Gusten sov först hela natten utan avbrott och verkade pigg i morse när han vaknade. Så här såg han ut sen på förmiddagen:
Efter lunch sov han nästan 2,5 timmar. Så det verkar alltså som om att kräkningen var en engångsgrej vilket gör det nästan ännu mera surt att vi missade festen. Men vi är självklart glada över att han mår bra nu!
Nu ska vi ut en sväng på julskyltningen.
Stadsparken i Lund är så otroligt vacker så här års. Löven skiftar färg och bjuder på den mest underbara höstpalett du kan tänka dig. Varje dag ser man någon ny färg som inte var där dagen innan, så denna vecka har jag och Gusten varit där nästan varje dag.
Så även igår och då kom vi faktiskt ihåg maten till änderna. Men det är också ungefär så mycket vi hinner med nu för tiden. Jag passade visserligen på att handla på vägen dit också, men sen blir det ofta ut en sväng, lite spring och lite frisk luft innan vi vänder hemåt igen. Hem innan 11 är dealen nu när vi försöker få bukt på vintertiden. Väl hemma, om han inte somnat i vagnen, kan man styra upp det bättre, vänta ut en bajsblöja och sen äta vid 12. Det har fungerat nu resten av veckan och sakta men säkert börjar omställningen till vintertid infinna sig.
Jag passade på att filma också. Det var ju flest änder i vattnet men några hade vågat sig upp på kanten också, och de var minst lika nyfikna på Gusten som han var på dem. Kanske inte den mest rafflande filmen i världshistorien men en talande bild av vår tid i parken. Notera en liten herre som helst av allt vill slicka på stolparna. Varför gör barn det?
Jag har under en längre tid känt mig så himla låst till hemmet. Eftersom jag vill att Gusten ska sova hemma efter lunch så blir dagen alltid uppdelad i förmiddag och eftermiddag och varje period bjuder inte på så hemskt många timmar. Så jag ville testa något nytt, skapa ett prejudikat så att vi ska kunna vara lite mera mobila i framtiden.
Eftersom vår goda vän Åsa är mammaledig med lille Hugo i Malmö bestämde jag mig för att utföra ”testet” i skarpt läge där. Så vi tog tåget tidigt på onsdagmorgonen och mötte upp med Åsa och Hugo vid den fina lekplatsen vid biblioteket. Gusten härjade lite på lekplatsen innan det blev mellis inne på bibblan. Sen gick vi en fin promenad hem till Åsa och gav småkillarna lite lunch. Jag tänkte att Gusten kanske skulle somna under maten och hade gjort redo overallen och vagnen för att snabbt komma iväg. Men han höll sig vaken och jag kunde lätt klä på honom ytterkläderna och vi fyra begav oss ut på gatorna igen. Här var alltså den svåraste biten av testet. Skulle Gusten somna snabbt, hur länge skulle han sova, skulle det fungera att stanna med vagnen för att äta osv… Vi rullade på och efter kanske 15 minuter somnade Gusten i vagnen med en riskaka! Så himla skönt. Det har ju fungerat förut när det kniper, som t ex på Kolmården när vi rullade vagn hela tiden. Så detta handlade egentligen mer om mig och hur jag tror att Gusten sover bäst hemma i sin egen säng, vilket visserligen kanske är sant, och att jag gärna vill ha den tiden hemma för mig själv att plocka, vila, sitta vid datorn och bara släppa taget för en stund. Men det känns så tråkigt att alltid stressa hem innan lunch, och att alltid dela upp dagen i förmiddag/eftermiddag utan att kunna göra några större planer som överlappar dessa.
