Etikettarkiv: sjuk

När Gusten var frisk – aka Gustenfilm!

Det fanns en tid, för snart två veckor sedan, när Gusten inte hade minst 38 graders feber och dagarna flöt samman likt en snorvälling. Ungefär samtidigt var den helgen då mina föräldrar hälsade på oss här i Lund och den friska Gusten roade sig lite extra med främst två saker:

Han gömde sig under en filt och farmor sjöng Gubben i lådan.

(notera hur han skakar på huvudet när farmor sjunger ”sover du?”) 🙂

Och han åkte runt på någon av sina två leksakslastbilar istället för på sin bobbycar. Här i bara blöjan.

Sjukstugan

I morse när Gustens feber fortfarande inte ville ge med sig ringde vi för att prata med vår BVC-sköterska. Hon fixade en akuttid åt oss hos barnläkaren vid 11.15 så vi rullade iväg där på förmiddagen. Gusten var glad och lekte för fullt i väntrummet när vi blir inkallade till en (för oss) ny läkare. Han är en lekfull typ och gör nog Gusten (och mig) mer nervös än lugn och G börjar direkt gnälla. Resten av undersökningen sker alltså under vissa protester men nödvändiga prov tas. Efter att ha lyssnat/tittat i Gustens öron konstaterar läkaren snabbt att det rör sig om öroninflammation. Något som vi någonstans har misstänkt eftersom han har haft en så jämn feber och varken blivit direkt sämre eller bättre. Jag blev faktiskt ganska lättad eftersom Gusten inte mår jättedåligt av det (ännu) och detta innebär att han får lite andra grejer för att bli frisk igen.

Vi fick gå ut en sväng i väntrummet igen innan vi skulle in och lämna lite blod. Vi får snart komma in där också, men först vill sköterskan att Gusten ska väga sig på en sån vanlig våg man står på. Det har han aldrig gjort förut och han vägrar. Han börjar störtböla och drar i mig för att få komma därifrån. Sköterskan föreslår att jag väger mig först för att sen hålla Gusten, så att vi får reda på hans vikt. Så nu är det alltså en sköterska i Lund som vet hur mycket Gustens pappa väger också, tack för det!

Sen går vi in och lämnar blod och nu är Gusten redan så uppstressad att vi får hålla hårt i hans lilla arm och finger för att det ska gå. Efteråt vill han inte ha plåstret på och när vi går ut genom korridoren igen lyckas han bloda ner sig själv i ansiktet, sina innetofflor och sin tröja, samt mitt ansikte, min tröja och en hel del på golvet. Jag smiter in på toa och har fullt upp med att stoppa blodflödet från fingret med papper samtidigt som jag tvättar av oss själva och golvet. Tillslut kommer vi ut från toan igen och Gusten är nu både trött och gnällig. Då kommer läkaren och meddelar att det inte var något allvarligare än öroninflammation. Inga dumma streptokocker och en normal sänkningsreaktion på blodprovet. Så han ordinerar 3,5 ml Kåvepenin (penicillin) tre gånger om dagen i fem dagar. Det ska tydligen göra biffen.

En trött och medtagen Gusten och en smått stressad pappa får sen skjuts hem av Gusten morfar och mamma och nu sover han sött i sin vagn i hallen. När han vaknar ska vi testa penicillinet, ingen lätt (eller god) historia så vitt jag förstår. Önska oss lycka till!

Annars har vår vän Hannes från Göteborg varit här ett dygn, och åkte precis nu vid lunch. Han fick verkligen en dos av föräldraskapets baksida, men verkade vara vid gott mod när han for ändå. 😉 Och han menade att det inte alls verkade så illa som han hade trott när vi innan berättade att Gusten var lite hängig. Och ja, det stämmer ganska bra, Gusten är och har varit en tapper liten sjukling. Vi har haft ett jättetrevligt dygn med Hannes i alla fall och igårkväll åt vi god lasagne, god äppelpaj, drack vin och öl och kollade på OS. Och så har vi pratat en hel del. Mycket välbehövligt inslag i sjukstugan och vi har en mycket god vän i Hannes.

