Vi var på bio i fredags med Åsa och såg Forgetting Sarah Marshall. Den har olyckligtvis fått den hemska titeln Dumpad i Sverige. Den svenska titeln är dock inte talande för filmen för den är långt ifrån hemsk. Den är faktiskt ganska mysig och lunkar på i ett skönt tempo. Just att den tar tid på sig och låter oss lära känna karaktärerna är det som talar mest för denna lilla komedi. Det och att den inte är så där over-the-top snuskig som mycket annat har varit som Apatow-maskinen spottat ur sig. Och då är den ändå full-frontal nakenhet i Forgetting Sarah Marshall, och inte bara en gång. Det märks långt väg att detta är Jason Segels lilla baby och han sköter om den väldigt väl. Han vågar bjuda lagom mycket på sig själv och det skänker väldigt mycket charm åt handlingen. Det är svårt att skriva så hemskt mycket mer om filmen utan att gå in och prata om enskilda scener. För det är just en sån film, som är uppbyggd av ett gäng mer eller mindre roliga scener. Det som gör den sevärd är att de lyckas hålla hårt i den röda tråden genom hela filmen och även de sämsta scenerna är inte så dåliga.
Det som bäst beskriver filmen enligt mig är egentligen den här scenen. Det är udda, överdrivet och ganska dåligt samtidigt som det ändå är ganska bra och väldigt charmigt. Det summerar filmen ganska bra.
Det har varit en del nyfikenhet kring det bortplockade Conan-klippet, där han äter middag med sin producent Jordan Schlansky, som jag skrev om här för en tid sen. Jag har nu lyckats hitta ett tidigare klipp (från författarstrejken) som verkar vara från en av de första gångerna som de hänger. Mycket av det Conan skojar om här gjorde han också i det bortplockade klippet. Så kolla på detta så har ni inte missat så mycket. Jag delar verkligen Conans fascination av Jordan.
Dagens länktips ifrån Fredrik var faktiskt riktigt coolt. Ni ska vara medvetna om att jag får ett gäng tips nästan dagligen från Fredrik, så om ni tycker att han tips figurerar ofta på bloggen är det inget emot hur de tar upp tid i mitt liv. Men jag gillar tips. Och Fredriks tips är sällan dåliga.
Idag handlade om Tag Galaxy. Det är en sida där man skriver in en tag och får upp ett planetsystem av flickrbilder, där taggarna är de olika planeterna. När man sen klickar sig in på planeten så dyker det upp en fin glob uppbyggd av bilder. Riktigt fint sätt att kika runt på olika foton och bli inspirerad. Så här ser ”Visby”-planeten ut.
Idag var vi med föräldragruppen på förlossningen. Vi fick kika runt lite och höra om lite olika möjligheter och scenarion. Mycket spännande men hjärnan är så full med information att den värker när man går därifrån. Vi fick även titta in på det mysiga patienthotellet där vi antagligen kommer spendera några nätter, alla tre. 🙂
På vägen hem lyckades jag också övertala Josefin om att vi skulle belöna oss själva med lite glass i solen. Score!
Som ni ser till höger bland bilderna är jag i Oskarshamn. Bussen går om en halvtimme så jag vandrade upp till den där parken med fontänen. Här sitter jag och småfryser lite och lyssnar för tillfället på Ane Brun. Det värmer lite. Och snart är jag ju hos Josefin igen. DET är riktigt fint. Nu ska jag se om jag hittar den där bussen.
Tråkigt att Conan-klippet togs bort. Men ni som hann med att se det kan ju känna er ännu mer speciella. Och nu kan jag ju ta i ordentligt och påstå att det var det roligaste jag någonsin sett. Det brukar ju fungera så..
Som lite plåster på såren slänger jag upp ett annat Conan-klipp. Nästan lika kul. Eller vem är den långa killen med den hemska frisyren som Letterman pratar med egentligen?
Nu ska jag packa, sova och sen åka mot Lund 07:20 imorgon. Vi hörs!
Helt klart det bästa Conan O’Brien-inslaget på länge. Som jag har fnissat både under klippet och även nu efteråt.
Det som gör det så klockrent är att man inte riktigt vet om Conan är nykter och om den där Jordan alls är med på det. Han ser i alla fall inte så road ut. Nu tillbaka till jobbet!
Vi var på bio i fredags med Åsa och såg Forgetting Sarah Marshall. Den har olyckligtvis fått den hemska titeln Dumpad i Sverige. Den svenska titeln är dock inte talande för filmen för den är långt ifrån hemsk. Den är faktiskt ganska mysig och lunkar på i ett skönt tempo. Just att den tar tid på sig och låter oss lära känna karaktärerna är det som talar mest för denna lilla komedi. Det och att den inte är så där over-the-top snuskig som mycket annat har varit som Apatow-maskinen spottat ur sig. Och då är den ändå full-frontal nakenhet i Forgetting Sarah Marshall, och inte bara en gång. Det märks långt väg att detta är Jason Segels lilla baby och han sköter om den väldigt väl. Han vågar bjuda lagom mycket på sig själv och det skänker väldigt mycket charm åt handlingen. Det är svårt att skriva så hemskt mycket mer om filmen utan att gå in och prata om enskilda scener. För det är just en sån film, som är uppbyggd av ett gäng mer eller mindre roliga scener. Det som gör den sevärd är att de lyckas hålla hårt i den röda tråden genom hela filmen och även de sämsta scenerna är inte så dåliga.