Åsa och Hugo
Men nu sov alltså Gusten och Hugo chillade i sin vagn så vi gick och åt en fin utomhuslunch (skönt att slippa dra in vagnar och fixa att ta av kläder på de små) på Sorl. Gusten sov i nästan precis en timme (vilket får anses som godkänt) innan han vaknade lagom till min sista tugga. Efter det gick vi hemåt och lekte lite på lekplatsen vid Malmö konsthall. Där fick även Hugo gunga för en av de första gångerna i livet. 🙂
Sen köpte vi lite fikabröd och gick hem till Åsa och fikade. Vid 16 var vi alla rätt slut och jag och Gusten sa hej då och gick till stationen och åkte (ett knökfullt) tåg tillbaka till Lund, helt nöjda med vår heldag i Malmö. Stort tack till Åsa som var trygg att ha i närheten hela dagen, ifall något skulle gå snett med sömnen eller annat. Nu känner jag mig mycket mera redo för kommande utflykter och det känns skönt med vetskapen om att Gustens rutiner kan fungera, även på rullande fot. 🙂
Jag kanske borde skriva ett inlägg och klaga lite på Gustens sovvanor oftare. Idag har han sovit tre(!) timmar från halv tolv. Och han är fortfarande inte vaken. Jag tror verkligen att han behövde det, lilla plutten.
Jag måste nog gå in och väcka honom snart. 😉
Det där med omställningen till vintertid trodde vi skulle bli lite klurigt. Eftersom Gusten är ganska låst kring ganska exakta timmar med sina rutiner. Men så kom den sista söndagen i oktober och ingenting hände. Gusten sov t o m lite längre på söndagmorgonen (inte kortare!) och dagen blev därför synkad väldigt bra. Vi behövde inte alls fundera på vad klockan ”egentligen” var utan kunde köra på som vanligt.
Men så idag. The monday from hell. Han vaknade inte alltför sent (runt 06) och låg sen med oss och drog sig i vår säng. Sen gick Josefin till jobbet och vi tog det lugnt hemma. Vi packade sen väskan med lite riskakor, hemmagjord smoothie och mat till ankorna och styrde vagnen mot stadsparken. Vi körde full regnmunderingen eftersom det var vått i Lund idag, och två glada kisar begav sig ut i regnet. 100 meter nedför gatan märker jag att det är väldigt tyst i vagnen (som är vänd från mig). Jag tittar efter och Gusten sover!! Klockan är inte ens 10! Alltså 11 sommartid, och det är ändå alldeles för tidigt. För att dagen ska fungera för oss båda så ska vi helst hinna ut och leka, komma hem och äta och SEN sova.
Men jag hade inte hjärta att väcka honom utan gick istället en promenad på 40 minuter så han fick sova i den friska luften. Så här i efterhand hade det kanske varit bättre att bara vända hem och låtit honom vakna av att komma in igen, för att sen pricka in resten av rutinerna, men det tänkte jag inte på då.
När vi kommer hem så vaknar han ganska snart och klockan är då 11. Vi leker en timme och sen äter vi vid 12, och jag tänker att han ändå borde vilja sova mer än de där 40 minuterna. Men han somnar inte under maten, han somnar inte när jag bär honom efter maten. Han somnar inte heller efter att jag släppt ner honom och han har fått bajsa (aha, det var kanske det som höll honom vaken? nej!), och han somnar inte när jag försöker gå med honom i ytterligare 30 minuter. ”Men låt honom vara vaken då!”, kanske ni tänker? Men det fungerar ju inte riktigt så. Som det var nu var han gnällig, var nära gråten hela tiden och väldigt fumlig. Så han behövde verkligen sova mer. Jag testade en gång till innan 14 för att se om han ville klämma in en timme innan 15, så att vi kunde vara i fas igen. Men nej, det gick inte. Så jag lät honom vara vaken, och härja runt i sin dimma.
Och resten av dagen har två trötta killar roat sig inomhus och varenda pryl i hemmet har dragits fram och pillats på och lekts med. Det har gått ganska bra, men som jag skrev på Twitter, JAG är helt slut nu. Gusten har klarat sig helt ok ändå, men stupade med vällingen precis nu. Minus vällingen är jag verkligen beredd på att göra detsamma.
Hur har ni andra småbarnsföräldrar haft det med tiderna och rutinerna nu runt vintertid?
… och den är inte ens slut än!
Slutade tidigt, redan vid halvfyratiden i fredags och cyklade hem och köpte lite fika på vägen. Som vi sedan mumsade i oss framför teven! Sen hängde vi bara fram till klockan 18 då morfar kom hem och började barnvakta Gusten och vi tog oss ut på stan. Japp, det var en barnfrikväll på gång! (Morfar fick sedemera hjälp av mormor då hon väl slutat jobba).
