Förlossningsberättelse

Skrivet av Josefin på torsdagen kl 13:58.

Hemma
Den 14 juli var ju det beräknade datumet, även fast vi hört att man inte ska ta det så seriöst så kändes det ju lite extra spännande att just den dagen kom. Men inget hände, vi åt lite Quornkorma med ris och sallad till middag innan vi lade oss i sängen och tittade på Jordan Rättsläkare. Jag hade haft två sammandragningar som gjort ordentligt ont under dagen, men hade inte tänkt något nämnvärt på det. Men väl efter Jordan började jag vrida lite på mig, kunde inte somna och vid 23.30 började det göra ordentligt ont i magen igen. Och det fortsatte att göra ont med ganska jämna mellanrum. Jag tog två panodil och började fundera på om vi verkligen packat ner allt som vi ville ha med oss i BB-väskona. Men panodilen hjälpte inte och jag försökte ta tiden på värkarna på mobilen. Helt plötsligt mår jag jätteilla och måste kräkas, inte bara en gång utan två. Det gör också ännu mer ont i magen under värkarna och Oskar fixar en varm 50 cl flaska som jag kan ha på magen. Det kändes också skönt att man lärt sig den grundläggande andningen på föräldrarträffarna. Det är bra att ha något att fokusera på när det gör ont. Sen ber jag Oskar hämta datorn och lägga den på min sida och sedan får han sova lite medan jag låter www.varktimer.se hjälpa mig med att klocka värkarna. Det är mellan 3 och 5 minuter mellan dem – får jag det till. Vid halv fyra tiden ringer jag in till Förlossningsavdelningen och pratar med en barnmorska. Hon rekommenderar att jag duschar lite, men säger samtidigt att jag är välkommen in till avdelningen när jag själv känner för det. Jag får en värk precis när jag pratar med henne, och hon andas igenom den med mig – det är ju helt normalt för dem men känns lite lustigt för mig. Jag går upp och duschar och Oskar går upp och fixar med lite allt möjligt. Jag försöker vänta så länge som möjligt innan jag ringer föräldrarna och ber om skjuts in till förlossningen, – jag ringer dem ungefär kvart över fem och pappa kommer hit vid halv sex.

Skift 1 05:30-07:00
SaccosäckDörrarna är låsta in till förlossningen för det är så pass tidigt på morgonen. Vi får vänta ett tag innan vi blir insläppta och på lite nervösa fötter går vi efter en sköterska och får ett eget rum, nummer 8. Snart kommer en barnmorska in och gör en undersökning och det blir bekräftat att något verkligen är på gång. Jag är öppen 3 centimeter och vi får stanna kvar. Jag får ligga i sängen och de sätter på mig banden för att ctg-kurvorna. Bebisens hjärtljud ser bra ut. Efter det alternerar jag mellan liggande i sängen och sittande på en stol med huvudet i en saccosäck. Då jag inte direkt har någon energi efter nattens kräkningar somnar jag mellan varje värk. De kommer in med kaffe, te, skorpor, saft och Rum 8vatten. De frågar även om nyponsoppa, men så pass borta att jag tackar ja till det är jag inte. Oskar börjar massera min rygg och försöker få mig att äta något – masserandet går jättebra medan ätandet inte går något vidare.

