Att man sover eller är vaken är ju ganska självklart. Men när man har en liten Gusten hemma så är vaken eller sovande essentiellt. Antingen så sover han och då är allting lugnt och man gör lite vad man vill. Är han å andra sidan vaken så är allting på hans villkor – han är i centrum. Och det är ju så det ska vara med en liten bebis! Men det är häftigt att tänka på hur det helt är förändrat sen innan han kom – helt plötsligt är det lyxigt att sitta en stund vid datorn själv. Eller så känner man sig utsövd efter 5 timmars sammanhängande sömn och så vidare.
Satt och tittade lite på de bilder vi tagit under september och märkte hur det här med sömn märktes även i dem. Och såklart vakenhet också, men det är lite mer självklart! Här kommer en liten bildkavalkad:
Här har man somnat i mammas famn framför datorn.
Är man riktigt vaken så kan man göra roliga miner! 🙂
När Oskar gick till skolan låg jag och Gusten kvar och sov. Såå skönt!
Varför inte posera lite när man ändå är vaken?
Eller så kan man somna sittandes. Det ser ju sisådär skönt ut..
Såklart ska man passa på att leka med sin pappa när man är vaken.
Dagen spenderades med plugg för pappa och lite hemmahäng med mormor för mamma.
På kvällen umgicks vi alla tre och pappa och Gusten satt i sängen och pratade och skrattade i 20 minuter. Pappa pratade, Gusten skrattade. Det är definitionen av kvalitetstid.
Sen så bakade vi så klart kanelbullar för att fira också!
Tre bajsblöjor inom loppet av 30 minuter. Det kan vi ha som förundrades över att han inte bajsade alls mycket igår. Nu äter vår lille son och har vi tur får vi alla tre sova någon timme till snart.
Oskar skrev ju det mest väsentliga om läkarbesöket på BVC precis – att allt var bra. Tänkte komplettera med lite siffror. Lille G väger nu 4700 g och är 58 centimeter lång. Huvudet mäter nu 39 centimeter runtom. That’s it!
Det är några dagar sen jag skrev sist och det har inte hänt så jättemycket. Dagarna liknar varandra väldigt mycket. Det mesta funkar bra. Jag tycker mig märka att Gusten i allmänhet är trevligare på första halvan av dagen för att sedan bli lite kinkigare på kvällen när han börjar bli trött. Det är fortfarande lite skumt att Gusten ofta vaknar precis när vi ska äta. Kvittar i princip när, var, hur. Men som jag läst i 9 1/2 månad av Annika Lantz så kan det vara mycket värre.
Just nu sover han i alla fall och jag funderar på om jag ska plocka disk eller gå en promenad. Men det lutar åt det första för jag tycker jag hör små diskreta ljud från mjukliften vilket tyder på att någon är på väg att vakna och då är det bäst att vara hemma.
Här posar Gusten med Nalle Furtado (som Oskar så fyndigt döpt den till :)). Bilden är tagen för någon dag sedan då Gusten och hans mamma gjorde något så ovanligt som att chilla i soffan..
Så sa läkaren efter Gustens första läkarbesök på BVC idag. Vi visste ju det redan, men det var skönt att få det bekräftat från ett medicinskt håll också. 🙂
Nu ska jag snart iväg och plugga en sväng och Josi och Gusten ska stanna hemma.
Gårdagen började med ett BVC-besök och aldrig har man sett maken till perfekt bebis. Gusten var snäll redan i bilen och inne hos BVC-sköterskan satt han i mammas knä och såg snäll och glad ut. Till och med under vägningen var han snäll! Och han gjorde sina föräldrar stolta när han fortsatt rakt upp på sin viktkurva – nu stannade vågen på 4 540 g! Det börjar bli skillnad mot den lilla bebis på 2 900 g som vi hade med oss hem från patienthotellet. 🙂
Om Gusten var exemplarisk på BVC så kan man säga att han visade en liiite annorlunda sida på kvällen då vi skulle äta pizza med Frida, Mia och Carlos hemma hos Mia. Lite kinkig hade Gusten varit under dagen och vi förberedde oss för att åka bort med att mata honom i tron att han skulle bli nöjd. Men redan i bilen på väg bort var han gnällig och det fortsatte hemma hos Mia. Då inget annat verkade hjälpa blev det lite matning när mamma egentligen skulle ätit pizza men ändå förblev Gusten en skrikig bebis. Både jag och Oskar såg på honom att han var övertrött och gjorde allt han kunde för att slippa sova. Då är det inte mycket man kan göra – man får helt enkelt ta på sig det allra bästa tålamodet och vagga, ge mat, ge napp, byta förälder (eller annan person) och antingen ha på axeln eller i stolgrepp (oskars specialité). Dock är pizza ju den perfekta maten att ta med hem, så det gjorde inget att man inte blev jättemätt direkt. Dock somnade den lille mannen till slut – men då var det nästan dags att åka hem (lite typiskt – men det var mest för att jag också började bli riktigt trött).
Men piggochsnäll-bebisen som blev skrikochtrött-bebisen var helt slut när vi väl kom hem och somnade snällt efter lite mat. Och som vi nästan anat så blev det en lång sömn för honom (och för oss!) och första nattmatnignen kom inte förrän halv sex på morgonen! Jippi – många timmars sömn i streck är ovärderligt 😀
Oskar har varit förkyld ett tag och i natt upptäckte vi att en till i familjen blivit snuvig – nämligen Gusten. Man känner sig ganska hjälplös när man hör hur att han är täppt i näsan när han andas. När han nös till i förmiddags så kom det till och med lite snor. Vår bebis snöt ut sitt första snor – nästan vackert. Först var vi såklart lite oroliga men allt utom täpptheten är normalt med honom – han äter, bajsar och rapar preciiiis som vanligt.. Så nu är det bara att vänta ut förkylningen – och på fredag ska vi till BVC så skulle det vara något vi undrar över så kan vi fråga det då.
Lite ledsen ser han ut, lillgrabben – men strax efter bilden togs blev han ganska glad igen 🙂
Med min familj på besök i helgen, ett snabbt insjuknande i förkylning och med lite paus från datorsittande händer det inte mycket här på bloggen. Vi har det väldigt bra i alla fall och idag var vi en sväng på stan med Gusten och införskaffade en mugghållare och ett regnskydd till vagnen. Vi köpte sen mat på Mikai som vi tog med hem och Gusten vaknade inte förrän vi satte oss ner för att äta. Det slår aldrig fel.
Nu på kvällen var Åsa och Andreas här och vi år tacos och fruktsallad och hade det mysigt.
Nu sover Gusten gott och vi ska försöka göra detsamma. Men först lite CSI New York…
