Så var det dags igen. Gustens andra luciafirande på dagis. I år klaffade allt perfekt, tillskillnad från förra året då Gusten hade varit lite sjuk helgen innan. Vi sov i lägenheten i stan så att det skulle vara nära att knata bort till dagis redan 07:30(!).
På väg till dagis.
Solen hade inte ens tittat fram ännu.
Förväntansfulla föräldrar och anhöriga.
Gusten och vännen Walter.
Hela gänget.
Fika efteråt.
Choklad med vispgrädde.
T o m dockorna lussade.
Fullt fart i kuddrummet efteråt.
Gusten samlade sig glatt med sina vänner och när skjutdörrarna slogs upp detta år var det ett samlat gäng som trädde fram. Den lilla tomten var glad, vinkade, höll vännen Walter i handen och sjöng med. Och alla barnen höll sig på plats till lussande var över. Helt perfekt! I år var även farbror Fredrik med och tittade, tillsammans med barnens farmor och farfar, och Julie spanade runt på sitt framtida dagis.
Trots feber och förkylning i helgen blev det ändå firande för Gusten den 13:e december. Han var feberfri på måndagmorgonen men vi hade stora problem med att väcka honom och få honom ur sängen. Men iväg till dagis kom vi, med både farmor och farfar och en lite ynklig Gusten. Direkt när vi kom dit lämnade vi över honom till hans fröken som sen hade honom under extra uppsikt under hela lussandet. Vi andra gick och satte oss i stora rummet tillsammans med andra förväntansfulla föräldrar och släktingar. Lilla tomten Julie charmade de närmaste grannarna och gjorde väntan kort.
Snart slogs de stora skjutdörrarna upp och ett litet förvirrat luciatåg tassade in i rummet. De flesta barnen sjöng inte alls, men det kompenserades av några få som klämde i från tårna. 🙂 Gusten stod hela tiden nära sin fröken och rörde inte en min, men var ändå så fin att man ville gråta lite. Efter bjöds det fika och sen gick vi hem igen så att Gusten kunde få en hel feberfri dag till innan dagiset igen på tisdagen.