Skift 2 07:00-15:00
Vid klockan sju är det skiftbyte och vi får ett nytt team. Bland det första de gör är att fråga om jag vill ta ett bad och det låter bra tycker jag. Jag och Oskar följer efter undersköterskan till badet och det går verkligen I badetinte fort att gå. Väl inne i badrummet så är det riktigt mysigt – tända doftljus och ett varmt upptappat bad. Det kan nästan inte gå fort nog att hoppa i. Oskar släcker ner lite i taket så det blir ännu mer stämningsfullt. Jag tycker själv att jag inte var badade såå länge men Oskar uppskattade det till att jag badade i nära nog två timmar. Sen går jag upp och vi tar oss tillbaka till vårt rum. Jag är fortfarande så trött att jag inte orkar göra något annat än att ligga ner. Vi får in varma vetekuddar, en till magen och en till ryggen. Värkarna gör fortsatt ont och jag fortsätter att falla i djup sömn mellan dem. Oskar är framme och trycker vetekudden mot ryggen vid värkarna och jag själv trycker allt vad jag kan på vetekudden fram på magen. Vet inte hur länge vi använde oss av Efter badetvetekuddarna – de sju timmar som detta andra skift varade är som ett enda virrvarr i mitt huvud. Efter vetekuddarna blir det i alla fall dags att testa lustgasen och undersköterskan visar mig hur man gör och stannar kvar och andas med mig genom några värkar. Jag känner hur händerna domnar bort lite av gasen. Väldigt annorlunda känsla men när jag andats in lustgas några gånger och lärt mig lite mer hur den funkar försvinner den känslan. Efter ett tag är det dags för en ny undersökning för att se om det har hänt något och barnmorskan konstaterar att nästan inget har hänt. Hon säger att trycket neråt är bra men att jag knappt öppnat På sidanmig något mer (kanske 4-5 cm) och hon bestämmer sig för att göra en hinnsvepning. Hon vill att jag ska upp och stå eller åtminstone hänga över sängkanten i saccosäcken. Jag tycker stå låter jobbigt och väljer att stanna kvar i sängen fast stående på knäna. Det är jobbigare än att ligga ner och barnmorskan lovar att komma tillbaka om en timme för att se om något har hänt efter ställningsbytet. Ungefär en timme senare kommer hon tillbaka och strax efter konstaterar hon att inget har hänt. Så nu får jag valet att gå upp och gåLustgas eller stå upp och vicka på höfterna. Återigen väljer jag det som verkar lättast – att bara stå upp! Barnmorskan kommer tillbaka efter ytterligare en timme och det verkar inte bättre än att jag fortfarande är öppen 4-5 centimeter. Hon bestämmer sig för att sätta värkstimulerande dropp och fästa en elektrod på bebisens huvud för att hålla bättre koll på hjärtljuden. Oskar försöker hela tiden få mig att dricka saft och äta lite av mackorna som kommit in till lunch men jag tar bara små tuggor och är rätt dålig på att dricka.

Skift 3 15:00-21:00
Det har gått ett tag sen jag fick droppet och det är nu dags för ett nytt skift att ta vid där det förra slutade. Det första jag får göra är att lägga mig i sängen igen och jag känner direkt mig väldigt välvilligt inställd till den nya barnmorskan. Undersköterskan visar att det finns sugrör till saften – något som gör att Oskar lyckas få i mig mer saft nu än under alla de timmar vi varit där tillsammans. Barnmorskan väljer att höja det värkstimulerande droppet och ganska snart börjar det kännas lite annorlunda och jag är vid nästa undersökning öppen 7 centimeter. Jag börjar prata om ryggbedövning och barnmorskan säger att de sista centrimetrarna brukar gå snabbt och jag och Oskar väljer att testa några värkar till. Oskar säger fem och jag förhandlar ner det till tre. Jag har blivit bättre och bättre med att förstå mig på hur jag ska använda lustgasen och Oskar hjälper till med att säga till när jag ska ta bort masken. Han har nu lika bra koll som mig på när värkarna är på sin topp och man ska sluta andas in lustgas. Och på vad som känns som ingen tid alls så är jag helt öppen och värkarna känns på ett helt nytt sätt. Jag Nyföddhör undersköterskan fråga Oskar om han vill se när huvudet kommer ut och känner mig förvånad över det. Även om jag rent logiskt vet att det ska komma ut en bebis så har jag ändå inte riktigt förstått hur långt det kommit. Oskar berättade senare att han såg hur stämningen blev lite allvarligare – hur barnmorskan satte på sig förkläde, plockade fram massor av olika saker och fixade inför bebisens ankomst. Alldeles strax får jag inte längre andas på samma sätt i lustgasmasken utan ska ta i mer och trycka på. Det går ganska snabbt, även om det gör väldigt ont. Oskar säger att det kanske var fem krystvärkar totalt innan bebisen kommer ut. Han kommer ut på sidan, precis som han har legat i magen och har navelsträngen ett varv om huvudet och ett varv om kroppen.

Get the Flash Player to see this content.

