och om och om igen på rutschkanan i kuddrummet. Gusten hade lite mer koll på henne idag och ”hjälpte” henne titta runt och åka kana. När det återigen blev dags för Julie och jag att gå hem så ville Gusten följa med igen. Men idag fick fröken hålla kvar honom så att jag och Julie kunde ropa hej då och lämna dagis. Vi hade väl misstänkt från början att det skulle bli tuffare för honom än för henne med att jag är där och leker en timme och sen ska gå, men vi hade ju hoppats på att det skulle gå smärtfritt.
När jag och Julie hämtade Gusten vid 15 så frågade jag fröken hur det hade gått och han hade bara varit lite ledsen (och sur på henne) ett tag och sen hade dagen rullat på som vanligt. Skönt att höra!
I morgon ska vi dit och köra en timme igen och på torsdag ska jag säga hej då och lämna dagis en stund. Spännande!
Den första försiktiga leken.
Fruktsund
Lite lek
Lek i kuddrummet. Gusten är bakom kuddtornet.
