Och så här var storebror vid 16 månader.
Vi vet att ni har längtat. Här kommer lite nya filmer på barnen. Mycket nöje! 🙂
Det har hänt en hel del sen sist. Det händer ju saker hela tiden, men ofta är man för mycket i nuet för att märka det. Det häftigaste är ju helt klart språkutvecklingen. Det pratas konstant! Det är så kul att kunna föra konversationer och känna att vi förstår varandra. Även om ”ja, ja, ja” ofta är svaret på första frågan. Vi tror att Gusten säger ”ja, ja, ja” (inte jaaa, utan ett mer eftertänksamt ja) för att få tid att tänka för ofta (men såklart inte alltid) kommer ett vettigt svar efter det. Han har börjat säga älska också! Det är ju så fint att man blir lite tårögd nästan. Jag älska pappa eller Gusten älskar mamma har vi hört de senaste dagarna. Åh!
Mycket i Gustens liv kretsar kring rutiner, och då såklart mat! Redan innan läggdags börjar han prata om frukost. Varje morgon ser ut ungefär likadan, Gusten drar i sin stol och får hjälp med att lyfta bort den till köket där han klättrar upp och sedan har full kontroll på att alla får mackor, alla får ost, att kaffet blir gjort. Får han inte hjälpa till med allt så blir han ledsen/sur. När det är lediga dagar/helger så hjälper han även till med all matlagning/lunch/middag. Såklart kan han inte göra de svåraste sakerna – men han kan hälla smör i kalla stekpannor, ta ut saker ur paket, hälla vatten i kalla grytor. Och såklart kan han titta på när vi gör det andra – men dock är han ganska orolig när vi ska göra saker med den varma spisen (akta mamma!) eller när vi ska skära med vassa knivar. Att knivar är vassa är något som vi tydligen varit väldigt väldigt tydliga med. Det finns inte något som bara är en kniv – utan alla knivar är vassa. Vi har inte låtit honom ha någon kniv när han ätit utan han har fått nöja sig med en gaffel och en sked riktigt länge. Men på dagisutvecklingssamtalet så berättade hans fröken att barnen även hade kniv. Så nu har vi börjat med det här hemma också! Gusten måste därför alltid berätta att han ska ha en ”liten vass kniv” – ”Jag vill liten vass kniv/ Gusten måste dela tatis (potatis) med liten vass kniv”. Jag tycker det låter såå kul! 🙂 När vi ändå är inne på matlagning så är fisk fortfarande favoriten. Fiskpinnar i synnerhet – men även lax och annan fisk. Dock kan Gusten inte riktigt säga fisk.. för han har totalt börjat vända på ks! Det heter ”fikspinnar”, när man inte är sjuk så är man friks, det lilla krälande djuret i hans bok heter maks.. väldigt sött, men man kan ju hoppas att han vänjer sig av med det någon gång 😉 På senaste tiden har han varit väldigt förtjust i kokt potatis! Pannkakor har han fortfarande lite svårt för dock.. till Oskars allmäna missnöje. Kanelbullar är dock väldigt gott och det finns nästan inget som han tycker är så kul som när han får vara med och baka med pappa! Det räcker med att Oskar tar fram mjöl så är Gusten där och säger att de ska ”baka bullar”. Det går väldigt bra för dem också, även om det prövar Oskars tålamod lite, men det tycker jag bara är bra! 😀
Annars så har Gusten slutat med två saker, nästan helt samtidigt. Han sover inte längre på dagarna, varken hemma eller på dagis. Han dricker inte heller välling på kvällen. Båda sakerna har underlättat det för oss föräldrar. Nu tar det (oftast) inte 1,5 timme att natta. Det går nu på 30-40 min MAX! Och han somnar inte längre vid 21.30 utan snarare runt 20. Underbart! Och att han slutade med välling hade med alla dumma sjukdomar att göra. Gusten kräks ibland när han får feber, och han får ofta feber när han är förkyld. Dagis ger honom ständiga förkylningar.. ni ser vart jag är på väg! Vällingkräk i sängen var ingen höjdare, så efter några gånger så slutade vi helt med välling. Och det kändes inte så nödvändigt ändå – eftersom Gusten oftast äter jättemycket!
Kanske är det för att han varit sjuk och han har velat ha en lugn aktivitet att göra – men han har velat måla jättemycket på senaste tiden. Och han har börjat rita mer cirklar (typ) och igår sa han att han målade ögon på en ballong! Och det såg ungefär så ut 🙂
Det är Bamse som gäller för hela slanten. Bamse på tröjan OCH på strumporna (när Gusten får välja kläder på morgonen), Bamse (för de allra minsta) som godnattsaga och Bamsepussel. Bamse, Skamal, Mimi-hopp, Vajen, fammo osv osv – dagarna till ända.
Något som Oskar pratat om att han har märkt är att Gusten börjat få lite integritet. Han blir stött om Oskar flyttar på honom bland annat. ”Pappa inte putta Gusten!”. Och Gusten skojar ibland, men kan fortfarande inte ljuga. Man kan fortfarande fråga honom vad han ska göra. ”Vad ska du göra med gaffeln Gusten?” – ”Banka bordet”. Hihi! 🙂
Gusten på höstig promenad för några veckor sen. I nya overallen tillsammans med Rubba och hans föräldrars hund Alice.