Nu rör Gusten på sig i hallen. Vi hörs!

Trubbel

Men, hur går det med Gustens inskolning då? Det kanske ni undrar?

Och hur har de det i Lund annars? Kanske ni också frågar er?

Svaren blir väl inte så bra, respektive ganska så bra. Gustens inskolning har verkligen haltat den här veckan efter en ganska så bra start på första veckan. Den här veckan började med en mysig feberfri måndag. Vi hade det bra hemma Gusten och jag, men var båda sugna på att få komma tillbaka till förskolan. Inskolning skulle ju antagligen gå fortsatt bra om han håller sig frisk, skrev jag, men det var precis det han inte gjorde.

Det började med en helvetesnatt mellan måndagen och tisdagen. Han vaknade lite efter midnatt och var pigg och ville inte somna om. Han vill sitta upp i sängen och leka och var inte alls intresserad av att sova. Först vid 03 gav vi honom lite välling, som han inte får på natten annars, och då slappnade han av och sov sen oroligt med mig resten av natten. Josefin sov ute på soffan för att klara av att jobba dagen efteråt. Efter 05 vaknade jag och då sov Gusten lite djupare så då gick jag ut och bytte plats med Josefin, som kunde få någon timme till i sängen.

På tisdag morgon var han ändå pigg och verkade fortsatt frisk, även om mamman och pappan var två levande halvdöda. Josefins släpade sig till jobbet och jag släpade iväg Gusten och mig själv till förskolan. Vi var där mellan 9-11 igen, men vi kunde inte stanna på lunch eftersom vår förskollärare var hemma och vabbade. Men jag lämnade honom själv under hela den tiden och han lekte på som vanligt och hade även tytt sig lite mer till en annan förskollärare. Så det var ju bra. Jag köpte lite nudlar och vårrullar på vägen hem och vi gick hem och lunchade. Han började bli lite snorig tyckte jag, men näsan verkar rinna mest hela tiden på dessa små (och även vuxna ju) när man är ute i den här kylan, så jag tänkte inte mer på det. Efter maten lade jag honom i vagnen, som alltid nu för tiden, och vi gick ut för att sova. Han var lite svårsomnad, men efter 20-25 minuter sov han sött. Jag gick in igen, ställde vagnen i hallen och hade precis slappnat av när jag hörde honom hosta till från vagnen. Sen kom lite gnäll och så var han vaken igen. Han ville inte vila med mig sängen och var väldigt ledsen så då gick vi ut för att somna om igen, eftersom han fortfarande var jättetrött. Vi gick och gick och gick. Runt runt i kvarteret. Men det gick inte. Jag gick in en sväng igen, han var ledsen, jag bar på honom, men han kunde inte somna på något sätt. Tillslut gick vi ut för en tredje gång och med en bananmuta kunde jag få honom att somna igen. Så jag gick in igen, men efter kanske 15-20 min, när jag precis hade lagt mig och blundat, hör jag honom gråta i hallen igen. Just denna dag var ju lite vila på dagen extra viktigt för mig också, efter den tuffa natt vi hade haft. Men nej, så skulle det inte bli. Resten av dagen går vi båda i ett töcken och det blir mycket vilande och mysande och även tårar från en övertrött Gusten. Men ingen sömn. Det börjar också komma mer och mer snor.

Josefin kommer hem med semlor(!) vid 17 och jag får även vila 30-40 minuter innan maten. Guld värt! På kvällen skulle jag nämligen på bio med Franks pappa Fredrik och utan vila hade det nog inte gått. Men Josefin tog nattningen och jag kunde kila iväg lite innan 20 för att möta upp för en öl innan bion. Sen såg vi The Road och en riktigt jobbig dag avrundades med en riktigt fin kväll.