Efter förlossningen
Den nya familjenJag får upp bebisen på bröstet och rör lite försiktigt vid den och den skriker för full hals. Barnmorskan frågar om vi vet vad det är för sort och vi säger nej och undersköterskan kikar under handduken han har runt sig och säger – det är en Gusten är föddpojke! Jag säger något om att det var ju det vi trodde. Vi berättar att han ska heta Gusten och ungefär samtidigt så kissar han för första gången, rakt på min mage, där han ligger. Oskar klipper av navelsträngen med tre klipp. Sen ska moderkakan ut och efter det ska det sys lite och då får jag ta lustgas för sista gången och jag råkar ta lite extra så jag känner att händerna domnar igen. Allting är klart nästan precis 12 timmar efter att vi kom dit. Oskar får hjälpa till att mäta Gusten och sedan ta på honom de första kläderna. Sedan kommer de in med en matbricka med varm choklad till mig, kaffe till Oskar, ostmackor och cider. Helt plötsligt är jag jättehungrig och min första macka slinker ner otroligt snabbt medan Oskar sitter med Gusten i famnen. Vi passar även på att ringa till våra föräldrar och Oskars bror och berätta. Sen byter vi så att Oskar kan äta en macka och jag får hålla i den lille. Sen tar jag en dusch, klär på mig och fyra timmar efter förlossningen går vi och ett annat par genom kulvertarna under lasarettet till patienthotellet. Det går långsamt men vi kommer fram.

Pappa och GustenMamma och Gusten

Tankar kring hela förlossningen
BrickanNågot som vi inte visste innan var hur mycket man får klara sig själv. Den mesta tiden av de 15 timmarna vi var där befann vi oss ensamma på rummet. Det kändes dock väldigt positivt eftersom man inte behöver hjälp hela tiden, utan att mycket av tiden går ut på att vänta och värka fram barnet. Vi kände oss för den delen aldrig övergivna utan barnmorskan var hela tiden bara ett tryck på knappen bort. Rummet var också väldigt enkelt men trevligt inrett så det kändes inte som vi befann oss i en sjukhusmiljö. Utan slangarna och med en skönare säng hade det kunnat vara ett rum på ett enkelt vandrarhem. Det var allt som allt väldigt lång ifrån allt spring, stress, blod och skrikande smärta som vi tidigare kanske hade trott. Ett lugn låg över hela förlossningen och vaggande in både oss båda i en trygghet om att allt skulle gå bra. Efteråt fick vi känslan att det inte hade kunnat gå till på något annat vis och Gustens förlossning känns så unik för oss. Varenda minut känns så här i efterhand alldeles perfekt och på samma gång helt nödvändig för att Gusten ska finnas här nu. Vi är jättenöjda och de verkligen lyckats bra med arbetet på Förlossningen i Lund.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kommentarer

10 kommentarer till “Förlossningsberättelse”

  1. Storebror skrev den 24 juli 2008, kl 14:13:
    avatar

    Spännande läsning och kul för Gusten själv att kunna ta del av i framtiden. Fin video också, fast inte lika bra som att se honom i verkligheten ;-)

  2. Pia skrev den 24 juli 2008, kl 15:25:
    avatar

    Fantastisk fin berättelse, det känns nästan som om man var med!

  3. Emma skrev den 24 juli 2008, kl 15:59:
    avatar

    Är verkligen glad för er alla tre. Gusten verkar vara en underbar liten pojke och det är spännande att läsa om er! =) Vad skönt att förlossningen gick bra för dig och att det nu är ett fint minne. Det var fint att läsa din förlossningsberättelse, man är ju trots allt nyfiken! ;)

    Kram Emma P från gymnaiset

  4. Elisabet skrev den 24 juli 2008, kl 16:02:
    avatar

    Men du är ju bara så grym!
    Fast va katten är en ”saccosäck”?!
    Kramar fr E

  5. maggan skrev den 24 juli 2008, kl 19:31:
    avatar

    mycket intressant läsning, jag blev nästan lite tårögd av filmen!

  6. josefin skrev den 24 juli 2008, kl 19:45:
    avatar

    Tack tack kul att detta uppskattades, kände att det var dags att få upp berättelsen innan det blev allt för blekt i minnet.. Oskar har fixat med att lägga upp videon! Tycker själv att den är så fin och skoj att ha Gustens första skrik dokumenterade:)

    En saccosäck är… hm.. vet inte exakt hur jag ska förklara men det är typ en stor säck fylld med små kulor som formar sig efter en. Jag hade en sån när jag var yngre i mitt rum men tror inte att det är så inne längre förutom på förlossningsavdelningar – där de verkar användas hela tiden.