Julie har ju blivit fyra månader och här kan man prata om utveckling. Hon blir större för varje dag och mer med! Hon har börjat bita på sina leksaker. Särskilt mycket tycker hon om att läsa/bita i sina tygböcker 🙂
Annars har hon ju börjat med smakisar. Fortfarande bara potatis – som hon kanske inte är överförtjust i men hon har nog svalt ner lite av misstag i alla fall 🙂
Sömnen är det lite sämre med.. hon somnar vid 20-22 någongång och sover fint (för det mesta) i 4-5 timmar i sin egen säng. Sen sover hon resten av tiden i vår säng och där ammas det typ heeela tiden, i alla fall en gång i halvtimmen känns det som. Hon brukar bli trött vid 06-07-tiden men då är det snart dags att gå upp med Gusten. Får försöka ta tag i det någongång, men man har inte riktigt orken till det..
Älskar att hänga i sin sele! Framåt så hon ser såklart.. bakåt i selen – inte alls intressant.
Har fått en stark röst – är något fel så hör man det ordentligt.. ingen liten mesig bebisröst här inte. uuuuaaaaaa 🙂
Här är lite Juliebilder från senaste tiden:
Magläget är inte så svårt att behärska längre
På lekplats med mamma i selen – sovandes!
Rulla till sidan och titta på bok
Med pappa på Kränku
I matstolen
Smakis!
Julie sittandes i vagnen
Julie grattade faffa – men ser mer intresserad ut av storebror!
Innan smakis
Efter smakis
Ut med smakis
Bustitta på pappa 🙂
Vi har ju äntligen fått tillbaka vår systemkamera från att den varit på lagning och nu börjar vi så sakteliga få upp tempot på fotandet igen. Så här följer några bilder direkt från livet den senaste tiden. 🙂
Alla bilder finns högupplösta i ett album på flickr.
En ny favorit är att klättra på stolar och sätta sig där och titta på omvärlden. Från stolar nåt han dock bord, och livet hemma är inte alls lika tryggt längre. 🙂
Posar lite på stolen.
Nalle posar också lite.
Vi träffar inte Frank och hans familj alls lika ofta nu med dagis för småkillarna. Men när vi gör det är det alltid lika kul.
Gusten lyssnar på favoriterna Noah and the Whale.
”Det här var ju riktigt bra, mamma!”
Världens finaste Hugo med familj hälsade på i helgen.
Hugo är en glad kille.
Hugo är också en tuff kille och lekte massor med Gusten, som inte alls ville dela med sig av sina leksaker…
Men Hugo gav inte upp utan vågade sig fram gång på gång.
”Hörru! Får man vara med och leka eller?”
Det blev en del tårar när Gusten inte klarade av att vara helt snäll mot Hugo, men mest glada miner. Och att få läsa med Åsa uppskattades av båda pojkarna.
En mycket spännande bok.
På promenad med pappa. Trappor har blivit den nya favoriten. Uppför och nedför. Den här går han upp i utan problem. Det gäller att hänga med!
Yoghurt är frukostfavoriten.
Men helst av allt vill han ha russin. Och kan se ut så här om det inte kommer fram några. Det är svårt att säga nej till den där minen. 🙂
Vi har diskuterat lite fram och tillbaka tidigare om Gusten ska få stanna till 14 eller 15 på dagis. Stannar han till 15 får han mellanmål där och hämtar vi vid 14 äter han det hemma. Och nu när vi har fått chansen att se vad som bjuds vore det elakt, ja nästan grymt, att ta hem honom vid 14. För titta vad han skulle ha missat denna vecka:
Vecka 10 serveras alltså:
Så nu är det bestämt, killen stannar på dagis till 15. Allt annat vore en omänsklig handling… 😉
Så nu har Gusten alltså blivit hela 19 månader – eller 19,5 månad har han nog hunnit bli innan det har blivit av att skriva inlägget. Detta är Gusten i nuläget:
En vanlig syn här hemma. Visst, han har fått hjälp med haklapp och stänkskydd efter en hel del tjat. Men mössan och halsduken tar han ofta på själv.
Väntar på mamma – hela eftermiddagen lång.
Har inte heller hunnit skriva om barnmorskebesöket i förra veckan. Det gick jättebra. Detta är bebisen i nuläget:
Ni kanske minns hur det såg ut för åtta månader sen, när Gusten somnade när han åt:
[flashvideo filename=”wp-content/uploads/2009/06/GustenSomnar.flv” /]
Det är ju något som antagligen alla småbarnsföräldrar råkar ut för, ofta eller mer sällan. Och när Gusten var lite yngre var det väldigt vanligt för honom. Under en lång tid så somnade han till de sista tuggorna av lunchen och man kunde lätt bära in honom och lägga honom i sängen.