Han sov dåligt även natten mellan tisdagen och onsdagen och vi hade hans säng i vårt rum. Han var nu riktigt förkyld och vi stannade således hemma från förskolan på onsdagen. Hela dagen var ungefär samma visa som på tisdagen. Han kunde inte somna i vagnen och ville inte sova i sängen eller i famnen. Jag bar honom i famnen i stort sett hela dagen och runt 15 somnar vi båda i den stora sängen framför Thomas och vännerna. På kvällen tar Josefin ännu en nattning och jag åker iväg till Malmö och spelar basket. Utan de två ”lediga” kvällarna hade jag nog inte orkat med allt lika bra, och jag är så glad att vi är två i det här. Josefin är en hjälte som jobbar hela dagarna och sen kommer hem och kavlar upp ärmarna. Gravid och allt. 🙂

http://farm5.static.flickr.com/4022/4349221589_23e9359298.jpg

En vanlig syn här hemma för mig. Gusten ovanpå mig. Vilande eller busande.

Så idag, torsdag, har vi stannat hemma från förskolan också. Vi tänkte detta som en feberfri snordag bara, han har bara haft låg feber under hela denna förkylning och så fort det värsta snorandet är över tänkte vi gå tillbaka till förskolan. Men så kom det grönt snor idag och han var verkligen förkyld. Han hade också lite feber runt lunch och vi bestämde ganska snart att han skulle få stanna hemma i morgon också. Han kunde dock äta bättre idag och han sov bättre natten till idag också. Och så somnade han ute i vagnen igen för första gången på två dagar. Lycka! Jag kunde vila lite och han fick någon timme finfin dagssömn.

Nu sover han sött i sin säng och jag kan blogga för första gången sen i måndags. Jag har verkligen inte haft en enda stund över att ens skriva en liten uppdatering. Och systemkameran är på lagning, efter att jag hade den i golvet i julas och blixten inte fäller upp sig längre :(, och min nya mobil är på lagning eftersom mikrofonen inte fungerar. Så det blir inte så lätt att lägga upp bilder eller skicka in små korta inlägg heller. Men snart är allt fixat, Gusten kommer bli frisk och vi kommer komma igång med de nya rutinerna.

Men så börjar ju Gusten förskolan på allvar snart, vad ska vi blogga om då? 😉

(antagligen om fler förkylningar… scheisse.)

Feber

Feberglassen

Trots att inskolningen går så bra blir det en ny liten paus i planeringen i morgon. Igår (lördag) vid nattning så klunkade Gusten i sig de sista dropparna välling innan han vände sig på sidan och kräkte upp allt igen, plus bananen han fått till efterrätt och säkert en del av kvällsmaten också. Halva vår säng blev nedkräkt och det var bara att byta lakan, ta tempen (39,5), ge alvedon och börja nattningen igen. Han somnade ganska snabbt dock och sov sen till 07:20. Idag (söndag) var det meningen att vi skulle bjuda hit Åsa, Andreas och Hugo på brunch på morgonen och efter en genomgång av Gusten verkade han både pigg och hade nästan ingen feber. Så de kom över och Gusten var lekfull som vanligt. Efter lunch så somnade han i vagnen som vanligt och Å, A och H åkte hem igen. När han sen vaknade, efter 2,5 timmar(!), var han alldeles febrig igen och lite klängig. Så vi kurade honom med massor av vatten, lite gröt och han fick även smaka på en glasspinne för att svalka av sig lite.

Så nu blir det till att följa förskolans riktlinjer med en feberfri dag innan man får komma tillbaka igen och ringa dem tidigt i morgon och meddela att vi stannar hemma. Han har inga andra symptom och vi misstänker därför att det är tandsprickningen som spökar igen. En feber borde inte bara komma ensam väl? Vi har dock inte sett några nya tänder, men de som är på gång håller verkligen på att växa sig stora nu.

Vi håller tummarna för att han är feberfri i morgon så att vi kan gå tillbaka och leka med de nya kompisarna på förskolan på tisdag. Och sen testa på att sova där också på onsdag eller torsdag. Stora planer för vår lille kille alltså. Om han håller sig frisk.