Först gick vi och åt varsin jättegod pizza (Fyra ostar samt Banana special) och sedan var det biodags! Trots pizzorna så orkade vi med popcorn, läsk och att se filmen Up.
Filmrecension i korthet från mig : Bra story – kanske i sorgligaste laget (i alla fall i början), fina karaktärer och lagom lång – en riktigt bra film! Även kortfilmen (Partly cloudy) i början var superb – så söt!
När vi kom hem så sov Gusten sedan länge och mamma/mormor hade nattat honom och han hade somnat in snällt och sött! Väldigt fint! 😀 Sen vaknade han såklart (som alla nätter) runt 12-snåret och denna natt fick han sova hos oss redan från då (vi brukar ha 03 som regel annars – är klockan mindre än 03 så får man försöka få honom att somna om på madrassen i hans rum – annars tar vi in honom i vår säng) och där sov han såklart bra hela natten… fram till halv sju-sju.
Nu har vi haft Bart och Tyra på besök ett litet tag och sen blir det nog tv (eller tv-serier) samt mys för resten av lördagskvällen! Jippi 🙂
Rutinerna truckar på ganska bra här hemma. Vi tar den ”stora” utflykten på förmiddagarna, oftast till Stadsparken och den fina lekplatsen där, men även åt andra håll och andra äventyr. Denna vecka har vi ju bland annat testat på den stora lekplatsen vid biblioteket i Malmö. Oj, så fin den var! Men vi kom iväg från Lund lite väl sent och vi hann bara vara där en timme. Men det ska vi snart göra om igen. Jag lyckades inte fånga någon fin överblicksbild, och det känns lite konstigt att fota på andras barn, men här är Gusten vid den magiska rutschkanan, och man kan skymta de fina mjuka kullarna i bakgrunden:
Efter den dagliga förmiddagsutflykten skyndar vi oss hem (Gusten håller ofta på att somna i vagnen) och äter lunch. Har jag tur, somnar han till de sista skedarna mat, men numer (som ni har förstått av Josefins inlägg om sömn) är han lite lurigare med sovandet och vi brukar få lägga oss på ”supermadrassen”. När han sen vaknar, efter 1-2 timmar, är det vid 15 dags för mellanmål. Och nu kommer vi till vad inlägget egentligen skulle handla om. Det är nämligen under detta mål vi primärt övar på att Gusten ska äta själv.
Och ja, det går sakta framåt. Det svåraste är egentligen inte för Gusten att lära sig äta, utan att för föräldrarna att samla ihop tillräckligt med tålamod att låta honom kladda på bäst han vill.
Oftast går det som allra bäst när man vänder ryggen till, då brukar det alltid slinka ner någon sked. Som regel är det också mer kladdigt med yoghurt, men det är lättare att torka upp sen. Gröt, som han oftast får, kladdar mindre men hinner det stelna/torka det minsta så sitter det där som berget sen. På bilderna övar vi med yoghurt och lite mackor. Mackbitar går alldeles utmärkt, det är fortfarande skeden som är det svåra. Och på dessa bilder har han fått svårast möjliga sked, en lång. Den är svår att pricka i munnen. Så nu har vi köpt nya skedar eftersom flera av de kortare plastbesticken vi äger är sporks. Alltså sked/gafflar. Inte det optimala när man försöker fånga upp mat. Efter bildhoppet följer lite rörliga bilder också.
Det stora gapet.
Ganska nöjd kille.
Man kan peka med skeden också.
Mest utanför.
Kladdiga fötter.
Det är lättare med händerna.
Och här följer två filmer av självmatningen. Första filmen illustrerar hur det ser ut i början av måltiden. Denna gång ”äter” han med en sån dum lång sked. Observera minspelet på en liten kille som inte riktigt vet hur man ska handskas med en skål med gröt. Och notera att pappa inte alls har så mycket tålamod till en början, utan visar rätt snabbt hur man ska göra:
Och sen plötsligt händer det! Skeden åker in i munnen. Inte med jättemycket mat på, men rörelsen finns där. Och här var det alltså en mindre sked, och det går ju genast bättre. Ni får ursäkta att jag pratar så mycket. Jag hade nog helst velat ta bort ljudet, men tysta filmer blir så spöklika, så ni får dras med min stämma idag:
Där mot slutet av klippet, när han plötsligt tappar fart i ätandet är när det kommer ett tåg utanför. Då kan man ju inte äta.
