- Besökare online:
Jul
12
Pga extrem värme och lite tid så har detta inlägg inte blivit publicerat – förrän nu 2 dagar senare. Så kan det gå.. bättre sent än aldrig!
Sitter och chillar vid datorn efter ett dopp på Snäck. Gusten har ätit och somnat i vagnen och Julie sover i babyskyddet. Oskar har åkt för att handla till kvällens grillning med sin mamma. Datorn har helt och hållet min uppmärksamhet 
Funderade först lite på vad jag skulle skriva, men sen kom jag ju på att det faktiskt har hänt en hel del de senaste dagarna! Vi har fått diskmaskin i lägenheten (äntligen!), vi har köpt en syskonvagn, Gusten har barnvaktats över natten ute i farmor och farfars stuga och Oskar har klippt Gusten i en ny fräsch sommarfrisyr (hihi). Det är ju faktiskt ganska mycket bara det! Och snart är det dags för Gustens födelsedag också! Då kommer mormor och morfar hit och det ska bli superskoj! Har dock inte köpt något till Gusten än… det är ju inte helt lätt – han vill ju ha allt och inget, egentligen. Men så är väl många barn – de leker lika gärna med stekspaden som med dyra leksaken. Svårt svårt.. men kul också, ska se om jag och Oskar (och Julie) får någon tid över att kika på present till storebror!
Annars så har vi det jättebra (förutom på nätterna som är sjuuuukt varma i lägenheten så man knappt kan sova)! Gusten har ju varit frisk ett tag nu och är då den fina lilla kille vi känner så väl! Snäll, omtänksam, ett energiknippe och glad för det mesta. Men såklart blyg om det kommer nya personer! Underbart i alla fall! Och Julie fortsätter vara en sovbebis, som inte gör så mycket väsen av sig. Hon äter, grymtar, pruttar (mer än jag kommer ihåg att Gusten någonsin gjorde!) och trots att hon sover mycket så har hon ändå en hel del vakentid då hon tittar oss med sina stora vackra ögon. Känns fint att hon håller på att växa upp.
Våra söta barn – Gusten i nya frisyren!
Syskon i soffa
Nya syskonvagnen Phil & Ted Sport! Precis nyköpt med Gusten i den!
På väg till stranden – nya diskmaskinen bredvid Julie!
Feb
25
Igår var en väldigt stor dag i Gustens och våra liv. Han skulle testa att sova på förskolan för första gången. Vi gick dit vid 09 och de hade sagt innan att jag bara skulle komma in lite snabbt och sen gå iväg. Så jag klädde av Gusten och var kvar ett litet tag innan jag satte mig på huk, klappade om honom och sa ”Hej då, nu ska pappa gå.” När jag började gå gick han efter lite och då plockade vår fröken upp honom och då, för första gången vid ett avsked på förskolan, kom tårarna. Jag var ju tvungen att gå vidare men det sved till lite när jag fortfarande hörde honom gråta genom dörren när jag gått ut. Samtidigt kändes det okej, eftersom det var första tecknet på att han kommer att sakna mig och att han verkligen förstår att han ska vara kvar där utan oss. Det är en viktig insikt för honom och något som antagligen måste komma innan han fullt ut kan acceptera att vara där hela dagarna.
Redan promenaden hem var nervös och jag väntade hela tiden på samtalet om att ”Nej, tyvärr, Gusten slutade aldrig att gråta efter att du gick. Kan du komma och hämta honom?”. Men de ringde inte. Och jag gick hem. Jag satte mig och jobbade framför datorn, fortfarande helt ovan med att Gusten inte ligger och sover i hallen. Något som han alltid annars gör om jag kan sitta i lugn och ro framför datorn. 