Sex tänder

Ja, om ni håller räkningen så har Gusten fler än sex tänder.. han har ju 10 stycken (fyra framtänder + en kindtand både uppe och nere) men nu sen jul och årsskiftet har han alltså sex stycken på gång! Alla fyra hörntänderna, (två uppe, två nere) samt de två återstående (för denna gången) kindtänderna – totalt 16  tänder! Lite kaos i munnen alltså! Vi tror att det är därför han mått lite risigt (hög feber och kräk) nu i veckan. Men det var nog bara själva genombrytningstiden för en av kindtänderna för sen har han varit galet pigg igen. Förstår inte hur mycket energi han har – han orkar allt!

Tråkigare än tråkigast

Lördag. Upp och hoppa, Gusten hade sovit hela natten, vaknade först vid halv sju. Kunde ligga kvar i sängen till lite efter sju! Underbart! Sen flöt dagen på, G’s mage var fortfarande lite skum (åt det hårda hållet) men mycket bättre än igår ändå. G får ett skönt bad och vi duschar. Sedan slinker lunchen ner lätt och han somnar utan problem.

Vi tar fram finkläder till Gusten (en nästan helt ny tröja och matchande strumpor och manchesterbyxor) samt fixar med våra egna kläder. Vi ska nämligen på fest! Å, A och H bjuder på stor fest i malmö för att fira att de blivit en familj. Vi har sagt att vi kommer bli sena för 14, när festen börjar, sover Gusten i princip alltid, eller har precis vaknat. Och mycket riktigt vaknar han vid 14-tiden idag också. Dock är han helt genomsvettig och lite ynklig. Men snart blir det liv i luckan och han springer runt som vanligt. Vid halv tre-tiden har vi lånat bil och är på väg. Lite stressade blir vi av att få veta att alla andra redan är där, men ja, vad ska man göra när det är som det är med dagsömnen..

Gusten tittar ut genom bilfönster och säger brrruumm och äter riskaka i bilen. Han är lugn och allt känns bra. Fram tills vi har kommit till gatan där festlokalen finns. Jag blir lite osäker på vilket nummer det är och vi kör sakta och kikar. Då, helt plötsligt börjar Gusten storgråta, riktigt superledset. Jag försöker trösta men det hjälper inte. Och sen kommer det lite kräk. Jag hinner säga ”Han kräks, du får stanna till” samtidigt som han börjar störtspy över hela sig och hela bilstolen. Han hulkar så hjälplöst att jag håller om hans rygg så att allting kommer upp, vilket resulterar i att hela min kappärm också blir täckt av kyckling och makaronikräk. Eftersom Gusten ”aldrig” är sjuk förutom den gången när han kräktes först på ett besök på en förskola och sedan 2-3 gånger hemma hos en i mammagruppen vågar vi inte vara ”coola” och gå in på festen. Utan vi får skamset ringa och säga att vi är framme men vi vänder.

Det var ingen kul bilresa hem i en kräkstinkande bil, oroliga för G och ledsna för att vi inte gick på festen vi sett fram emot. Suck. Väl hemma har Gusten varit relativt pigg, sprungit på som vanligt även om han har rapat en hel del och varit extraklängig på oss. Vi har prackat på honom mycket vatten och snäll-mot-magen-mat också – och än så länge ingen mer spya.. Hoppas det håller i sig.

Pappaledighet – dag 60

Oj, vad det går! Tiden alltså. Dagarna flyter samman och Gusten och jag också. Gusten har varit snorig några dagar, och jag har haft halsont, så jag har inte haft varken lust eller ork att blogga något. T o m min Twitter har varit lite skendöd, så då måste det vara något fel ju. 🙂 Och bloggen blir mer och mer en bildblogg, vilket kanske är lite tråkigt? Visserligen så säger ju bilder mer än tusen ord (så är det ju, eller?), men jag tänker ändå att jag inte får glömma bort att skriva ner vad som händer och vad vi gör också. Bloggen är ju inte bara för vår (och er) skull i nuet, utan också till som ett arkiv för att man ska kunna blicka tillbaka längre fram och minnas, och även kanske för Gusten att kunna bläddra igenom när han blir större. Så skärpning Oskar (och Josefin)!

