Etikettarkiv: Musik

Gusten dansar

Det blir inte så hemskt mycket bloggande dessa dagar. Vi försöker återhämta oss från det stora avslöjandet, vilket inte verkade vara så värst hemligt trots allt :), och få in lite rutiner nu på nyåret med klämdagar och nya planer.

Gusten har fått plats på förskola bara ett stenkast från där vi bor, och vi har skickat in papprena och tackat ja och väntar bara på att de ska ploppa ner ett datum i brevlådan. Stort och spännande. Under tiden så fortsätter min pappaledighet och så fort Gusten börjar på dagis går jag upp och jobbar 50% på distans på Kränku. Jag ser verkligen fram emot det och det finns mycket för mig att ta tag i där.

Annars så missade vi ju det sammanfattande 17-månadersinlägget och om 5 dagar fyller han 18 månader. Stora killen. Det händer mycket i utveckligen nu och det kan vara bra att sammanfatta en längre tid, så att man får med de verkliga rutinerna och inte bara olika nyck från dag till dag. 🙂

Men redan nu kan vi bjuda på ett smakprov av vad Gusten gillar att göra mest nu för tiden – dansa!

Här rockar han loss (med undantag för små lekpauser med nya tåget) till favvolåten ”Blue Skies” med Noah and the Whale. Han har bra smak, det har han.

Apropå utveckling, ni minns väl hur det såg ut för 4-5 månader sen. Visst har han fått in en del nya moves? 😉

Vad håller vi på med?

Dagarna går, och all min lediga tid har jag lagt på att färdigställa mitt nygamla krypin – oskardahlbom.se/blogg. Bloggen hade kört fast i ett tidigt skede och jag kände att jag behövde en redesign för att nytända. Sagt och gjort, det här är nya oskardahlbom.se/blogg:

http://farm3.static.flickr.com/2558/4075644469_76f5424b14.jpg

Så idag skedde nylanseringen och det är där (inte här) som jag kommer att blogga om personliga intressen såsom film, TV, musik, reklam, design och mycket mycket mer. Denna blogg kommer fortsatt vara en mer privat familjeblogg med väldigt stor fokus på Gusten och vårt dagliga liv. Jag tycker det känns bättre att dela upp det så. De som vill läsa om familjen stannar här, de som vill höra mina tankar kring annat följer med dit. Och självklart får man (ska man!) ju läsa båda. 😀

Och Josi bloggar ju ”bara” här, så hon kommer säkerligen fortsätta med tips på TV-serier och annat, och inte bara skriva om Gusten. 😉 Fast just nu jobbar hon ju väldigt mycket och hinner inte blogga så mycket alls.

I alla fall. Kolla in den nygamla bloggen. Jag hoppas vi ses, både här och där!

14 och en halv månad

Vi har filat på ett 14 månaders-inlägg ett tag, men det har inte blivit av.. förrän nu! Gusten utvecklas massor och hela tiden är det nya saker som gäller! Här är lite av hur han är nu som 14, 5 månader:

