Alltså Veronica Mars blir film! Det har ju ryktats rätt länge om detta men först nu är det på gång – PÅ RIKTIGT! tack Rob Thomas, Kristen Bell och kickstarter för detta! Jag kan inte ens med ord beskriva hur glad jag blir varje gång jag tänker på det eller läser tweets om det. Galet glad! Bästa serien ever!
Etikettarkiv: Film
Vad håller vi på med?
Dagarna går, och all min lediga tid har jag lagt på att färdigställa mitt nygamla krypin – oskardahlbom.se/blogg. Bloggen hade kört fast i ett tidigt skede och jag kände att jag behövde en redesign för att nytända. Sagt och gjort, det här är nya oskardahlbom.se/blogg:
Så idag skedde nylanseringen och det är där (inte här) som jag kommer att blogga om personliga intressen såsom film, TV, musik, reklam, design och mycket mycket mer. Denna blogg kommer fortsatt vara en mer privat familjeblogg med väldigt stor fokus på Gusten och vårt dagliga liv. Jag tycker det känns bättre att dela upp det så. De som vill läsa om familjen stannar här, de som vill höra mina tankar kring annat följer med dit. Och självklart får man (ska man!) ju läsa båda. 😀
Och Josi bloggar ju ”bara” här, så hon kommer säkerligen fortsätta med tips på TV-serier och annat, och inte bara skriva om Gusten. 😉 Fast just nu jobbar hon ju väldigt mycket och hinner inte blogga så mycket alls.
I alla fall. Kolla in den nygamla bloggen. Jag hoppas vi ses, både här och där!
Mera klipp
Alla älskar ju Gustenfilmerna, eller hur? 😉 Vi har ju sedan tidigare använt YouTube och idag testade jag även bambuser på allvar för första gången.
Så båda de två sidorna återfinns nu i menyn. Kika in där då och då och se om det kommit något nytt. Vi lär ju publicera filmerna på samma gång här i bloggen, men man vet ju aldrig, och det kan vara kul att ha klippen på samma ställe.
Med bambuser kommer det att bli fler spontana klipp, som publiceras direkt och helt oredigerade. Bild- och ljudkvalite tar ju lite stryk av detta, men det känns som ett stort steg för ytterligare transparens i våra liv. Något som väl alla suktar lite efter? 😀
Apropå klipp så vill jag passa på att tacka Hanna (stort tack!) som uppmärksammade oss på, när vi var i Danmark och inte hade internet, att det låg en puff till Gustens klipp på Aftonbladets.se förstasida. Vi kunde då be Josefins föräldrar att ta en skärmdump av det, eftersom vi inte kunde se det där och då. Den puffen verkar ha gjort sitt och Gusten är nu en minikändis (bokstavligen) med över 11000 visningar. Lite kul.
Pappaledig – dag 1
Så idag började det alltså. Josefins, jag och Gusten steg upp kl 07 eftersom Josi skulle börja jobba idag, och jag skulle börja min pappaledighet. Och Gusten tog ingen sovmorgon heller alltså. Och det var ganska mycket som vanligt, förutom att Lund bjöd på det absolut sämsta vädret man kan tänka sig – skyfall och åska. Men när det väl klarnade upp lite tog G och jag vårt pick och pack och gick en vända på stan. Vi var hemma hos Josefins föräldrar igår och fick ärva Josis gamla sulky, från när hon var liten. Den var tydligen köpt begagnad redan då, så snacka om vintage! De hade tvättat av den och gjort den fin, och Josefins mamma hade satt på nya reflexband, sytt om den snygga originaldynan i brun manchester och satt på nya resårband samt förevigat sin insats med ett litet märke. Supersnällt och vagnen är verkligen snygg. Vi hade ju funderat på att köpa en sittvagn/sulky till Gusten, men denna blir perfekt just nu.