Och dagen går. Jag är helt nervös hela tiden och har ingen direkt aptit. Men jag lyckades tillslut laga lite mat. Sen var det dags för hämtning och i god tid beger jag mig tillbaka till förskolan. När jag kommer fram går det runt nyvakna småtroll med bara tröjor och blöjor lite här och där på Krusbäret. Personalen håller på att tända och och dra upp persiennerna och får syn på mig: ”- Gusten sover”. Jag känner hur en enorm sten faller från mitt bröst. Jag får komma in och detta är vad som möter mig:
Sovande vagnkille. (klicka här för större bild)
Där låg han alltså. Och sov i en barnvagn inomhus. Precis som hemma. Vår inskolningsfröken hade försökt att lägga honom men han hade vägrat att ligga ner på madrassen. Han hade tyckt det var okej att vara där inne och hade suttit och läst lite. Och sen hade hon lagt sig ner själv och låtsats sova, men då hade han bara dragit i henne och försökt väcka henne igen. Då hade hon kommit ihåg att jag sagt att han alltid sover middag i barnvagnen hemma och rullat in tvillingvagnen som de har för utflykter in i sovsalen. Där hade hon bara rullat honom lite fram och tillbaka och då hade han somnat som en stock, redan vid halv ett. Och när jag kom vid två sov han alltså fortfarande. Åh. Visst, man kan se det som ett nederlag i sig, att han tvunget skulle sova i vagnen, men det viktigaste är ju att han kan sova överhuvudtaget på dagis, hur han sover där kanske löser sig lite lättare längre fram.
Annars hade dagen gått bra också. Han hade varit med och lekt ännu mer och tydligen ätit fint också. Och bara några sekunder efter jag tagit den första bilden, så kisar två små blå ögon mot mig:
Nyvaken vagnkille. (klicka här för större bild)
Han verkade väldigt förvånad över att se mig, verkade det som. Först går pappa och är borta halva dagen. Sen somnar jag och när jag vaknar så är han tillbaka igen. Mycket konstigt. Borde kanske ha somnat tidigare...
En lättad pappa och en väldigt glad Gusten packar i alla fall ihop sina saker och går tillsammans hemåt igen. Vi ringer mamma Josefin på vägen och berättar allt. Det blir en av de absolut finaste promenaderna vi har tagit tillsammans, mycket eftersom all nervositet och alla anspänningar hade släppt då.
Så idag var det dags för samma sak. Jag lämnade ännu snabbare, tog bara av mig skorna och gick in och klädde av honom och sa sen hej då. Det blev ett liknande avsked med lite tårar från Gusten när han fångades upp av fröken, men jag kände redan då hur mitt pappahjärta hade rustat upp lite bättre, och det sved inte riktigt lika många meter av promenaden hem. Sen flög dagen förbi och jag kunde jobba en hel del. Så himla roligt det är att kunna jobba med något man verkligen gillar och samtidigt veta att Gusten är på en rolig och trygg plats och har det väldigt bra och kul. Det är verkligen en stor gåva, när allt kan klaffa så bra.
Plötsligt är klockan nästan två igen och jag kilar tillbaka till förskolan. Idag möts jag av Gusten och fröken redan ute i korridoren. Hon är på väg ut för att flytta bilen för att snöplogen ska komma fram och tänkte tajma det med min ankomst. Gusten har sina vinterkängor på sig och även den svarta lurvjackan han har under overallen annars. Han hade tydligen velat ha på sig dessa plagg hela dagen, eftersom han inte riktigt var i samma form idag tydligen, och de kände att om det gjorde honom mera trygg så fick han gärna det. Han hade t o m gjort morgongympan i kängorna. Galna unge! Annars hade han varit lite tröttare idag (han sov i vår säng i natt och hostade en del) och hade inte ätit så bra. Sen hade han stupat i vagnen på sovstunden på samma sätt, redan efter 12 någon gång, och sovit till kvart i två. Så trots en lite sämre dag hade han ändå hållit ihop bra och vår förskollärare var jättenöjd med hur det hade gått hittills. Vi fick en bra pratstund där ute i korridoren och allt kändes helt underbart när vi gick därifrån. Vi ringde Josefin på vägen hem igen och berättade de glada nyheterna. Ikväll har vi haft Åsa, Andreas och fina Hugo på besök. En riktigt bra dag alltså.
Det verkar som det kommer ordna sig med Gusten på förskola trots allt. Bara han får en chans att vara där och slipper alltför mycket sjukdomar. Vi håller lite extra koll nu pga dagens form, men vi hoppas fortfarande att det är efterdyningar från senaste förkylningen/inflammationen. Det får morgondagen utvisa. God natt!
Okt
30
Jag har under en längre tid känt mig så himla låst till hemmet. Eftersom jag vill att Gusten ska sova hemma efter lunch så blir dagen alltid uppdelad i förmiddag och eftermiddag och varje period bjuder inte på så hemskt många timmar. Så jag ville testa något nytt, skapa ett prejudikat så att vi ska kunna vara lite mera mobila i framtiden.