  • Går eller springer överallt, lite extrafort om han gjort något bus
  • Pratar massor, mycket härmande av vårt prat – han har sagt massa ord – men oftast bara en gång
  • Det han verkligen säger är: mamma, pappa, titta, lampa och dää (där)
  • Om man frågar ”Var är grodan/katten/traktorn?” så hämtar han rätt bok och pekar på det man efterfrågade
  • När det ändå handlar om böcker, Gusten vill läsa dem på ”rätt” håll, alltså ligger de uppochner så vänder han på dem!
  • Gillar musik, plinka på pianon, dansa till alla möjliga sånger, leka med guitar hero-gitarren (hihi). Numer räcker det att pappa sjunger en takt så börjar han digga med!
  • Har börjat flytta runt på möbler
  • Klättrar upp i soffan och ner utan problem, har dock inte försökt sig på att klättra på några andra möbler hemma – dock har han klättrat på bord på lekplatsen i stadsparken
  • Vill alltid ut och leka, börjar klättra på väggarna om man inte har kommit iväg till klockan 10.
  • Vill gärna kramas, speciellt när han är nyvaken eller lite trött
  • Ibland kan man, om man ber om det, få en puss också. Vilket innebär en ganska öppen mun med lite tunga utanför. Alltså mer en kyss egentligen 😉
  • Drar i alla lådor och sträcker sig efter saker (ofta når han också, saker man aldrig skulle tro att han skulle nå)
  • Gillar att brottas (gärna klättra upp på pappas ansikte) och att hänga upp och ner
  • Älskar mjölk (som han får till frukost och lunch) och kan dricka upp en hel pipmugg på ett kick
  • Äter alltid mellanmålet själv, och ibland övriga mål. Har blivit duktig med skeden! Men såklart är det en hel del kladd fortfarande
  • Är oftast glad, dock väldigt bestämd och blir sur om han inte får som han vill
  • Kan köra bobbycaren fram och tillbaka och kliva av (men inte kliva på) hur bra som helst
  • Har ännu mer än tidigare börjat visa tydligt var han har slagit sig, och det händer ju rätt ofta… peka på huvudet, benet, munnen osv.
  • Frågar man honom hur man borstar tänderna visar han med handen i munnen och ger man honom en hårborste försöker han borsta håret.

Det var lite av det Gusten hittar på under dagarna. Det mesta på listan hinner han ju med under en dag, och då sover och äter han ändå några timmar. När vi är ute på lekplatser så är det trappor som gäller. Antingen trappor utanför lekplatserna, eller trapporna upp till rutschkanor och lektorn. Uppför går fint nu för tiden, men nedför vill det sig inte. Han har inte lärt sig gå baklänges ner själv ännu och framlänges går ju inte, utan då väntar han (oftast, hjäälp, ibland tar han bara steget ut, så man måste alltså hålla stenkoll! 🙂 ) på att få hålla handen så att han kan gå ner igen.

Det är vår lille kille det. Snart 15 månader ju! 😀

Aj aj slog i huvudet precis by you.

Gusten tar det piano

Vi har råkat visa Gusten hur man spelar på pianot några gånger när vi varit hemma hos Josefins föräldrar. Så nu springer han dit lite titt som tätt när vi är där och plinkar fram lite toner.

Vi fångade det på film häromveckan. Och självklart fiskar han applåder, precis som vanligt. Denna gång kanske mer passande, eftersom det är vanligare med en ovation efter ett musikframträdande än när man lägger en kloss i en låda. 🙂

Pappaledigheten fortsätter

Jag fick ju en ganska fin mjukstart på min pappaledighet eftersom Rubba hälsade på, och det på så vis inte blev bara jag och lille G direkt. Igår så kom Rubba över runt lunch och vi testade det nya sushistället precis över gatan. Det var kanske inte den bästa sushin ever, men för 65 kr fick man ändå godkänd sushi och mycket (och lite för salt) misosoppa.

Efter lunchen lämnade vi Gusten hos Josefins föräldrar och sen tog vi tåget till Malmö. Där hoppade Bart på och sen åkte vi tre till Köpenhamn. Det var strålande solsken i Danmark och vi sålde våra överflödiga biljetter till de som Rubba bestämt med innan. Sen hittade vi Rubbas hostel, och efter det började krogrundan. På andra stället mötte Annika upp och gänget var nu fulltaligt. Vi gick då till den fantastiska restaurangen Riz Raz och njöt av deras underbara vegetariska buffé. Sen rullade vi därifrån, bort till Tivoli där The National strax skulle börja spela. Vi hade utmärkta platser och det var varmt och god stämning. Mycket har jag redan sagt på Twitter, så jag låter gårdagens flöde få återberätta det här också:

09:45 – Idag blir det The National i Köpenhamn. Och lite mat och öl innan det. Grymt! #musik #konsert

10:05 – Det har öppnat ett nytt sushiställe precis hemma vid oss. Jag tror att jag och Rubba ska testa det idag.

