Jag tycker fortfarande att Darling är en av de absolut bästa svenska filmerna som gjorts i modern tid. Därför blir jag nu lite extra nyfiken på regissören Johan Klings debutroman – Människor helt utan betydelse. Och efter att ha läst recensionen på sydsvenskan.se, där alla möjliga paralleller dras till den fantastiska filmen, blir jag inte mindre lässugen.

Boken höjs verkligen inte till skyarna, men den verkar spela på samma rätta strängar vilka gjorde att jag hörde skön musik när jag såg Darling. Och ärligt talat kan jag bli mer sugen på att läsa en bok eller titta på en film efter en dålig eller halvljummen recension än vad jag blir av kritikerrosor och hyllningskörer.

Detta får bli nästa bok att ligga och samla damm på mitt nattduksbord.