Vi testade vagnen lite mer på riktigt sen igår när vi var i stadsparken och träffade några av bebisarna (och deras föräldrar) från vår föräldragrupp. Alla bebbarna har ju fyllt/ska fylla 1 år så alla tog med sig en liten present som vi sen bytte och vi fikade och pratade och hade det jättetrevligt. Alla småungarna börjar bli så himla stora, och Gusten ville mest springa iväg låångt bort från filtarna hela tiden. Så vi lade mest tid på att jaga vår lilla skitunge, men det blev en fin fikastund ändå.
Josefins gamla vagn hade dock ingen sele så jag och Gusten styrde kosan mot Jättekul idag för att kolla efter en. Där hittade vi inte bara det, utan också hörselskydd (gröna), lite mer säkerhetsgrejer till skåpen i köket samt en extraspegel så att jag kan se Gusten i baksätet genom backspegeln nu när vi har lånat bil och han sitter där bak själv, om vi åker bara han och jag. Så det blev ett dyrt besök, men alla grejerna kändes nödvändiga.
Efter det tog vi en sväng förbi ICA eftersom Rubba skulle komma till stan, och även Bart skulle titta förbi senare på kvällen. Så vi köpte hem lite bröd och soppingredienser och körde sen hemåt igen. Rubba är i Skåne eftersom vi ska kolla på The National imorgon i Köpenhamn! Bart och Annika ska också med. Josefin stannar hemma med Gusten på kvällen, och efter lunch ska Gustens mormor och morfar passa honom. I alla fall så kom Rubba förbi runt lunch idag och medan jag sövde Gusten (efter hans lunch) gick Rubba iväg och köpte mat på Thai way. Sweet! Sen när G sov kollade vi på Blade Runner – The Final Cut. Första gången jag såg The Final Cut,som var väldigt lik Directors Cut, och så klart lika bra som alltid. Lätt på topp 10 över de bästa filmerna någonsin.
När Gusten vaknade gick vi och fikade och sprang runt lite i Lundagård. Sen gick vi hem och mötte upp med Josi, som kom hem från jobbet. Vi hängde sen hemma resten av kvällen, Bart dök upp och vi lagade soppa. Sen åkte Bart hem, och vi andra hyrde Taken på CDON.com, efter att Gusten somnat. Inget filmtips direkt utan man får precis det som trailer/poster/storyn utlovar. Liam Neeson kicking ass. Typ.
Det var alltså dag ett av min pappaledighet. Jag hoppas på många liknande dagar som denna, fast med bättre väder. 🙂 Gusten har varit på bra humör hela dagen, men trotsandet håller i sig. Får han inte springa ut till närmsta väg och titta på bilar blir han förbannad. Men det brukar funka att lyfta upp honom och peka lite på bilarna. Annars är det mest spring i de små, tjocka benen. Och kan man låta de springa av sig fungerar det mesta.
Nu är det dags för sängen här. Imorgon ska jag ju orka med en liknande dag + konsert och resa till Danmark (även om det är nära), så det gäller att få ihop några små Zzzz.
Farfar barnvakten
Ikväll har farfar passat Gusten hela kvällen. Det började med en promenad innan 17 och de två herrarna var borta och kikade på näsduksträdet (bilden). Sen kom de tillbaka och fick lite instruktioner angående bl a matning. Sen rustade vi iväg och tittade på Terminator Salvation. När vi kom hem fick vi reda på att passningen gått lysande och Gusten hade passat på att ge farfar lite extrajobb med en surprisebajsblöja.
Jättekul med bio för oss och roligt att passningen gått så bra. Tack farfar!
Människor helt utan betydelse
Jag tycker fortfarande att Darling är en av de absolut bästa svenska filmerna som gjorts i modern tid. Därför blir jag nu lite extra nyfiken på regissören Johan Klings debutroman – Människor helt utan betydelse. Och efter att ha läst recensionen på sydsvenskan.se, där alla möjliga paralleller dras till den fantastiska filmen, blir jag inte mindre lässugen.