Eftersom vår goda vän Åsa är mammaledig med lille Hugo i Malmö bestämde jag mig för att utföra ”testet” i skarpt läge där. Så vi tog tåget tidigt på onsdagmorgonen och mötte upp med Åsa och Hugo vid den fina lekplatsen vid biblioteket. Gusten härjade lite på lekplatsen innan det blev mellis inne på bibblan. Sen gick vi en fin promenad hem till Åsa och gav småkillarna lite lunch. Jag tänkte att Gusten kanske skulle somna under maten och hade gjort redo overallen och vagnen för att snabbt komma iväg. Men han höll sig vaken och jag kunde lätt klä på honom ytterkläderna och vi fyra begav oss ut på gatorna igen. Här var alltså den svåraste biten av testet. Skulle Gusten somna snabbt, hur länge skulle han sova, skulle det fungera att stanna med vagnen för att äta osv… Vi rullade på och efter kanske 15 minuter somnade Gusten i vagnen med en riskaka! Så himla skönt. Det har ju fungerat förut när det kniper, som t ex på Kolmården när vi rullade vagn hela tiden. Så detta handlade egentligen mer om mig och hur jag tror att Gusten sover bäst hemma i sin egen säng, vilket visserligen kanske är sant, och att jag gärna vill ha den tiden hemma för mig själv att plocka, vila, sitta vid datorn och bara släppa taget för en stund. Men det känns så tråkigt att alltid stressa hem innan lunch, och att alltid dela upp dagen i förmiddag/eftermiddag utan att kunna göra några större planer som överlappar dessa.
Åsa och Hugo
Men nu sov alltså Gusten och Hugo chillade i sin vagn så vi gick och åt en fin utomhuslunch (skönt att slippa dra in vagnar och fixa att ta av kläder på de små) på Sorl. Gusten sov i nästan precis en timme (vilket får anses som godkänt) innan han vaknade lagom till min sista tugga. Efter det gick vi hemåt och lekte lite på lekplatsen vid Malmö konsthall. Där fick även Hugo gunga för en av de första gångerna i livet.
Sen köpte vi lite fikabröd och gick hem till Åsa och fikade. Vid 16 var vi alla rätt slut och jag och Gusten sa hej då och gick till stationen och åkte (ett knökfullt) tåg tillbaka till Lund, helt nöjda med vår heldag i Malmö. Stort tack till Åsa som var trygg att ha i närheten hela dagen, ifall något skulle gå snett med sömnen eller annat. Nu känner jag mig mycket mera redo för kommande utflykter och det känns skönt med vetskapen om att Gustens rutiner kan fungera, även på rullande fot.
Jun
12
Nu har det slutat regna och Gusten tycker det är skoj att få komma ut och åka vagn!
SENASTE MOBILBILDERNA
Arkivet – av Oskar Dahlbom- Juliga mandelfrikadeller söndag, december 29, 2013Ett recept på världens godaste mandelfrikadeller cirkulerar runt på internet och dyker upp på olika bloggar då och då. Vi använder oss av ett recept från Coop och de har blivit ett återkommande inslag i vår matlagning. Nu till jul ...
- Sommaren 2013 fredag, juni 7, 2013Efter #blogg100 så gick luften ur mig totalt. Det var otroligt roligt att blogga varje dag, men ofta var det också riktigt plågsamt. Att skriva om något någorlunda vettigt VARJE dag var mödosamt, men jag fick samtidigt väldigt mycket sagt ...
- Snart här: Kallbryggt Kaffi #blogg100 onsdag, maj 1, 2013Det har varit en spännande resa. Från de första stapplande stegen med kallbryggt kaffe i februari fram till idag. Jag har bryggt, smakat, ändrat recept, bryggt, smakat, bjudit och bryggt igen. Men nu sitter allt som det ska. Jag lämnade ...
- Jag har närt Darth Vader vid min barm #blogg100 tisdag, april 30, 2013Ett foto från dagens promenad. Julie i Gustens gamla vårjacka. Men vem är det som uppenbarar sig i skuggan?
- The Coco Series #blogg100 måndag, april 29, 2013Eftersom jag helt har tröttnat på Spreadshirt och faktiskt redan har sålt lite på Redbubble så flyttar jag över min Conan O’Brien-serie till den sistnämnda butiken. Även om Conan hade svårt att följa Barry på The Correspondents’ Dinner så är ...
- Juliga mandelfrikadeller söndag, december 29, 2013
