Vi skulle egentligen haft ett ”samtal” med Gustens fröken den 3 juni, men ställde in det – av förståeliga skäl. Vi fick en ny tid idag vid 15. Vi var lite nervösa så som sig bör vid ett första utvecklingssamtal. Julie stannade i bilen ute med morfar som barnvakt för fröknarna tyckte inte hon skulle följa med in då hon är så liten och det finns massa ”smittor” på dagis.

På samtalet berättades det lite om hur dagarna ser ut på dagis och hur Gusten är när han är där. Han hade utvecklats mycket från när han började, men var fortfarande lite blyg – specifikt när det gällde pratandet. Han säger tydligen inte mycket på dagarna. Men bara för att han är tyst så är han inte mesig, utan går och hämtar någon av fröknarna ifall någon tar hans saker, eller tar tillbaka det samt är med på alla aktiviteter med liv och lust :). Han  börjar också bli allt tryggare i sig själv och hitta sin ”plats” på dagis. Har börjat leka mer och mer med kompisarna och har fått några ”favoriter” där också. Han leker bra själv också och gillar dockrummet mest. När det gäller maten så äter han bra men använder inte besticken så mycket som han kanske borde.. något vi märker hemma också. Hans fröken sa dock att hon ser ju att han kan använda både gaffel och sked, men han glömmer bort det rätt ofta så de får påminna honom. Han äter också långsammare än de andra barnen och sitter ofta kvar sist med sin mat. Han har inga problem med att vara stilla (även om han har massa energi), till exempel på samlingen så hittar han direkt sin plats och sitter ner fint. Han kan också räkna in de andra barnen och bjuda alla på frukt utan att fröken går brevid och hjälper honom.

Sammanfattningsvis fick vi reda på att han är en glad och pigg kille, som alla gillar – både barn och vuxna. Ojoj, vad stolta vi kände oss när vi gick och hämtade honom från avdelningen efteråt. Fast så överraskade var vi ju inte, för vi vet ju att han är en superfin liten pojke.