Klockan är över 22 och jag tänker på sömn. Jag är trött nu, men så är det när man jobbar, man blir trött mycket tidigare än vad man blev innan. Men jag har väl en 40 år på mig att vänja mig så jag klarar mig nog.
Men jag tänker inte skriva sådär mycket mer om min sömn, det är inte jätteintressant tror jag utan Gustens sömnvanor är mer intressanta! Vi hade rätt mycket problem ett tag när Gusten ändrade sin sovrutin bara över en natt. Vi bar alltid honom till sömns, antigen i sele eller i famnen.. men en dag gick det ju bara inte. Så då var vi tvungna att tänka om.. och den där lekmadrassen som vi lagt in i hans lilla rum blev helt plötsligt en räddare i nöden! Och så somnar han nu, utan större problem. Vi ger honom välling i soffan och när han har ungefär halva flaskan kvar så går vi in och lägger oss med honom på madrassen, där han får dricka upp resten av flaskan. Då och då somnar han där med vällingen men oftast inte. Sen ligger man och klappar lite på honom, om han stressar upp sig så kanske man sjunger en sång annars är man mest där och bara andas och blundar – hindrar honom då och då från att krypa iväg eller ställa sig upp. Och det tar kanske 15-30 min varje gång. Oskar är bäst på nattningen, men även jag börjar få till det så han kan somna tryggt med mig också.
Lite jobbigt är att man ibland måste köra samma sak på lunchen (vilket då drabbar den pappaledige mest hihi) men annars känns det jättebra! Och visst är det en del vaknande på nätterna fortfarande, men inte varje natt och jag märker inte av det så mycket då Oskar går upp och lägger sig på madrassen med Gusten tills han somnar. Ja, det som bara skulle vara någon mjuk plats att leka på har plötsligt blivit en supermadrass!
Så här brukar det ungefär se ut när Gusten sover middag! Utslagen som sig bör, innan vi lyfter över honom i spjälsängen.
De senaste dagarna (och nätterna…) har det pratats, tänkts och ältats sömn här hemma. Gusten har vägrat somna på sitt gamla vanliga sätt. Det som annars har gått som en dans har nu gått rent käpprätt dåligt. Försöker man hålla honom i famnen skriker han allt vad han orkar – undrar vems lungor han har ärvt? det låter såå högt! Försöker man ha honom i selen.. samma sak. I förrgår tog det över 2 timmar innan han somnade för att sedan vakna vid 4 på natten och vägra somna om trots att vi hämtade över honom till oss. Han skallade mig så att det blev en svullen läpp, sen orkade jag inte med mer bråk i sängen och Oskar gick upp med honom. Man vill ju vara lite alert på jobbet, allra helst nu i början (även om jag helst av allt vill vara alert hela tiden, såklart!). Oskar lyckades få honom att somna efter rätt lång tid. Sen sov ju Gusten (och Oskar) till nio! Vilket försköt hela dagen och gjorde även nästa natt till en jobbig natt. Fast denna gången slapp jag den helt, gick och la mig vid halv tio. Oskar fick till slut lägga sig med Gusten inne på madrassen i det nya rummet och där sov grabbarna från halv elva-elva (ingen tidig kväll för lillkillen nä..) och fram till fyra för lite vakenhet och sedan till kvart över sex igen, om jag förstod dem rätt. Jag hade hela stora sängen för mig själv och fick välbehövliga sovtimmar.
