Vi var på bio i fredags med Åsa och såg Forgetting Sarah Marshall. Den har olyckligtvis fått den hemska titeln Dumpad i Sverige. Den svenska titeln är dock inte talande för filmen för den är långt ifrån hemsk. Den är faktiskt ganska mysig och lunkar på i ett skönt tempo. Just att den tar tid på sig och låter oss lära känna karaktärerna är det som talar mest för denna lilla komedi. Det och att den inte är så där over-the-top snuskig som mycket annat har varit som Apatow-maskinen spottat ur sig. Och då är den ändå full-frontal nakenhet i Forgetting Sarah Marshall, och inte bara en gång. Det märks långt väg att detta är Jason Segels lilla baby och han sköter om den väldigt väl. Han vågar bjuda lagom mycket på sig själv och det skänker väldigt mycket charm åt handlingen. Det är svårt att skriva så hemskt mycket mer om filmen utan att gå in och prata om enskilda scener. För det är just en sån film, som är uppbyggd av ett gäng mer eller mindre roliga scener. Det som gör den sevärd är att de lyckas hålla hårt i den röda tråden genom hela filmen och även de sämsta scenerna är inte så dåliga.
Det som bäst beskriver filmen enligt mig är egentligen den här scenen. Det är udda, överdrivet och ganska dåligt samtidigt som det ändå är ganska bra och väldigt charmigt. Det summerar filmen ganska bra.
