Ja, visst är man lite trött här i värmen, men kanske inte så mycket på grund av värmen utan snarare för att jag jobbat mer än vanligtvis – nästan 10 timmar idag! På pappas jobb visserligen – idag var det nästan samma jobb som med uppsatsen, flytta diagram och fixa med diagramtexter. Det var helt okej men nu är man i alla fall hemma och det är riktigt skönt! 😀
Jag saknar Oskar, såklart! Men han har ju det bra på gotland, som man ju kan se på bilderna som han skickar in till höger. Nu är det Navy CIS på teven och det är ju precis lagom mysigt en söndagskväll innan det blir dags för sömn.
Ska bara försöka ta min järntablett.. men jag vill ju mycket hellre glömma den och nu är det ingen som tvingar mig till det. Och att sova när det är ljust ute är ju inte världens lättaste heller.. Vilka problem jag har alltså.
Kanske är jag lättroad? Läste lite om Österrikes skräckpappa och skräckhus i en av otaliga artiklar (om man ens kan kalla dem så) i expressen när jag upptäckte denna formulering som faktiskt fick mig att tänka lite och fundera på vad som egentligen hänt där..
”Sanningen om hur Josef Fritzl höll dottern Elisabeth, 42, som slav och födde hennes sju barn gör ont.”
(egentligen hade expressen stavat hans namn josef frizl, men det ändrade jag på. hihi)
För övrigt såg jag fyra ekorrar bakom kulturanatomen, eller bakom wrangel egentligen, när jag gick hem. Ganska kul att de stannar upp när man går förbi. Då ser de nästan uppstoppade ut.
… har jag en pappa som officiellt är 50 år. Inte bara fejk-50 som på festen i lördags. Och dagen till ära har jag och Oskar ätit både lunch samt middag med honom (och mamma). Mycket god mat både på Ebbas och på böffhuset. Fast man blev dödligt mätt, nästan båda gångerna.
Har också hunnit med att läsa lite uppsatser. Eller de två som jag ska läsa. Tror inte jag kommer kika direkt på de andra. Riktigt så ambitiös känner jag mig inte. Fast vem vet, när Oskar har åkt tillbaka till gotland och jag har en hel helg framför mig utan honom så kanske det blir mer uppsatsläsande av.
Nu innan jag somnar av mättnad till ett nytt Houseavsnitt (eller om jag hellre väljer att se Gossip Girl) ska jag även på bloggen önska pappa grattis! Så Grattis igen Pappa!
Och här är en bild på födelsedagspappan, visserligen från i somras men ändå! 🙂
Nu stänger omröstningen eftersom det bara är 70 dagar kvar på graviditeten och alla babyns delar måste på plats! Nu väntar vi med spänning på resultatet och även beviset på hur stor makt denna blogg faktiskt har.
Ja, det är väl siffrorna i tiden. Pappa fyller 50 år imorgon (fast han hade festen redan i lördags) och idag så är det 6-årsdag för mig och Oskar. Något vi inte firar så jättemycket men lite ändå!
Så i lördags var det alltså fest hemma hos föräldrarna och vi hade Oskars föräldrar och bror boende hos oss. Väldigt trevligt alltihopa. Och mamma o pappa hade fixat ihop allt fint, bord, mat, gäster och till och med vädret var perfekt.
Och igår var vi på utflykt med Oskars familj – en lite lagom lång utflykt till stora Malmö och västra hamnen. Strandpromenad är ju mysigt, även om jag gillar Visbys mer! 🙂
Sen idag åkte Sylve, Fredrik och Anneli hem igen. Lite tråkigt som alltid, men man ses ju igen! Så nu är jag och Oskar ensamma och ska försöka komma på något sätt att fira att det var sex hela år sedan vi blev tillsammans. Eller tre år sedan vi förlovade oss. Tiden går såå snabbt! Vi har i alla fall redan hunnit spela lite Guitar Hero och ska strax dela på en daimstrut som jag hittade i frysen. Woohuu! Sen ska jag läsa lite uppsatser också 🙂
Nu är vi hemma båda två. Jag från klippning och Oskar från ett ganska snabbt besök i Stadsparken.. Själv är jag nöjd med mitt val att klippa av massa hår istället för att titta på fulla människor helt nykter. Öldoften låg tungt över staden ändå, bara den korta bit jag har till frisören, så jag fick nog ändå! Ja, jag vet att jag låter gammal o tråkig. Men just nu kvittar det! 🙂
Besöket hos frisören gick ungefär som vanligt – jag har inte varit där på jättelänge och vill därför klippa så mycket som möjligt. Hihi. Så här blev det i alla fall (jag kör med en titta bort-pose!):
Nu ska vi fixa lite mer med maten till ikväll, potatisgratäng och gräddfilssåsen är klara, bara salladen som fattas. Och så ska vi göra våra spett också.
