Lördag. Upp och hoppa, Gusten hade sovit hela natten, vaknade först vid halv sju. Kunde ligga kvar i sängen till lite efter sju! Underbart! Sen flöt dagen på, G’s mage var fortfarande lite skum (åt det hårda hållet) men mycket bättre än igår ändå. G får ett skönt bad och vi duschar. Sedan slinker lunchen ner lätt och han somnar utan problem.

Vi tar fram finkläder till Gusten (en nästan helt ny tröja och matchande strumpor och manchesterbyxor) samt fixar med våra egna kläder. Vi ska nämligen på fest! Å, A och H bjuder på stor fest i malmö för att fira att de blivit en familj. Vi har sagt att vi kommer bli sena för 14, när festen börjar, sover Gusten i princip alltid, eller har precis vaknat. Och mycket riktigt vaknar han vid 14-tiden idag också. Dock är han helt genomsvettig och lite ynklig. Men snart blir det liv i luckan och han springer runt som vanligt. Vid halv tre-tiden har vi lånat bil och är på väg. Lite stressade blir vi av att få veta att alla andra redan är där, men ja, vad ska man göra när det är som det är med dagsömnen..

Gusten tittar ut genom bilfönster och säger brrruumm och äter riskaka i bilen. Han är lugn och allt känns bra. Fram tills vi har kommit till gatan där festlokalen finns. Jag blir lite osäker på vilket nummer det är och vi kör sakta och kikar. Då, helt plötsligt börjar Gusten storgråta, riktigt superledset. Jag försöker trösta men det hjälper inte. Och sen kommer det lite kräk. Jag hinner säga ”Han kräks, du får stanna till” samtidigt som han börjar störtspy över hela sig och hela bilstolen. Han hulkar så hjälplöst att jag håller om hans rygg så att allting kommer upp, vilket resulterar i att hela min kappärm också blir täckt av kyckling och makaronikräk. Eftersom Gusten ”aldrig” är sjuk förutom den gången när han kräktes först på ett besök på en förskola och sedan 2-3 gånger hemma hos en i mammagruppen vågar vi inte vara ”coola” och gå in på festen. Utan vi får skamset ringa och säga att vi är framme men vi vänder.

Det var ingen kul bilresa hem i en kräkstinkande bil, oroliga för G och ledsna för att vi inte gick på festen vi sett fram emot. Suck. Väl hemma har Gusten varit relativt pigg, sprungit på som vanligt även om han har rapat en hel del och varit extraklängig på oss. Vi har prackat på honom mycket vatten och snäll-mot-magen-mat också – och än så länge ingen mer spya.. Hoppas det håller i sig.