16:00 –På väg över bron mot Köpenhamn.

17:42 – http://twitpic.com/cqufs – Kvällen i bilder: På väg över bron.

20:52 – http://twitpic.com/crjb7 – Vegetarisk buffé på RizRaz!

21:02 – Dags för konsert! The National. Bra platser. Bra stämning. Håll i hatten.

21:56 – http://twitpic.com/crsf2 – The National i Köpenhamn. Grymt bra!

22:15 – Jag har äntligen fått se trumintrot till Fake Empire live. Nu kan jag dö lycklig. Och nu kokar Tivoli!

00:20 – På väg hem från en fantastisk konsert och en underbar dag i Danmark. Nu blir det gul nattbuss in i oändligheten.

Kortrecension av The Nationals spelning: Introverta musiknördar (med tillhörnade indiespasmer på scenen) som skapar fantastiska arrangemang som toppas av Matt Berningers mörka stämma. Som jag ser det är det trummisen Bryan Devendorf och Matt som gör bandet. Eller de är de två elementen som sticker ut mest. På varenda låt är trumslingorna en aning annorlunda utformade och Bryan sitter där helt uppsluppen och smeker stockarna utan någon direkt kraftansträngning. Och ändå blir det så bra! Annars lät låtarna nästan exakt som på albumen förutom att akustiken på Tivoli inte var den bästa vilket ibland gjorde ljudet skränigt. Det var inget direkt mellansnack och det hettade först till på allvar (och då fattade det nästan eld!) när Matt begav sig ut i publiken. Jag försökte fånga det på bild, men detta blev den bästa bilden:

Matt Berninger bland publiken by you.

Men det var en bra spelning och det är kul att ha sett dem live. Allt som allt var det en toppendag med goda vänner och bra musik.

Idag har det inte hänt så värst mycket. Jag och Gusten gick en långpromenad i S:t Hansbackar och sen har vi lekt hemma och testat att flytta om lite (det blev inte bra). Sen mötte vi Josi efter jobbet och sen har jag och J tränat tillsammans på Wii:et! Det var jätteroligt!

Nu ska jag lägga mig, Josefin fyller år imorgon och jag måste vara utvilad så att jag orkar fira min älskling. Och fixa frukost på sängen så klart! 😀

Pappaledig – dag 1

Så idag började det alltså. Josefins, jag och Gusten steg upp kl 07 eftersom Josi skulle börja jobba idag, och jag skulle börja min pappaledighet. Och Gusten tog ingen sovmorgon heller alltså. Och det var ganska mycket som vanligt, förutom att Lund bjöd på det absolut sämsta vädret man kan tänka sig – skyfall och åska. Men när det väl klarnade upp lite tog G och jag vårt pick och pack och gick en vända på stan. Vi var hemma hos Josefins föräldrar igår och fick ärva Josis gamla sulky, från när hon var liten. Den var tydligen köpt begagnad redan då, så snacka om vintage! De hade tvättat av den och gjort den fin, och Josefins mamma hade satt på nya reflexband, sytt om den snygga originaldynan i brun manchester och satt på nya resårband samt förevigat sin insats med ett litet märke. Supersnällt och vagnen är verkligen snygg. Vi hade ju funderat på att köpa en sittvagn/sulky till Gusten, men denna blir perfekt just nu.

Lappen från mormor by you.

Den nygamla sulkyn Den nygamla sulkyn

Vi testade vagnen lite mer på riktigt sen igår när vi var i stadsparken och träffade några av bebisarna (och deras föräldrar) från vår föräldragrupp. Alla bebbarna har ju fyllt/ska fylla 1 år så alla tog med sig en liten present som vi sen bytte och vi fikade och pratade och hade det jättetrevligt. Alla småungarna börjar bli så himla stora, och Gusten ville mest springa iväg låångt bort från filtarna hela tiden. Så vi lade mest tid på att jaga vår lilla skitunge, men det blev en fin fikastund ändå.