Nu mår i alla fall både G och jag bättre, och dagarna truckar på. Vi träffar Frank och Fredrik praktiskt taget varje dag. Det var ju inte alls planen med denna föräldraledighet (jag hade ju nästan inga planer) men deras sällskap och vänskap har verkligen vaskats fram som en stor guldklimp i tillvaron, och något jag hela tiden ser fram emot. Jag har gjort ett litet Facebook-fotoalbum på de två killarna som jag tänker fylla på efterhand. Ni kan titta på det här, även ni som inte har FB: Gusten & Frank – BFF.

Och så har vi ju underbara lilla Hugo och hans fina föräldrar i Malmö också. Men det är ju det där med Lund-Malmö och småttingar. Det blir inte helt lätt att ta sig. Vi ses ändå minst en gång i veckan, och det känns nästan för lite. Ska försöka skärpa mig och åka hem till Åsa lite oftare och hänga. Men vi var faktiskt där senast i tisdags och firade Andreas (Hugos pappa) och åt korv och chokladpudding. Mycket mysigt!

Ikväll har vi varit hos Josefins föräldrar och ätit gott och haft det fint. Gusten är på sådant toppenhumör nästan hela tiden nu, och har otroliga mängder energi. Han sitter sällan still längre stunder, och springer runt och busar och leker. Påminner tydligen ganska mycket om en annan när han var liten. 😉

Nu har Josi nattat Gusten och vi ska fredagsmysa. Och kanske, kanske få iväg det där 14-månadersinlägget.

Förkyld shopping

I lördags hade vi en liten sjukling här hemma, eller ja, det har vi ju fortfarande, även om han idag – söndag, är mycket mindre sjuk. Förkylningen bröt ut i fredags och lagom till läggdags var han täppt och hade svårt att somna och sova. Stackars liten. Sen igår rann det snor mest hela tiden och idag har det var lite snor då och då som runnit men inget mer.

Snoooor!

En närstudie i snorande

I alla fall så passade vi på att gå runt och shoppa igår med Gusten i vagnen. Var ute redan vid halv tio-tiden och hängde på låset vid affärerna. Hihi. Och träffade både Ebba och Frank (med förälder/föräldrar) på stan! Roligt! Det blev mycket shoppat! Till Gusten då alltså! Han fick fyra nya tröjor och ett par manchesterbyxor och en såndär halsduksöverdragsgrej, ett pkt strumpor, nappflaskehållare, sopset och fler matskålar. Riktigt mycket stuff alltså! Vi förevigade det hela på en bild:

Shoppingturen by you.

En outfit fick han prova redan idag och så fin han är i lila!

Poserande kille by you.

10 månader!

Så har 10-månadersdagen kommit! Gusten är en stor kille och det har ju hänt massor senaste tiden, första sjukdomen, ställa sig upp och börjat gå runt möbler. Vi har verkligen fullt upp. Och med all motorisk utveckling har det kommit en bieffekt, eller vad man nu kan kalla det, våra nätter är i alla fall inte alls harmoniska längre… utan nu är det en vaken bebis minst en gång per natt. Blurk. Och vi är ju inte alls vana vid det och att få Gusten att somna om är hur svårt som helst. För det mesta delar vi på jobbet, först är det lite amning (som jag står för), sen blir det flaska som jag oftast ger och sista utvägen är wii-brädan + sele som oskar brukar stå för, sen blir det eventuellt amning igen. Aaaa.. det borde finnas lättare sätt? Vi har ju fortfarande rätt mycket ork, eftersom det inte har varit så här så länge.. men det kommer ju i samband med att vi är lite sjuka så det känns jobbigt ändå. Och som Oskar skrev precis så har han åkt på en ny förkylning med feber och huvudvärk. Blä! Stackarn är helt utslagen, vilket då gjorde att jag var uppe helt själv i natt, från 04- 05:45. Jippi. Gav upp amning och flaskmatning när han ändå var klarvaken och traskade upp med selen. Glädjeämnet var att det är Felicity och Seinfeld på tv vid 05-tiden, och lite senare även Brainiac – idag var det en kille som åt 1 kg mat snabbare än en gris.

