Feb
20
Ni kanske minns hur det såg ut för åtta månader sen, när Gusten somnade när han åt:
Det är ju något som antagligen alla småbarnsföräldrar råkar ut för, ofta eller mer sällan. Och när Gusten var lite yngre var det väldigt vanligt för honom. Under en lång tid så somnade han till de sista tuggorna av lunchen och man kunde lätt bära in honom och lägga honom i sängen.
Men nu är han ju stora killen och brukar sällan bli så trött av att äta längre. Men under denna ganska långa sjukdomsperiod har tröttheten smugit sig på, och samtidigt som han nu de sista dagarna fått tillbaka lite aptit så har ett lugn och en trygghet kommit smygande. Han börjar känna sig frisk igen och kan väl slappna lite bättre. Därför såg det ut så här under lunchen igår:
Kommentarer
Skriv en kommentar