  7. Oskar skrev den 24 juli 2008, kl 20:57:
    avatar

    Ja, det var en mycket talande berättelse och Josefin fick verkligen med allt det väsentliga. Från min sida var det också en mycket unik upplevelse och jag tappade snabbt tidsuppfattningen. Två timmar kändes som en kvart och sen kunde det vara precis tvärtom nästa 15 minuter. Jag försökte hålla mig sysselsatt mellan värkarna och satt i min stol eller gick omkring och åt bananer, kakor, kexchoklad och drack vatten. Allt för att hålla mig pigg.

    Vid varje värk gick jag bort till Josefin och masserade hennes ryggslut och fixade med lustgasen, när vi väl hade börjat med det. Allt som allt kändes det väldigt naturligt för mig var min plats var och vad jag skulle göra. Det hade jag inte trott innan.

    En ”puff” var vad vi kallade saccosäcken när vi växte upp. Nästan alla mina vänner hade sådana hemma och i vårt hus var det Fredrik som hade en av svart skinn. Nu har de ju gjort comeback under märket ”Fatboy” och lanseras i mer påhittiga och snygga former. Dessa är tydligen fyllda med ”Polystyrenkulor i nylon som anpassar sig efter kroppen”. Där ser man.

  8. Ymke skrev den 1 augusti 2008, kl 22:26:
    avatar

    Fina bilder, fin berättelse!

    Melanie var väldigt förtjust i videon – hon ville titta på den flera gånger. När jag förklarade att det röda på Gustens huvud var lite blod och att det var normalt sa hon ”Han måste få ett plåster!”

  9. Maria Pia skrev den 21 december 2009, kl 22:28:
    avatar

    Har inte läst denna berättelse förrän nu och måste säja att det är en jättebra skildring! Får mej att bli liiiiite mindre nervös inför vår framtida födselupplevelse. Fick ju faktiskt en egen private show när Gusten var en vecka eller så, den var oxå mycket uppskattad! :D
    Kram på er alla 3! <3
    /Maria Pia

  10. Maria Pia skrev den 21 december 2009, kl 22:30:
    avatar

    Förresten Josefin, den där stunden på slutet när det gjorde väldigt ont, hur lång tid kan det ha varit? ;)
    Kram

Skriv en kommentar



(Inget måste, men kul)

  • KONTAKTA OSS?

    Maila oss på blogg[at]oskarochjosefin[punkt]se
  • BAMBUSER

  • SENASTE MOBILBILDERNA

    www.flickr.com
    Klicka här för att se fler!

    Äldre bilder

    RSS


  • HEMMA HOS:

  • RSS Arkivet – av Oskar Dahlbom

    • Juliga mandelfrikadeller söndag, december 29, 2013
      Ett recept på världens godaste mandelfrikadeller cirkulerar runt på internet och dyker upp på olika bloggar då och då. Vi använder oss av ett recept från Coop och de har blivit ett återkommande inslag i vår matlagning. Nu till jul ...
    • Sommaren 2013 fredag, juni 7, 2013
      Efter #blogg100 så gick luften ur mig totalt. Det var otroligt roligt att blogga varje dag, men ofta var det också riktigt plågsamt. Att skriva om något någorlunda vettigt VARJE dag var mödosamt, men jag fick samtidigt väldigt mycket sagt ...
    • Snart här: Kallbryggt Kaffi #blogg100 onsdag, maj 1, 2013
      Det har varit en spännande resa. Från de första stapplande stegen med kallbryggt kaffe i februari fram till idag. Jag har bryggt, smakat, ändrat recept, bryggt, smakat, bjudit och bryggt igen. Men nu sitter allt som det ska. Jag lämnade ...
    • Jag har närt Darth Vader vid min barm #blogg100 tisdag, april 30, 2013
      Ett foto från dagens promenad. Julie i Gustens gamla vårjacka. Men vem är det som uppenbarar sig i skuggan?
    • The Coco Series #blogg100 måndag, april 29, 2013
      Eftersom jag helt har tröttnat på Spreadshirt och faktiskt redan har sålt lite på Redbubble så flyttar jag över min Conan O’Brien-serie till den sistnämnda butiken. Även om Conan hade svårt att följa Barry på The Correspondents’ Dinner så är ...