Gusten håller sig på avstånd by you.

Frank Ebba Gänget Viggo Gusten leker själv

Josefins gamla vagn hade dock ingen sele så jag och Gusten styrde kosan mot Jättekul idag för att kolla efter en. Där hittade vi inte bara det, utan också hörselskydd (gröna), lite mer säkerhetsgrejer till skåpen i köket samt en extraspegel så att jag kan se Gusten i baksätet genom backspegeln nu när vi har lånat bil och han sitter där bak själv, om vi åker bara han och jag. Så det blev ett dyrt besök, men alla grejerna kändes nödvändiga.

Efter det tog vi en sväng förbi ICA eftersom Rubba skulle komma till stan, och även Bart skulle titta förbi senare på kvällen. Så vi köpte hem lite bröd och soppingredienser och körde sen hemåt igen. Rubba är i Skåne eftersom vi ska kolla på The National imorgon i Köpenhamn! Bart och Annika ska också med. Josefin stannar hemma med Gusten på kvällen, och efter lunch ska Gustens mormor och morfar passa honom. I alla fall så kom Rubba förbi runt lunch idag och medan jag sövde Gusten (efter hans lunch) gick Rubba iväg och köpte mat på Thai way. Sweet! Sen när G sov kollade vi på Blade Runner – The Final Cut. Första gången jag såg The Final Cut,som var väldigt lik Directors Cut, och så klart lika bra som alltid. Lätt på topp 10 över de bästa filmerna någonsin.

När Gusten vaknade gick vi och fikade och sprang runt lite i Lundagård. Sen gick vi hem och mötte upp med Josi, som kom hem från jobbet. Vi hängde sen hemma resten av kvällen, Bart dök upp och vi lagade soppa. Sen åkte Bart hem, och vi andra hyrde Taken på CDON.com, efter att Gusten somnat. Inget filmtips direkt utan man får precis det som trailer/poster/storyn utlovar. Liam Neeson kicking ass. Typ.

Gusten & Rubba by you.

Det var alltså dag ett av min pappaledighet. Jag hoppas på många liknande dagar som denna, fast med bättre väder. 🙂 Gusten har varit på bra humör hela dagen, men trotsandet håller i sig. Får han inte springa ut till närmsta väg och titta på bilar blir han förbannad. Men det brukar funka att lyfta upp honom och peka lite på bilarna. Annars är det mest spring i de små, tjocka benen. Och kan man låta de springa av sig fungerar det mesta.

Nu är det dags för sängen här. Imorgon ska jag ju orka med en liknande dag + konsert och resa till Danmark (även om det är nära), så det gäller att få ihop några små Zzzz.

Musik

Det har inte blivit mycket bloggande från mig den sista tiden. Vi har mest uppdaterat med mobilbilder via flickr, och sen har Josefin stått för de officella uppdateringarna. Jag själv har kunnat ligga lågt och istället satsat helhjärtat på webbplatsen som vi bygger i min webbproduktionskurs.

Men ett inlägg om musik har jag längtat efter att få skriva under en längre tid och nu känner jag att det börjar bli för mycket i huvudet för att jag ska kunna hålla ordning på allt. Så ut, det måste det.

Årets skiva så här långt, som jag spelar för allt och alla, har vädligt mycket gemensamt med förra årets soundtrack. Med denna gång flyger återigen M. Ward solo (precis som Harrison Ford) med albumet Hold Time. Herregud så bra! Hela albumet är otroligt men favoritspåren just nu är For Beginners, Never Had Nobody Like You (där Zooey Deschanel är med igen), Epistemology och Oh Lonesome Me (en cover på Don Gibsons gamla låt, här i en helt fantastisk duett med Lucinda Williams).

