Han har börjat använda t-shirts lite mera, eftersom han är stadigare överlag nu och leker lite mer "kontrollerat" så åker inte tröjorna upp lika lätt som när han var mindre.
Postat direkt från mobil/iPod via flickr.
Äntligen har vi hunnit med att tvätta och torka Gustens nya pyjamas, som Josefin köpte tidigt i veckan. De han har haft innan denna börjar alla bli för små plus att två av dem knäpps hela vägen i benen och under rumpan. Praktiskt när man snabbt ska dra upp för att byta en blöja, men otroligt jobbigt att knäppa på en sprattlande bebis som antingen är busig eller sur och kvällshungrig.
Så att denna pyjamas både är rymlig och har en dragkedja är verkligen välkommet på alla sätt och vis. Och så blir han ju lite extra söt när han ska umgås med oss i sängen innan läggdags.
Bilderna är tagna med mobilkamera i sovrummet med dålig belysning, men jag tror ni får en ganska bra bild av hans nya nattklädsel ändå.
Postat direkt från mobil/iPod via flickr.
Ikväll blir det hemmagjord pizza. Och har vi tur – något alldeles extra fint till efterrätt!
Postat direkt från mobil/iPod via flickr.
Postat direkt från mobil/iPod via flickr.
Jag var ju på premiären av Way Out West 2007, och det var verkligen en fantastisk festival. Förra året missade vi musikfesten av förklarliga skäl, men i år känner jag redan hur peppet rinner till. Kolla bara på de första namnen som redan släppts till årets festival:
På festivalscen:
Arctic Monkeys (UK)
Lily Allen (UK)
Band of Horses (US)
Wilco (US)
Bon Iver (US)
Fever Ray (S)
Vivian Girls (US)
Jenny Wilson (S)
Timo Räisänen (S)
Calexico (US)
På klubb:
Chairlift (US)
Jay Reatard (US)
Crookers (IT)
Magnetic Man feat. Skream & Benga (UK)
Erol Alkan (UK)
The Big Pink (UK)
Rise Against (US)
The Bronx (US)
Jag menar Bon Iver, Band of Horses, Jenny Wilson, Calexico.. Det kommer bli stort. Och det här är garanterat bara början. Jag tror vi försöker oss på Gustens första festival, eller vad säger du Josefin? 🙂
Bob Hunds nya singel Fantastiskt släpps bara i ett enda exemplar – till högstbjudande på eBay.
Skivomslaget är en fysisk skivspelare, som är dekorerad och signerad av bandets formgivare Martin Kann. Skivan som sitter fast på skivtallriken är en dubplate som tillåter endast ca 30 spelningar.
Bob Hunds Förlag bekräftar att inga andra utgivningar existerar av denna version av låten.
”Fantastiskt” kommer att auktioneras ut på eBay den 3 mars kl. 14:00. Auktionen avslutas den 13 mars kl. 14.00.
Det lämnar dock en hel del frågor. ”Denna version av låten” måste betyda att vi kommer få höra den på radio ändå? Att radiostationer och DJs kommer få den digitalt eller på annat sätt? Men den kommer inte att säljas som CD-singel eller digitalt, utan kommer bara på skivan sen?
Det hade ju varit spännande om detta hade gjorts som ytterligare ett inlägg i fildelardebatten. Om köparen sen hade spelat av singeln och fildelat den med andra. Så att den bara funnits på sådant sätt, förutom den enda fysiska kopian. Det skulle dock vara ganska enkelt att spåra vem som var skyldig till den första kopian. 😉
Idag upptäckte vi Gustens fjärde tand. Det blev inte den tand jag (J) trott (den högra framtanden i överkäken) utan istället en tand i överkäken bredvid den befintliga framtanden där. Hoppas nu alla förstår precis 🙂
De tre tänder Gusten har sedan tidigare har för övrigt vuxit i expressfart! Framtanden uppe är nu ganska så stor och de två i underkäken går inte att undgå alls. Roligt är också att Gusten har börjat dra tänderna mot varandra ibland (idag på skötbordet till exempel) vilket driver hans pappa till vansinne. Gnissel gnissel. Hihi.
Och med stora tänder kommer stort ansvar. Gusten borstar tänderna nu. Man ska tydligen börja redan när första tanden kommer, men vi har inte riktigt hunnit med. Och ja, det var ju inte så länge sen han fick den första.. bara en och en halv månad sen. Tandborstningen var såklart något vi ville dokumentera för framtiden.
Idag hände det för första gången – Gusten och hans pappa tittade på biofilm tillsammans! Gustens mamma invidge ju fenomenet bebisbio redan i december förra året, men idag var alltså första gången som hela familjen gick på bio tillsammans.
Vi tittade på den mycket omtalade Waltz with Bashir och det var verkligen en upplevelse. Skriver mer om själva filmen på film.nu-bloggen inom några dagar, men oj vad roligt det var att äntligen få gå på bio igen. Det var en ganska stor samling (för att vara bebisbio) föräldrar och bebisar som hade samlats i Kinos stora salong. Josefin var ju veteranen bland oss och tog det lugnt, medan jag väntade med spänning på hur mycket de skulle släcka ner, hur hög volym det skulle vara och hur alla bebisarna skulle agera. Gusten hade somnat på vägen till bion, så första 20-30 minuterna var det ingen direkt skillnad. Det var bara jag och Josi på bio, så som det alltid tidigare har varit. Men efter ett tag så hörde vi ett litet tillrop från vagnen, som stor parkerad nere vid sidan av filmduken, och jag gick ner och hämtade upp Gusten till oss. Han lekte ett tag i mitt knä men ville snart äta. Så han åt lite och vi tittade lugnt vidare på filmen och efter ett tag satt han och lekte i mitt knä igen. De andra bebiserna tittade tyst på filmen, eller sov i sina vagnar eller åt lite hos sina föräldrar. Jag var beredd på mycket mera liv, som sig bör med små barn, men det var faktiskt ovanligt lugnt för att vara en samling med nyckfulla små bebiscineaster.
Allt som allt var det extremt lyckat och något som jag snart vill göra om igen!
Det var länge sen jag använde den gamla systemkameran. Hittills har vi nästan bara tagit digitala bilder på Gusten och det går ju hur bra som helst.
För ett tag sen plockade jag i alla fall fram systemkameran och hittade en gammal uppfotad rulle i fotoväskan samt såg att det fanns en halv rulle kvar i kameran. Så jag har fotat lite nu för att komma igång med det igen. Och det är inte en helt enkel omställning. Det är ju en gammal hederlig systemkamera (alltså ingen digital) så man saknar verkligen att få se varje bild man tar direkt. Men annars är det ju fantastiskt roligt och varje foto känns mycket viktigare och ägnas mycket mera omtanke.
Man märker dock snabbt att det är fotografen som gör bilderna, och objekten som skapar ögonblicken. Det blev verkligen extra tydligt med de två rullarna jag skickade för framkallning förra veckan, och som jag fick tillbaka idag.
Man kan se att jag glömt en del om hur man arbetar i dåligt ljus och i motljus. Och Gusten är väldigt nyckfull och ganska svår som modell. Men om det är tur eller skicklighet att denna bilden fastnade, det vet jag inte riktigt. Men fin blev den i alla fall.
En min han gör ganska ofta, men som aldrig fastnat på bild så innan. Ni hittar fler storlekar här, för er som vill ha ett nytt skrivbordsunderlägg. 😉