På söndagen, den sista dagen av Formex och tillika vår sista dag på mässan, gick vi återigen upp lagom tidigt (när G vaknade) och åt av den häftiga frukostbuffén. Pannkakor är ju en hit och småkakor också. Väldigt gott. Gusten var inte riktigt sig själv dock och var lite mer sugen på mat och närhet än vanligt, vilket resulterade i att vi inte kom ut på själva mässan förrän vid 11. Sylve och Anneli hade gått i förväg. Sen gjorde vi våra mässärenden och det gick mycket bra. 🙂

Vi tänkte att det skulle vara lagom att åka från Älvsjö vid kvart över fyra-halv fem då man skulle vara vid kryssningen senast 17:30. Vi tog pendeln in till centralen och hade bestämt oss för att gå ut till stadsgården, eftersom vi hade gjort likadant på vår förra kryssning. Då hade vi visserligen inte lika bråttom som vi nu fick, eftersom Viking Lines terminal ligger en bra bit längre bort än Birkas. Vi hade inte lika mycket packning då eller en bebis och barnvagn med oss heller då för den delen. Så vi halvsprang nu genom ett kallt och snöslaksigt Stockholm. Tiden blev mer och mer knapp och vi gick snabbare och snabbare. Och tillslut, med hjärtat i halsgropen och svettpärlor i pannan, stormade vi in på terminalen och slutligen ombord på fartyget. Det var med knapp marginal (fem-tio minuter) men det var skönt att vi slapp trängas om hissar och i avgångshallarna samt inte blev tagna på kort när vi gick ombord.

Kryssningen var ganska lik den förra vi var på. Fast här var ju hytten billigare och således mindre och TV-lös. Men människorna, atmosfären och maten var ganska lik. Birka kändes nog lite lyxigare överlag dock, och det kändes som medelåldern inte var fullt lika hög på detta fartyg och utbudet var därefter. Gusten var lite kinkig under kvällsbuffén men somnade sen gott och sov hela natten, och vi såg klart In Bruges. Det var väldigt skönt att inte ha något alls att göra, vilket var det vi hade för oss på båten. Det var verkligen bara vi tre i vår lilla familj och vår hytt.

Idag hoppade vi upp och njöt av den fina frukostbuffén. Gusten var fortfarande inte helnöjd med tillvaron och när vi kom tillbaka i hytten skulle källan till alla hans bekymmer uppenbara sig. Den första tanden har tittat fram i hans underkäke. Som en liten glasbit sitter den där och irriterar honom lite hela tiden. Så vi tröstade lite och stoppade sen i honom en Alvedon. Det var skönt att veta vad det var som gjorde att han inte betedde sig helt som vanligt. Lite gnälliga kan ju bebisar vara utan att det behöver vara något speciellt men vi hade båda reagerat lite på hans beteende under gårdagen samt idag. Nu oroar vi oss lite över hur det ska gå med amningen, men det borde ju gå bra.. en del bebisar får ju tänder mycket tidigare än så här.

På kryssningen och på tågresan hem passade vi på att (äntligen) se lite mer på Dexter (säsong 3) och den börjar helt klart bli bättre nu efter några fler avsnitt. Dock slutade nog Gustens Alvedon att verka och efter lite om och men (samt bajs) lyckades vi med gemensamma krafter på den minimala tågtoaletten få i honom ännu en Alvedon (de är grymt hala). Det gjorde kvällen och förhoppningsvis natten bättre för både honom och oss.