Thåströms nya har verkligen snurrat sig varm här hemma också. Det tog lite längre tid än med hans senaste, Skebokvarnsv. 209, men låtarna växer väldigt mycket för varje genomlyssning. Bart hade nog sagt att Jocke helt enkelt inte bryr sig längre (Barts sjungpratande Thåström-klämmer-in-för-många-ord-på-varje-textrad-tolkning är en modern klassiker). Jag ska dock inte lägga orden i Barts mun, och han hade kanske hållit med om att detta är tonsatt poesi när den är som allra bäst. För det är det verkligen.

Att det är ett bra år för svensk musik kan man lugnt konstatera varje år som Jenny Wilson och Thåström släpper plattor. Wilsons senaste förbeställde jag sen tidigre och har lyssnat på den lite till och från sen den damp ned i brevlådan för en tid sen. Det är bra, men inte lysande. Skivan är helt befriad från hits, vilket kanske inte gör det dåligt, men i alla fall till en mellanskiva. Jenny gör sig allra bäst live när hon blandar gammalt med nytt. Senast vi såg henne på Roskilde var det magiskt och hela luften darrade. Den höggravida sångerskan fick allt att explodera med låten Kids Town, och det var något utav det bästa jag upplevt i livesammanhang. Hon har ju mailsvarat mig tidigare att den kanske kommer att spelas in på skiva också, men denna gång fanns den inte med. Den hade dock inte passat så bra tillsammans med det svävande elektropoppiga soulsoundet på Hardships!, så det gjorde hon nog rätt i.

Precis just nu lyssnar jag på Peter Brodericks skiva från förra året – Home. Man kan bli lätt religiös bland körerna, de smäktande akustiska gitarrerna och hans fjäderlätta stämma, och det är precis vad jag tänker bli. José González möter Justin Vernon möter Tiger Lou. Typ. Efter några tidiga genomlyssningar är detta fantastiskt bra och hade lätt hamnat på förra årets topplista. Peter har passande nog dykt upp som studiomusiker på bl a M. Wards senaste och även på She & Hims första (och enda) album. Men han har även spelat in med Horse Feathers och spelar numera live med danska bandet Efterklang.

Efterklang spelade på Roskilde festivalen 2005 och 2008 vilket för oss in på slutstycket i detta lilla inlägg om musik. Årets Roskildeposter, med den officiella bandlistan, släpptes för några dagar sen och bland de stora namnen är det inte så mycket att hurra över. Nick Cave, Coldplay, Kanye West och Pet Shop Boys i alla ära, men kikar man bland det lite mera finstilta hittar man en hel del örongodis.

Jag menar…

PETER BRODERICK (US)
EAGLES OF DEATH METAL (US)
FLEET FOXES (US)
FRIGHTENED RABBIT (UK)
THE MARS VOLTA (US)
M. WARD (US)
JENNY WILSON (S)

Herregud. Det där räcker för att jag ska åka. Vilket jag nog inte kommer att göra dock. Även om jag får en fribiljett även i år. Men kanske får vi höra den där duetten mellan Lucinda Williams och M. Ward live? Wow.

Första låten från Dylans nya!

Att Bob Dylan släpper nytt album den 28:e april är ju numer gamla nyheter. Dagens stora nyhet är dock att det går att ladda hem första spåret från den nya skivan Together Through Life på hans hemsida. Men det gäller tydligen att snabba sig lite om man vill ha den gratis (och lagligt):

Beyond Here Lies Nothin’, the opening song from TTL, is only available for 24 hours. The download window will close at midnight tonight (March 31, EDT).

Jag har lyssnat igenom låten en gång nu redan, och det låter bra. Rösten håller lika fint som på Modern Times och det är rockigt, gungigt och drivet. Det låter som att det kan bli ett bra album.


