Men, hur går det med Gustens inskolning då? Det kanske ni undrar?

Och hur har de det i Lund annars? Kanske ni också frågar er?

Svaren blir väl inte så bra, respektive ganska så bra. Gustens inskolning har verkligen haltat den här veckan efter en ganska så bra start på första veckan. Den här veckan började med en mysig feberfri måndag. Vi hade det bra hemma Gusten och jag, men var båda sugna på att få komma tillbaka till förskolan. Inskolning skulle ju antagligen gå fortsatt bra om han håller sig frisk, skrev jag, men det var precis det han inte gjorde.

Det började med en helvetesnatt mellan måndagen och tisdagen. Han vaknade lite efter midnatt och var pigg och ville inte somna om. Han vill sitta upp i sängen och leka och var inte alls intresserad av att sova. Först vid 03 gav vi honom lite välling, som han inte får på natten annars, och då slappnade han av och sov sen oroligt med mig resten av natten. Josefin sov ute på soffan för att klara av att jobba dagen efteråt. Efter 05 vaknade jag och då sov Gusten lite djupare så då gick jag ut och bytte plats med Josefin, som kunde få någon timme till i sängen.

På tisdag morgon var han ändå pigg och verkade fortsatt frisk, även om mamman och pappan var två levande halvdöda. Josefins släpade sig till jobbet och jag släpade iväg Gusten och mig själv till förskolan. Vi var där mellan 9-11 igen, men vi kunde inte stanna på lunch eftersom vår förskollärare var hemma och vabbade. Men jag lämnade honom själv under hela den tiden och han lekte på som vanligt och hade även tytt sig lite mer till en annan förskollärare. Så det var ju bra. Jag köpte lite nudlar och vårrullar på vägen hem och vi gick hem och lunchade. Han började bli lite snorig tyckte jag, men näsan verkar rinna mest hela tiden på dessa små (och även vuxna ju) när man är ute i den här kylan, så jag tänkte inte mer på det. Efter maten lade jag honom i vagnen, som alltid nu för tiden, och vi gick ut för att sova. Han var lite svårsomnad, men efter 20-25 minuter sov han sött. Jag gick in igen, ställde vagnen i hallen och hade precis slappnat av när jag hörde honom hosta till från vagnen. Sen kom lite gnäll och så var han vaken igen. Han ville inte vila med mig sängen och var väldigt ledsen så då gick vi ut för att somna om igen, eftersom han fortfarande var jättetrött. Vi gick och gick och gick. Runt runt i kvarteret. Men det gick inte. Jag gick in en sväng igen, han var ledsen, jag bar på honom, men han kunde inte somna på något sätt. Tillslut gick vi ut för en tredje gång och med en bananmuta kunde jag få honom att somna igen. Så jag gick in igen, men efter kanske 15-20 min, när jag precis hade lagt mig och blundat, hör jag honom gråta i hallen igen. Just denna dag var ju lite vila på dagen extra viktigt för mig också, efter den tuffa natt vi hade haft. Men nej, så skulle det inte bli. Resten av dagen går vi båda i ett töcken och det blir mycket vilande och mysande och även tårar från en övertrött Gusten. Men ingen sömn. Det börjar också komma mer och mer snor.

Josefin kommer hem med semlor(!) vid 17 och jag får även vila 30-40 minuter innan maten. Guld värt! På kvällen skulle jag nämligen på bio med Franks pappa Fredrik och utan vila hade det nog inte gått. Men Josefin tog nattningen och jag kunde kila iväg lite innan 20 för att möta upp för en öl innan bion. Sen såg vi The Road och en riktigt jobbig dag avrundades med en riktigt fin kväll.

Han sov dåligt även natten mellan tisdagen och onsdagen och vi hade hans säng i vårt rum. Han var nu riktigt förkyld och vi stannade således hemma från förskolan på onsdagen. Hela dagen var ungefär samma visa som på tisdagen. Han kunde inte somna i vagnen och ville inte sova i sängen eller i famnen. Jag bar honom i famnen i stort sett hela dagen och runt 15 somnar vi båda i den stora sängen framför Thomas och vännerna. På kvällen tar Josefin ännu en nattning och jag åker iväg till Malmö och spelar basket. Utan de två ”lediga” kvällarna hade jag nog inte orkat med allt lika bra, och jag är så glad att vi är två i det här. Josefin är en hjälte som jobbar hela dagarna och sen kommer hem och kavlar upp ärmarna. Gravid och allt.

En vanlig syn här hemma för mig. Gusten ovanpå mig. Vilande eller busande.

Så idag, torsdag, har vi stannat hemma från förskolan också. Vi tänkte detta som en feberfri snordag bara, han har bara haft låg feber under hela denna förkylning och så fort det värsta snorandet är över tänkte vi gå tillbaka till förskolan. Men så kom det grönt snor idag och han var verkligen förkyld. Han hade också lite feber runt lunch och vi bestämde ganska snart att han skulle få stanna hemma i morgon också. Han kunde dock äta bättre idag och han sov bättre natten till idag också. Och så somnade han ute i vagnen igen för första gången på två dagar. Lycka! Jag kunde vila lite och han fick någon timme finfin dagssömn.

Nu sover han sött i sin säng och jag kan blogga för första gången sen i måndags. Jag har verkligen inte haft en enda stund över att ens skriva en liten uppdatering. Och systemkameran är på lagning, efter att jag hade den i golvet i julas och blixten inte fäller upp sig längre :(, och min nya mobil är på lagning eftersom mikrofonen inte fungerar. Så det blir inte så lätt att lägga upp bilder eller skicka in små korta inlägg heller. Men snart är allt fixat, Gusten kommer bli frisk och vi kommer komma igång med de nya rutinerna.

Men så börjar ju Gusten förskolan på allvar snart, vad ska vi blogga om då?

(antagligen om fler förkylningar… scheisse.)