Julie skippade det där med att gå och lärde sig istället springa direkt. Med lite hjälp.
Etikettarkiv: springa
Gustens inskolning – dag 1
Det började redan i morse. Jag vaknade och var helt nervös. Gusten skulle inskolas på förskola vid 10 och jag hade svårt att äta frukost. Ni som följer mitt twittrande fick snabbt en inblick:
”Snart bara en timme kvar till Gusten börjar inskolningen på förskolan. Gusten verkar lugn, pappan är nervös.”
Eftersom vi aldrig besökte just denna förskolan när vi gjorde våra besök i våras så var vi ju inte helt säkra på vad det skulle vara för ställe. Och jag var inte helt säker på om jag skulle hitta dit, än mindre hitta in. Det, och att komma i tid, var det som stressade upp mig mest från att jag slog upp ögonlocken i morse. Jag blev inte helt lugn förrän jag satte min fot innanför dörren på förskolan en stund senare. Det skulle dock visa sig att det inte var helt enkelt att komma in.
I god tid efter frukost packade jag ner Gusten i vagnen och började kämpa mig bort genom ett snöigt och oplogat Lund. Förskolan ligger nära så vi var där runt en kvart för tidigt. Jag går in genom grinden och kör fram till dörren. Jag drar i handtaget – låst. Jag tittar in genom ett fönster till höger om mig och ser två kvinnor klä på några småttingar. De tittar på mig och fortsätter sen med påklädningen. Snart kommer det ett gäng barn och samma två kvinnor och fortsätter att klä på småttingarna innanför den låsta dörren. Jag ler mot dem och pekar lite på dörren. De bara stirrar på mig och barnen klättrar upp i fönstret och trycker sina små runda ansikten mot rutorna. ”Vill ni komma in, vill ni komma in!?” ropar de. ”Hemskt gärna” säger jag. Den ena kvinnan går iväg den andra tittar på mig. ”De kommer inte in. De vill inte komma in” börjar barnen ropa. ”Det vill vi visst det!” tänker jag men vill inte möta deras blickar längre eftersom det börjar kännas fånigt. Varför tror de att jag står där utanför med min son som ett fån?
Efter ett tag kommer en äldre kvinna och öppnar dörren:
– Ville du något?
– Ja, öh, jag skulle på inskolning här med Gusten idag.
– Vilken avdelning ska du till? Vet du det?
– Jo, Krusbäret.
– Aha, det här är Blåbäret, gå ut samma väg du kom och gå sen in på den exakt likadana gården här bredvid. Där ligger Krusbäret. Jag säger till att du kommer. Och tänk på att använda båda handtagen, säger hon, och pekar på det övre handtaget i huvudhöjd. Dörren var alltså inte alls låst och det var därför de vuxna och alla barnen undrade varför vi bara stod där. Aha! Men hur skulle jag och Gusten kunna veta det, dagisrookies som vi är.
Jag baxar iväg vagnen till den andra gården, parkerar och öppnar båda handtagen och kliver in med Gusten.
– Hej, jag skulle på inskolning här idag.
– Heeej Gusten!!, ropar en kvinna till höger om mig. Hon presenterar sig och det visar sig vara förskolläraren som ska ta emot oss (jag låter henne förbli anonym).
Barnen på avdelningen ska precis gå ut och det blir snabbt tomt där. Förutom en liten pojke som sitter kvar ensam på golvet. Han mår inte helt bra idag och ska vara inne, säger förskolläraren. Gusten börjar genast undersöka stället medan hon visar oss runt. Det är nyrenoverat sommaren 2009. Det är stora ljusa rum med vita väggar och gröna golv. 12 barn med Gusten, kanske 13 i mars, och tre stycken lärare. Hon visar oss bort i korridoren och berättar om de andra avdelningarna. Det är ett jättestort långsmalt hus med en lång korridor genom hela. Det finns småbarnsavdelningar, syskonavdelningar och avdelningar för större barn. De små barnen har egna mindre gårdar att leka på, men kan även vara ute under hårdare uppsikt med de större barnen på den jättestora, fina gården på husets kortända.
Hon visar oss vidare bort till köket där vi får hälsa på kocken som lagar all mat på plats. Han är en jätterolig typ direkt hämtad från en Disneyfilm, lite som den smale kocken i Lady & Lufsen. Vi får även titta in i personalrummet där jag kommer spendera en hel del tid under inskolningen när jag ska ”försvinna” och G ska vara själv. Där finns kaffe och vindruvor och mysiga gamla soffor, stolar och bord. Känns verkligen hemtrevligt.
Gusten har tagit med sig en liten rosa dockvagn från sin avdelning som han puttar framför sig under hela rundvandringen. Jag frågar lite mer om tiden och det är samling 09:30, lek ute från 10 till 11. Lunch vid 11.30 och vila 12-14. Vid14.30 är det mellanmål och sen fri lek resten av dagen. De äter även frukost runt 08 men vi bestämmer att det blir bäst att lämna vid 09 och hämta efter mellis vid 15. Vi får se om vi kan få ihop det med jobb för mig under den tiden, och att vi inte behöver pussla för mycket med annat. I sådana fall blir det hämtning 14 istället.
