Vi har ju alla kunnat följa utvecklingen. Först så gick han med pappas hjälp. Sen så tog han några riktigt ostadiga steg framåt i spjälsängen. Sen så övade vi ju ordentligt här på Gotland häromdagen.
Så idag kan vi presentera denna lilla film:
[flashvideo filename=”wp-content/uploads/2009/06/GustenVandrar.flv” /]
Direkt efter detta hände sprang vi in i det stora huset och visade Oskars föräldrar. Och sen gick vi ut och ringde upp Josefins föräldrar över webkameran och visade dem också! En otroligt stor dag i våra liv, känns det som.
Det är klart det är mycket att fila på. Men han hittar balansen mer och mer och kan stå kortare stunder nu. Fast att bara stå stilla verkar han inte se någon direkt poäng med utan han rusar iväg framåt så fort man ställer ned/upp honom. Vi återkommer nog snart med filmen Gusten springer! 😉
Heja Gusten! Vilken superduktig kille.
Ses snart, vi längtar 🙂
Kramar i massor
Vi längtar efter er också, speciellt efter Hugo!!
Kram!
Bra jobbat Gusten!
Vilken kille!
Duktiga Gusten!
Wow! Jag skulle just smita in och kommentera den förra gå-filmen (när vi såg den satt Åke på min höft och det var omöjligt att kommentera) och så får jag se detta! Och jag blir alldeles till mig och ropar på David t.o.m.
För liksom, det ÄR ju hur stort som helst att kunna gå. Och verkligen en milstolpe. Förstår mycket väl att ni sprang runt och visade och ringde till alla 🙂
Förstår Gusten också att det är värsta grejen?
Kram på er!
Ja, det känns hur stort som helst. Idag släppte han taget om mitt ben när jag satt i stolen och vandrade iväg helt själv. Josefin hann bara ropa ”Oskar!” men ingen av oss hann reagera förrän han tagit 5-6 steg bort mot dammsugaren och sen ramlat omkull. Allt gick dock bra och han slog sig inte. Men att bara släppa taget så där! Lilla skitunge.
Och han verkar själv tycka att det är värsta grejen att gå. Det syns nog inte just i denna filmen men han frustar och flåsar och låter och blir helt uppspelt av att stå och gå. Och det var nog ingen slump att han sov 21:30-08:00 i natt utan att vakna en enda gång. Och sen sov han tre timmar på raken efter lunch idag också. Han blir trött av att trampa runt, vår lille kille.