Boken höjs verkligen inte till skyarna, men den verkar spela på samma rätta strängar vilka gjorde att jag hörde skön musik när jag såg Darling. Och ärligt talat kan jag bli mer sugen på att läsa en bok eller titta på en film efter en dålig eller halvljummen recension än vad jag blir av kritikerrosor och hyllningskörer.
Detta får bli nästa bok att ligga och samla damm på mitt nattduksbord.
How do you break free without breaking apart?
Jag skrev precis en recension av Revolutionary Road, som jag och Josi såg igår, på Film.nu-bloggen. Jag klistrar in den här också, för alla er som är lite nyfikna på filmen:
____________________________
Jack och Rose flyttar ihop
Revolutionary Road handlar om Frank och April, två stora drömmare med ännu större planer. De flyttar ihop och provar på familjelyckan i ett idyllisk samhälle. Men det visar sig snart att det inte finns en uns av något idylliskt med deras förhållande, och att allt de bygger sin relation på består av större och mindre lögner.
I sin allra bästa stunder handlar filmen om någon slags autenticitet, om vad som egentligen är meningen med livet och hur bilden, och illusionen, av lycka kan se ut. Regissör Sam Mendes behandlar detta ämne med ett fast grepp och släpper aldrig den tråden för att istället överanalysera eller komplicera historien. Det blir dock i samma andetag filmens stora fall, då just den röda tråden blir alltför tydlig, vilket resulterar i att kommande scener blir så självklara att all slags spänning och entusiasm sakta men säkert försvinner. Vi får några få blixtrande scener, mycket tack vare en självlysande Michael Shannon (John), men narrativet stegrar inte. De skriker högre men volymen ökar inte, om du så vill.
Det är långt ifrån en unik film med hantverket, som alltid med Mendes, är gediget. Barnen, som är de verkliga bovarna i dramat, skymtar enbart förbi i periferin och det om något är en spännande infallsvinkel. Att den egentliga roten till deras olycka inte finns där för att beskyllas för något, utan hela tiden enbart är osynligt närvarande som det man bör älska mest av allt, men som ändå har krossat så många av ens planer. Och detta utan att förmedla en enda replik av vikt.
Så ambitionerna är verkligen goda, och allt faller tryggt på sin plats tillslut, men det räcker ändå inte riktigt till. Tänk att få vistas mitt i ett gräl mellan två människor för att endast genom tillbakablickar få ta del av fragmentariska bitar av hur det en gång var, hur de träffades, var nykära, flyttade ihop och bildade familj. Att få ta del av det som drömska frizoner mitt i det brutala grälet. Det låter som en fantastisk film, tyvärr är det inte vad vi bjuds på denna gång.
Herr.E.Gud.
Vi tittar på The Curious Case of Benjamin Button. Fy tusan vad seg den är. Och den är pinsamt lik Forrest Gump på många vis. Jag kommer nog att skriva en lite bättre sammanfattning imorgon på Film.nu.
Nu har vi bara en halvtimme kvar av filmen, och det är endast pga att Brad Pitt hade rivit ut ett gäng sidor ur den krampaktigt tråkiga bok som Julia Ormond läser i. Vem vet hur lång denna snoozefest hade blivit annars. Tack Brad, tack!
Den lille kulturarbetaren
Gusten ska på bio för första gången idag. Josefin ska möta upp Erika och bebisen Frank från mammagruppen och titta på Rachel Getting Married.
Gusten är redo för sin första filmupplevelse och fick klä sig passande. Vi vet ju alla att det är precis såhär alla filmkritiker klär sig på bio:
Jag då? Jag stannar hemma och julstädar och lyssnar på hög musik. Det finns inget annat sätt att göra det på. Soundtrack: Frightened Rabbit – The Midnight Organ Fight. Herregud så bra.