Så idag har vi fasat för vad komma skulle, Oskar har försökt få till rutinerna ordentligt på ”rätt” tider för att det skulle likna hur det ”brukar” vara. Runt åtta byttes det om, gavs välling och sjöngs. Men nope… ingen sovande kille. En ganska vaken-skrika-när-vi-bär-honom-kille ställde sig upp i sängen gång på gång. Blä! Man blir så irriterad på honom, trots att han inte kan hjälpa det. Vid 9, alltså bara en timme efter påbörjad nattning, somnar den urtrötte lille G på madrassen med pappa Oskar. Det känns som vi måste ändra på våra rutiner.. men suck.. det är inte det lättaste att lära om helt. Speciellt inte om det har tagit mellan 5-15 min oftast att få honom att somna och nu helt plötsligt blir man berövad mellan 1-2 timmar. Jaja, det kan kanske bara bli bättre?
Nu ska jag gå och sova och hoppas att det blir en lång och skön natt på min nya fina kudde (som jag fick i födelsedagspresent)
Sista dagarna på Gotland nu. Josefin har jobbat idag och igår och jag får en liten försmak av min pappaledighet, som egentligen börjar på allvar på måndag. Vi kan kalla det en mjukstart, att doppa tårna, att provsmaka på livet.
Och det känns bra, att vara pappaledig. Gusten är så ”lättskött” numer. Som en klocka går hans liv, och han följer sina timmar på ett väldigt exakt vis. Så här ser en dag ut i Gustens liv:
_______________
07 – 08: Gusten vaknar och brukar fixa och greja i sin säng innan vi lyfter över honom till oss för lite mys innan vi går upp.
08 – 09: Frukost. Gröt och vatten (vi ska nog börja med mjölk nu alldeles snart). Oftast äter han först och sen leker han lite medans vi äter.
09 – 10: Lekstund, och man kan sitta lite vid datorn och kolla mail och så.
10 – 12: Morgonpromenad. Vad som helst går bra bara vi kommer ut och gör något.Vid 11 brukar han få ett litet mellanmål, en banan eller så. Kanske smoothie också.
12 – 12:30: Lunch. Oftast somnar han till de sista tuggorna, annars räcker det med att man lyfter upp honom och går lite med honom i famnen så somnar han. En majskrok eller två i famnen brukar få honom över tröskeln.
12:30 – 15: Sovstund. I bästa fall sover han en bit över två timmar. I minsta fall söver han 30 minuter, men även det räcker för resten av dagen. Men alla mår lite bättre av att Gusten sover längre, båda han och vi.
15 – 15:30 Mellanmål. Gröt och dricka. Kanske en macka om han verkligen är hungrig.
15:30 – 18: Lekstund och kanske mer promenad. Ofta ett till litet mellanmål vid 17. Kanske någon frukt och dricka eller så.
18 – 18:30: Kvällsmat. En hel burk barnmat och vatten. Kanske någon banan eller så till efterätt. Vi har slutat med fruktpuréerna och han verkar varken behöva eller sakna dem.
18:30 – 20: Kvällslek. Efter maten så springer han runt eller sitter kvar vid bordet och leker om vi äter längre.
20: Läggdags. Vi försöker alltid börja efter 20 att byta om till pyjamas, busa lite i sängen och sen får han välling i min eller Josefins famn framför TV:n. Har vi tur så somnar han med flaskan i famnen och vi kan bära in honom till sängen. Sämsta läget är att han dricker upp allt och är pigg, då får man gå med honom i bärselen tills han somnar. Men det går oftast ganska snabbt, absolut max 20-30 minuter. Men oftast mycket snabbare.
20:30 – morgon: Han sover inte alltid hela nätterna numer. Ofta blir det en flaska välling någon gång under natten, men ganska ofta gnäller han lite och somnar om igen. Så nätterna är helt okej fortfarande, och vi försöker att inte klaga.
_______________
Det var en dag i Gustens liv. Ungefär så ser varenda dag ut. Detta tider går inte att flytta på men händelserna kan se annorlunda ut, om vi inte är hemma eller träffar vänner och bekanta. Men det är otroligt skönt att vara så relativt inrutade. Vi mår bättre av det, och Gusten likaså.
Nu ska jag göra mig helt klar medan Gusten sover. Kl 15 kommer det hit lite vänner och barn. Vi lägger säkert upp lite bilder här senare. Vi kallar det för Kränkudagis ’09, eftersom vi ska vara bakom Kränku, och det kommer vara fem(!) småbarn här samtidigt. Vad kul!