Vid 11 kommer alla barnen in igen och rummen fylls snabbt med lek. Vi kommer tillbaka från rundvandringen och Gusten finner sig snabbt och börjar plocka med trätågen på golvet. Barnen på Krusbäret är mellan 1-3 år men de flesta är precis runt 18 månader. Alla jag ser verkar jämngamla med Gusten och tittar nyfiket på den nye lekkamraten. Gusten plockar fram några böcker och börjar bläddra lite, då säger läraren att det är dags att säga hej då och att vi ses igen i morgon. En timme bara flög förbi och om Gusten hade fått bestämma hade vi kunnat stanna hela dagen. Men vi ska tillbaka för samma vända i morgon, 10-11, och sen trappas inskolningen stegvis upp varannan dag. Verkar riktigt vettigt och av Gusten att döma kommer det att gå bra. Men vi får se hur det blir när det kommer till avsked…
Vi klär på oss igen, vinkar adjö till alla barnen och beger oss hemåt. Gusten sitter speedad i vagnen och undrar nog lite vad som nyss hände. Jag går där överlycklig för den fina förskola vi lyckats hitta till vår son. Det blir nog bra det här.
På Twitter efteråt:
”Första träffen på förskolan avklarad. Det verkar vara ett underbart ställe. Gusten kände sig som hemma direkt.”
14 och en halv månad
Vi har filat på ett 14 månaders-inlägg ett tag, men det har inte blivit av.. förrän nu! Gusten utvecklas massor och hela tiden är det nya saker som gäller! Här är lite av hur han är nu som 14, 5 månader:
- Går eller springer överallt, lite extrafort om han gjort något bus
- Pratar massor, mycket härmande av vårt prat – han har sagt massa ord – men oftast bara en gång
- Det han verkligen säger är: mamma, pappa, titta, lampa och dää (där)
- Om man frågar ”Var är grodan/katten/traktorn?” så hämtar han rätt bok och pekar på det man efterfrågade
- När det ändå handlar om böcker, Gusten vill läsa dem på ”rätt” håll, alltså ligger de uppochner så vänder han på dem!
- Gillar musik, plinka på pianon, dansa till alla möjliga sånger, leka med guitar hero-gitarren (hihi). Numer räcker det att pappa sjunger en takt så börjar han digga med!
- Har börjat flytta runt på möbler
- Klättrar upp i soffan och ner utan problem, har dock inte försökt sig på att klättra på några andra möbler hemma – dock har han klättrat på bord på lekplatsen i stadsparken
- Vill alltid ut och leka, börjar klättra på väggarna om man inte har kommit iväg till klockan 10.
- Vill gärna kramas, speciellt när han är nyvaken eller lite trött
- Ibland kan man, om man ber om det, få en puss också. Vilket innebär en ganska öppen mun med lite tunga utanför. Alltså mer en kyss egentligen 😉
- Drar i alla lådor och sträcker sig efter saker (ofta når han också, saker man aldrig skulle tro att han skulle nå)
- Gillar att brottas (gärna klättra upp på pappas ansikte) och att hänga upp och ner
- Älskar mjölk (som han får till frukost och lunch) och kan dricka upp en hel pipmugg på ett kick
- Äter alltid mellanmålet själv, och ibland övriga mål. Har blivit duktig med skeden! Men såklart är det en hel del kladd fortfarande
- Är oftast glad, dock väldigt bestämd och blir sur om han inte får som han vill
- Kan köra bobbycaren fram och tillbaka och kliva av (men inte kliva på) hur bra som helst
- Har ännu mer än tidigare börjat visa tydligt var han har slagit sig, och det händer ju rätt ofta… peka på huvudet, benet, munnen osv.
- Frågar man honom hur man borstar tänderna visar han med handen i munnen och ger man honom en hårborste försöker han borsta håret.
Det var lite av det Gusten hittar på under dagarna. Det mesta på listan hinner han ju med under en dag, och då sover och äter han ändå några timmar. När vi är ute på lekplatser så är det trappor som gäller. Antingen trappor utanför lekplatserna, eller trapporna upp till rutschkanor och lektorn. Uppför går fint nu för tiden, men nedför vill det sig inte. Han har inte lärt sig gå baklänges ner själv ännu och framlänges går ju inte, utan då väntar han (oftast, hjäälp, ibland tar han bara steget ut, så man måste alltså hålla stenkoll! 🙂 ) på att få hålla handen så att han kan gå ner igen.
Det är vår lille kille det. Snart 15 månader ju! 😀
Så har det hänt..
Oskar och jag läste i nån tidning på MVC innan Gusten föddes om alla de saker man skulle vara med om de första månaderna med bebis – att man skulle få bajs på handen, det första leendet osv. En sak det stod var att man troligen skulle få bebisens kräk i munnen. Ganska omöjligt tänkte jag. Men imorse så hände det. Jag gullade med lille gulle-Gusten och helt utan förvarning så krääk rakt ut och rakt på min mun och på lakanet mellan oss. Det lustiga är att det inte var fullt så äckligt som man kan tro. Tyckte nästan att det var sött eftersom det var Gusten som gjorde det. Vad annorlunda man har blivit sen man blev förälder..
Och måste ju nämna en helt annan sak också! Fick mail från Annika igår och tydligen hade Berlin Maraton gått jättebra! Både jag, Oskar (och Gusten) är gryyyymt imponerade! Jag har alltid tyckt att hon var bra på att springa men detta övergår mitt förstånd. Maraton är ju så långt! Och snabbt hade det gått också – 4 timmar och 14 minuter. Kan bara skriva wow wow wow!
Oskar är ute och blandar te och Gusten småsover här bredvid och jag tittar på Oprah & Rachel Ray och surfar på internet. Om det bara varit sol ute istället för regn så hade det varit en helt perfekt stund. 🙂