Idag fyller min storebror Fredrik år. Och här sitter vi och deppar lite. Inte för att Fredrik fyller år, och inte heller för att Gusten äntligen verkade frisk idag och var på dagis för första gången den här veckan. Och dagis gick bra, men sen på vägen hem kräkte han ner sig själv och hela vagnen. Det verkar bero på hostan, som han haft i flera veckor nu från och till och när han hostar tillräckligt mycket så kräker han tillslut.
Men sen var det okej hemma på eftermiddagen och jag jobbade klart och åkte hem för att äta och hämta upp familjen. Sen packar vi ihop och åker med bil den korta biten bort till Fredrik. Och vi hinner bara ut på vägen när Gusten kräker ner sig själv igen!! Aaah! Så vi knackar på dörren hos Fredrik, säger grattis och lämnar över våra presenter. Sen åker vi hem igen. Vi kunde inte med gott mod stanna kvar med en sjuk son i en lägenhet full av mina kusinbarn, kusiner och annan släkt. Det var hjärtskärande att inte låta Gusten gå in, han var så uppspelt och glad och tänkte inte alls på att han nyss varit ynklig och nerspydd i bilen. Han hade pratat hela eftermiddagen om Fredrik och Fredriks katt Saga, och tränat på att säga grattis vid rätt tillfälle. Och han kunde inte förstå varför han inte fick komma in och leka med de andra barnen. Men vi sa att vi skulle träffas en annan dag och bara lämna över presenterna nu, sen satte vi oss i bilen och körde hem igen. Otroligt svårt och otroligt tråkigt.
Som tur var hade Fredrik massor av gäster och fick nog ett fint födelsedagsfirande utan oss. 🙂 Grattis Fredrik! Vi hoppas vi ses i helgen!