Det blev en midsommar inte lik någon annan. Vi träffade Hugo för första gången och det var väldigt speciellt. Det är häftigt att träffa någon som man redan innan vet kommer att påverka ens liv så väldigt mycket. En person som kommer att fortsätta att sprida värma och glädje i våra liv, precis som hans föräldrar har gjort så länge vi känt dem. Det var den 19:e juni 2009. Det var dagen vi träffade Hugo.
Gusten väckte oss med buller och brak redan vid halv sju. Vi tänkte att det inte var mycket idé till att försöka tvinga honom att sova vidare, efter att han inte slumrat om med sin morgonvälling. Så vi gick upp och fixade frukost och njöt av att molnen än så länge höll sig borta från Lund. Runt 10-tiden åkte Josefin iväg och handlade råvaror så att vi skulle kunna laga till lite midsommarkäk. Jag och Gusten tog en sväng och gungade lite i den lilla parken, försökte gå lite vid kyrkogården och plockade lite blommor och gräs till en midsommarkrans borta vid S:t Hans backar. På vägen hem valde Gusten att vila ögonen lite och hemma mötte vi upp med Josi igen. Vi satte igång att baka paj och tårta. Och nej, vi äter inte tårta heela tiden, men det finns ju så himla mycket att fira dessa dagar.
Efter att Gusten vaknat och ätit, och vi hade fixat och fotat midsommarkrans på honom, packade vi ner maten och tog vi bilen mot Malmö. När vi kom dit mötte Åsa oss i hallen och visade oss in till Hugo, som låg och sov i Andreas famn. Vi satte oss i soffan allihopa och lyssnade till deras förlossningsberättelse. Vi försökte få Gusten att leka snällt (och använda inomhusrösten som Lisa säger) men han ville mest ”gå” runt och prata.
Det var i alla fall alldeles perfekt att sitta där och prata och lyssna och Josefin blev lite rörd mer än en gång. Sen åt vi och fikade och umgicks som småbarnsföräldrar gör. Amning, matning, skrik, gnäll, glada tillrop, avbrutna meningar, blöjbyten, skratt, sömn, mys och mycket mer där till blandas i en härlig röra av varma känslor och en överväldigande lycka.
När vi tillslut kom på att vi borde dra oss hemåt var klockan redan efter 19, och vi hade kanske stannat lite för länge hos de nyblivna småbarnsföräldrarna. De verkade dock väldigt pigga och glada, och hade nog inte hjärta att köra ut oss heller. 🙂
Allt som allt var det en helt perfekt midsommar med barnen i centrum, och jag tror att ingen av oss skulle vilja ha det på något annat vis.

Den alldeles perfekta bebisen Hugo tittar på sin mamma.

Vi fikar med tårta och bebis. Hugo + Gusten står det på tårtan.

Hugo spanar in sin nya kompis Gusten…

Och ser väldigt nöjd ut när Gusten hälsar på honom och hans pappa.