Mar
2
Jag var lite nervös över hämtningen idag. Samtidigt som jag var ganska säker på att det inte skulle bli alls som igår. Och det blev verkligen annorlunda! När jag och Julie kom så åt Gusten fortfarande mellis. Och sen lyckades jag få på overall och alla kläder utan några större problem. Härligt!
Och sen kom hans inskolningsfröken och pratade lite med mig, hon berättade att Gusten hade ätit massor idag – av kycklinggrytan – 4 portioner! Och han som ratar kyckling hemma totalt. Så kul! Och sen hade det även slunkit ner massa havregrynsgröt till mellis
Sen frågade jag hur han hade varit idag, och då sa hon att han var snäll och gullig, precis som han alltid är. Men som de flesta andra barn vid den här tiden (15) så var han trött och att det säkert var det som hade märkts lite mer igår också.
Allt känns mycket bättre nu och promenaden hem var skön och jag kände mig tillfreds med allt där jag och Gusten gick och småpratade om allt möjligt medan Julie passade på att sova bak i vagnen.
Mar
2
BVC 11.30 var dagens uppgift för mig och Julie. 9-månaderskontroll var det och här på gotland är det mer kontrollerande än vad det var i Lund. Julie sattes på golvet och skulle slå ihop klossar, titta sig i spegel, följa efter en snurrgrej med blicken och kunna hålla i en kopp och en kloss samtidigt. Allt gick bra. Spegeltittandet var dock inte särskilt intressant och det kunde vi kanske öva på mer hemma. Hihi! Det kollades även att hon reagerade på sitt namn och hörde okej (detta kollades med en hel massa frågor). Slutligen mättes och vägdes den lilla bullen och visst hade det växts ordenligt. Julie vägde 9980 g och var 75 cm lång. Hattmåttet låg på 45,8 cm.
Julie var jättesnäll och social – hon ”pratade” med bvc-sköterskan (sa ”hej” till henne också, och hon trodde att det var ett riktigt ord inte bara babbel då hon upprepar det ofta… sååå första ordet är alltså sagt och bekräftat! woho!) och log och var allmänt gullig. När hon vägdes och mättes så sa hon inte ett pip utan var hur medgörlig som helst! Visst är hon ofta snäll men detta var lite oväntat.
När vi var klara och gick ut från rummet sa sköterskan till mig att ”hon är jättefin och långt fram i utvecklingen” (kommer inte ihåg de exakta orden, men ungefär det sa hon)
Roligt var det och stolt kände man sig! Mindre kul var det kaos som rådde när Gusten hämtades. Han slog, bet och puttade andra barn (det låter dock allvarligare än det var – han slog till en liten tjej av misstag när han sprang med yviga rörelser, han lekte hund/lejon/monster och bet lite i en tjejs kläder och slutligen så sprang han mer och då kom en av de minsta (och ostadigaste) på dagis ivägen och då puttade han lite lätt på honom så han ramlade). Troligtvis för att han blev uppjagad för att jag kom och att han skulle hämtas. Men det var verkligen inte kul. Jag kände mig ledsen efter hämtningen. Som tur är fick jag ju lite hjälp från personalen med att klä på kläder så jag kunde komma iväg ganska snabbt. Jag blev ju lite chockad nästan, för Gusten är ju så snäll för det mesta. Han är visserligen jobbig vid hämtning – ALLTID – men bara mot mig/Oskar (den som hämtar) då han vägrar ta på sig overallen. Men denna gången var han dum mot andra barn. Blä! Hoppas det är en engångsföreteelse. Frågade hans fröknar och han hade varit snäll och gullig – sig själv hela dagen – fram till jag kom. Tur det i alla fall. Sen var han hur snäll som helst i vagnen hem och vi pratade om allt som hänt och han verkade förstå.. så vi får se!
Och wow, medan jag skrev nu så satte sig Julie upp själv från liggande! Så duktig tjej! Förresten så är tand 8 på väg. 4-4 mellan överkäke och underkäke nu