Pimmes nya

http://www.thastrom.se/diskografier/thastrom/img/karlekfordomcdsing.jpg

Vi lever i en spännande tid:

090129
Kärlek är för dom
Thåströms kommande skiva är döpt till ”Kärlek är för dom” och släpps fredagen den 13 mars.

090211
Radiopremiär
Mellan 13-14 i programmet P3 musik premiärspelades nya singeln Kärlek är för dom.

090213
Singel release
Fredagen den 13 februari släpps nya singeln ”Kärlek är för dom” digitalt, och som vanlig cd-singel den 4 mars. Baksidan kommer vara en remix av Hell som heter Malmö-Sthlm remix.

Jag älskar verkligen Thåströms förra skiva Skebokvarnsvägen 209 och väntar med spänning på detta kommande album. Jag lyssnar på P3 musik från tidigare idag as we speak. Återkommer med vad jag tycker om låten.

Kul att programmet börjar med Musikpolisen och ett fall om att Backyard Babies har stulit från Lars Winnerbäcks bästa låt – Elegi. Jag håller dock verkligen inte med Hilda, som anmält låten.

Årsbästa

Jag brukar påstå att jag gillar årsslut lite extra just eftersom alla årsbästalistor poppar upp som svampar i december/januari. Dessa, vare sig det gäller film, musik, TV, böcker eller annat, brukar vara överfulla med kulturella uttryck som jag har lyckats förbise under det gångna året. Jag håller just nu på och komponerar ihop ett inlägg till Film.nu-bloggen, där jag utnämner I’m Not There till förra årets bästa film. Dock så blev det inte så mycket film för mig förra året så det är lite vanskligt för mig att uttala mig alltför mycket.

Musik, däremot, lyssnade jag en hel del på, och där fick jag ihop en lista som jag är ganska nöjd med. De bästa albumen som släpptes 2008 var alltså:

  1. Why?Alopecia
  2. She & HimVolume One
  3. Frightened RabbitThe Midnight Organ Fight
  4. Bon IverFor Emma, Forever Ago
  5. Sigur RósMeð suð í eyrum við spilum endalaust
  6. PascalGalgberget
  7. Conor OberstConor Oberst
  8. Beck Modern Guilt
  9. Fleet FoxesFleet Foxes
  10. TV on the RadioDear Science

Ni hittar flera musiktopplistor här, där vänner och bekanta fyllde i sina val.

Det var alltså, lite otippat, bara en singer/songwriter på listan i år och det enbart tack vare att Conor Oberst bestämde sig för att bryta sig loss från Bright Eyes ett tag och köra lite mera solo. Bon Iver knep fjärdeplatsen på listan och frontfiguren Justin Vernon fick även figurera på årets julskiva med hela två bidrag, just eftersom han också kör solo ibland. Så han fick med ett spår som soloartist med låten Hazelton (från den extremt sällsynta EP:n Hazeltons, som faktiskt går att ladda ner här just nu) och ett spår från Bon Iver. Inte så illa. Men Hazelton var den absolut bästa låten från förra året, och något av det bästa jag hört på väldigt väldigt länge.

http://img369.imageshack.us/img369/3214/iverxp0.jpgDen fantastiska AC Newman, som jag också har skrivit om här tidigare, och hans underbara låt There Are Maybe Ten or Twelve, fick självklart äran att avsluta den tidigare nämnda julskivan. Varför jag tjatar lite extra om Bon Iver och AC Newman just idag är för att de båda släpper nytt material i dagarna. Bon Iver gav officiellt ut EP:n Blood Bank igår, den har dock gått att ladda hem och köpa på deras spelningar ett bra tag, och AC Newman lämnar äntligen ifrån sig Get Guilty. Så detta är inte bara en stor dag för vår planet och Barack Obama, utan vår värld blev plötsligt också snäppet bättre p g a lite skön musik.

[display_podcast]