Men nu är han ju stora killen och brukar sällan bli så trött av att äta längre. Men under denna ganska långa sjukdomsperiod har tröttheten smugit sig på, och samtidigt som han nu de sista dagarna fått tillbaka lite aptit så har ett lugn och en trygghet kommit smygande. Han börjar känna sig frisk igen och kan väl slappna lite bättre. Därför såg det ut så här under lunchen igår:
Inskolningen fortsätter även om jag inte är världens snabbaste på att rapportera om den. I fredags var det dags för att återigen infinna sig på förskolan vid nio. Planen var att Gusten skulle vara utan mig ganska mycket den dagen så redan vid lite efter nio sa jag hej då till honom och tog en promenad. Eftersom vi bor så nära förskolan och det går så bra för Gusten tycker förskolläraren att det är okej att jag går hem medan Gusten inskolas istället för att sitta i personalrummet som många andra gör. Jag tyckte dock det var lite väl magstarkt att bara vandra hem igen när jag skulle lämna honom ensam en längre tid så jag passade på att göra ett ärendet istället. Så klart så fungerar inte mikrofonen på iPhonen och jag tänkte gå till Telia och fråga om det. Men det var ju inte öppet där förrän tio så jag hamnade på caféet precis bredvid och satt och läste och fikade ett tag istället. Det kändes skönt att hålla sig ute på stan ändå så att jag snabbare kunde ta mig tillbaka till förskolan ifall de skulle ringa.
Gusten skulle vara utan mig ända fram till tolv och skulle även få äta med de andra barnen denna dag. Så jag satt och fikade och runt halv elva gick jag över till Telia om berättade om telefonen. Jag hade fortfarande inte hört något från förskolan när jag gick därifrån så jag antog att allt hade gått vägen så långt. Eftersom Gusten skulle äta där och sen gå hem antog jag att han skulle somna i vagnen då vid 12 som han brukar. Så jag gick förbi förskolan och hämtade sittvagnen som han hade åkt i på morgonen och gick hem med den för att byta mot liggvagnen istället. Jag gick bara hem och vände och sen tillbaka och satte mig och läste i personalrummet. Vid 11.40 hör jag en bekant röst komma in i rummet bredvid och snart tittar Gustens lilla huvud in genom dörren med fröken hack i häl.
Allt hade gått jättebra! Han hade lekt på som vanligt. Han hade bonkat i huvudet i ett av borden och ”gnällt någon sekund, sen hade allt blivit bra igen” och de hade haft gympa och han hade ”först varit tveksam till gympan men sen blev det musik och då hade han dansat med kompisarna”. Åh, jag kan verkligen se Gusten svänga loss med sina nya vänner där. Han älskar ju att dansa. 😀
Men sen var det dagens stora prövning – nämligen maten. Det hade inte gått så bra. Han hade först plockat lite med fingrarna och sen hade de försökt mata honom lite men det hade kommit ut igen. Det var moussaka som bjöds och han verkade haft svårt med auberginebitarna. Det har vi alltid sagt, att han är duktig med nya och annorlunda smaker med väldigt petig när det kommer till konsistens. Så det var ju ett mindre nederlag men Gusten verkade glad ändå. Så jag stoppade honom i vagnen och tänkte gå hem och ge honom lite chili con carne från dagen innan. Men jag märkte snabbt hur trött han var där i vagnen och hittade istället en banan i skötväskan som han mumsade i sig innan han somnade sött, helt slut efter en halv dag på dagis.
Så första stora överraskningen får pappa var att vi åkte till Båstad och checkade in på Hotel Skansen. Här hade resten av familjen bokad in oss för två nätter med tillhörande spa och behandlingar. Vi gick upp på våra fantastiska rum där vi möttes av välkomstpaket i form av bubbel, jordgubbar och choklad. Sen bytte vi om till mysiga morgonrockar och hann bada lite innan kvällsmaten.
Vi åt sen en underbar middag på restaurang Sand. Vi hade det riktigt trevligt med firandet och jag fortsatte att läsa upp citat om pappa under resten av dagen/kvällen. Gusten höll ut riktigt länge också och somnade först vid 21.
Idag har vi hunnit med en jättefin frukostbuffé, en god lunch och jättegod kvällsmat på Sand igen. Och mellan det har vi alla fått olika behandlingar på spa:et. Josefin tog en ansiktsbehandling och jag fick ansiktsbehandling och rygg- och nackmassage. Vi kände oss verkligen som nya människor efter det! Josefin och min mamma hann också med att boka in en vattengympa efter frukosten i morse. Inte illa!
Nu ligger vi helt utslagna i sängen och lyssnar på Gustens snarkningar. Vi låter lite bilder sköta resten av berättandet:
På promenad i Båstad.
Ruminspektion.
Det stora badrummet med det stora badkaret.
Gusten spanar på sin pappa genom hotellfönstret.
Välkomstfrukt.
Liten meny till lilla killen. Han åt spaghetti och köttfärssås från barnmenyn för första gången! Det gick ganska bra.
Stora menyer.
Födelsedagsbarnet.
Skål!
Hotel Skansen.
Frukost!
Promenad med farfar och farbror.
Risottolunch.