På tal om mat så har Gusten också smakat en 12-månaders burk och det slank lätt ner. Nu är det nog snart dags att börja äta samma mat som oss. Idag är det dessutom inte bara Gustens månadsdag utan även en häftig dag på många andra sätt! Det är bf för Å och A idag. Åh vad vi längtar efter deras bebis! Det blir ju vår första riktigt näravän-bebis så det ska bli så roligt att få vara med på deras resa! Och hoppas vi kan vara lika snälla mot dem som de varit mot oss och Gusten! Men vi får se när han kommer, men bf är ändå en speciell dag.

Det var lite film igår så idag tänkte jag förgylla allas tillvaro med lite bilder istället! 😀 Ingen kavalkad med gamla bilder denna gången, utan istället nytagna bilder från gårdagen. Gusten var på sitt allra babbligast humör när MP var här och fikade. Han var glad och gjorde hur många roliga miner som helst! Hihi. Han är så söt vår lilla kille!

Ta kameraFundersamGladKaxig

Busig Se rolig utGlad med gröt

Slutligen kommer favvobilden från igår. Puss på dig Gusten!

Förvånad by you.


En dag att minnas

Idag kanske blir en dag att minnas, Gusten var på sitt första tandläkarbesök med sin pappa imorse. Jag fick några härliga minuter extra i sängen.. för tandläkartiden var redan 07.40! Jippi! Väl hemma från tandläkaren, där det hade gått jättebra, fick jag en stor kram av Gusten och med det ett jättekräk. Gröten han ätit innan tandläkaren kom upp. Bara att börja fylla tvättmaskinen och ge Gusten ny frukost. Det gick bra. Gusten var trött och jag tog upp honom i famnen där jag satt i soffan och vips hade jag storkräk nummer två över hela mig. Yeah.. Ny tvättmaskin fick fyllas. Sen pratade jag med vår BVC-sköterska och fick en tid hos en läkare (första läkarbesöket annat än på bvc – som ni redan vet ifrån Oskars tidigare mobilinlägg). Det kändes skönt att någon kikade på Gs öron, hals och lyssnade på hans lungor. Det togs även ett halsflussprov och ett blodprov så han blev ordentligt genomsökt! Och inget visade som sagt något och vi ska fortsätta vara hemma och låta honom vila, dricka mycket och äta det han vill. Fick även rådet att ge alvedon även vid låg feber (till skillnad från att bara ge den vid feber över 39 grader som vi tidigare trott). Feber kan minska aptit och kanske ge kräkningar tydligen. Sen gick vi och lämnade Oskars deklaration och Gusten somnade med vällingflaskan i munnen. Efter det begav vi oss hem via ICA. Gusten vaknar lagom till kön på ICA och vi skyndar oss hem med en lite gnällig bebis. Och väl hemma hinner vi inte ens innanför dörren (på riktigt! dörren var öppen och vagnen precis inrullad) innan bluuurp storkräk nummer tre. Stackars liten kille. Vi planerade att ta tempen på honom och ge alvedon. Oskar fick detta ädla uppdrag och satte sig med Gusten på golvet och började byta blöja. Och bom – bajset kom ut med en sån fart att Oskars byxor, händer och handduken under G blir ganska så nedsprutade. Kändes nästan overkligt och nu i efterhand faktiskt ganska skönt att inte jag bytte blöja. Någon rättvisa måste det ju vara – 2 kräk mot 1 bajs känns mera rätt. Det var i alla fall bara att slänga i en tvättmaskin till.

Sen gav jag honom alvedonen och efter det har han ätit både lite mat och lite efterrätt utan att kräka! Jippi! Och vi har sett några leenden också, något som det varit väldigt sparsmakat med dessa sjukdomsdagar. Så underbart.