Vi var hos barnmorskan idag och allt var bara bra med oss och lillgrodan. Vi fick höra bebisens hjärtljud igen och det lät riktigt fint. 135 slag/minut. 🙂 Josefin har nu varit havande (fick inte skriva gravid av Josi) i över 200 dagar och nu är det alltså inte många veckor kvar. Under den senaste tiden har vi också hunnit med att få en spjälsäng och barnkläder av Ymke, beställt en barnvagn och köpt skötbord. Vi fick också en superfin pyjamas av Andreas (eftersom han ska åka bort i 2,5 månader) när vi fikade med honom och Åsa i förrgår. Det kommer säkerligen bilder på allt efterhand.
Nu börjar proportionerna likna ett nyfött barn. Hjärnan växer och veckar ihop sig mer och mer. För förstföderskor fixeras barnet ofta tidigare än för de som fött ett eller flera barn, då barnet kan röra sig ända till slutet. Nu är det trångt därinne, men barnet kan fortfarande slå kullerbyttor och röra sig ganska fritt. Vikt c:a 1600 gram. (från Vårdguiden)
Såå, nu sitter man och gör ingenting en fredagskväll. Förutom att vara halvt dödligt trött – föll i någon slags koma när jag kom hem från skolan idag. Men det kanske jag fick göra, då vi bestämde oss för att låta råmanuset vara. Vi har läst igenom det och småfixat och tvivlat på det och ja, säkert gått igenom en massa fler faser som alla slutade i att nu-gör-vi-inget-mer-innan-vi-får-feedback-på-det. (Skriver feedback, det låter bättre än kritik). Så, vid två-tiden var vi klara! Och nu har jag pdf:at filen och skickar nog in den imorgon förmiddag någongång. Man vill ju kunna sova på saken, ifall man kommer på något ödesdigert misstag. Vackert blev det i alla fall inte, bilagan med enkäten blev extremt ful och typ 10 sidor lång (skärmdumpad som den var och på varje wordsida hamnade en liten bild!) Blä! Och det gjorde ju också att själva uppsatsen blev 97 sidor. Galet mycket. Skönt att bilagorna inte har sidnummer! Det räcker med de 80-nåt som man kan se.
I alla fall så bli helgen blir ledig! Underbart! Och bäst av allt är ju att Oskar kommer hem från Gotland någongång i natt! Tänk att man kan sakna någon som bara är borta lite mer än en vecka så mycket!
En humla knackade precis på fönstret, inte en utan tre gånger. Är det ett tecken på att det börjar bli vår? Man kan ju alltid hoppas!
Hade glömt hur stora humlor var. Wow.
(Och måste även uttrycka min förvåning om att ifall man vill ha en bild på en humla och google-bild-söker på bumblebee så får man bara massa skumma transformersbilder)
Idag blev det inte plugg på Mac i skolan utan istället på min PC här hemma. Började öppna dokumenten och ta fram papper och böcker redan vid 8. Kände mig rätt duktig. Det ska man inte känna sig, för då går allt åt fel håll. Hela skrivprocessen är som en våg. Den går upp och den går ner. Ibland flyter orden fram och ibland stannar de tvärt upp. Nu försöker jag klamra mig kvar vid att åtminstone göra någonting.. Det är inte helt lätt.
Som tur är har jag ju massor av timmar på dygnet framför mig. Jag kommer sitta här och skriva till åtminstone 17 (är planen). Jippi – sex timmar kvar. Sen kan jag ha rent samvete. Ifall jag gjort något.
