Nu är det 99 dagar kvar till den 11 juni! 2-siffrigt! Galet vad snabbt tiden går.
Snart blir det våfflor – verkligen lyxigt såhär på en torsdag.. men så ska Oskar också iväg i helgen och då får man använda torsdagen till sånt mysigt. Faktiskt! Och dessutom så var det Oskars tur att natta så jag bara chillar och väntar på Vampire Diaries. Det finns så mycket i livet att uppskatta 🙂
Oj, vad det går! Tiden alltså. Dagarna flyter samman och Gusten och jag också. Gusten har varit snorig några dagar, och jag har haft halsont, så jag har inte haft varken lust eller ork att blogga något. T o m min Twitter har varit lite skendöd, så då måste det vara något fel ju. 🙂 Och bloggen blir mer och mer en bildblogg, vilket kanske är lite tråkigt? Visserligen så säger ju bilder mer än tusen ord (så är det ju, eller?), men jag tänker ändå att jag inte får glömma bort att skriva ner vad som händer och vad vi gör också. Bloggen är ju inte bara för vår (och er) skull i nuet, utan också till som ett arkiv för att man ska kunna blicka tillbaka längre fram och minnas, och även kanske för Gusten att kunna bläddra igenom när han blir större. Så skärpning Oskar (och Josefin)!
Nu mår i alla fall både G och jag bättre, och dagarna truckar på. Vi träffar Frank och Fredrik praktiskt taget varje dag. Det var ju inte alls planen med denna föräldraledighet (jag hade ju nästan inga planer) men deras sällskap och vänskap har verkligen vaskats fram som en stor guldklimp i tillvaron, och något jag hela tiden ser fram emot. Jag har gjort ett litet Facebook-fotoalbum på de två killarna som jag tänker fylla på efterhand. Ni kan titta på det här, även ni som inte har FB: Gusten & Frank – BFF.
Och så har vi ju underbara lilla Hugo och hans fina föräldrar i Malmö också. Men det är ju det där med Lund-Malmö och småttingar. Det blir inte helt lätt att ta sig. Vi ses ändå minst en gång i veckan, och det känns nästan för lite. Ska försöka skärpa mig och åka hem till Åsa lite oftare och hänga. Men vi var faktiskt där senast i tisdags och firade Andreas (Hugos pappa) och åt korv och chokladpudding. Mycket mysigt!
Ikväll har vi varit hos Josefins föräldrar och ätit gott och haft det fint. Gusten är på sådant toppenhumör nästan hela tiden nu, och har otroliga mängder energi. Han sitter sällan still längre stunder, och springer runt och busar och leker. Påminner tydligen ganska mycket om en annan när han var liten. 😉
Nu har Josi nattat Gusten och vi ska fredagsmysa. Och kanske, kanske få iväg det där 14-månadersinlägget.
Jag hade någon slags vision om hur jag skulle blogga här varje dag om min pappaledighet med Gusten. Men två stora anledningar har satt käppar i hjulen på de planerna. För det första – vi gör inte så hemskt mycket om dagarna. De rutiner jag skrev om för en tid sen ser inte riktigt likadana ut längre. Något som Josefin berättade om i sitt förra inlägg. Jag försöker fortfarande staka ut hur den här tiden kommer att se ut, och inser väl mer och mer att det får vara väldigt lösa rutiner, eftersom han utvecklas hela tiden och hans behov förändras. Idag har dock varit en helt perfekt dag, han sov till lite innan 07, Josefin gick upp och hade honom. Jag kom upp lite efter och Josi hade gjort klart frukosten till mig och Gusten. Så när hon gick så matade jag honom, och sen hängde vi hemma ett bra tag. Lite innan 10 kom vi iväg och gick en lång sväng för att slutligen hamna i stadsparken. Där lekte vi ett tag med massor av andra barn (Gusten tittar dock fortfarande mer än han leker). Solen tittade fram just där och då i stadsparken och det var en av de finaste stunderna hittills på min pappaledighet. Sen gick vi hemåt, jag köpte lite nudlar och vegetariska vårrullar på vägen, och runt 12 var vi hemma igen. Han somnade sen under de sista skedarna mat och det var bara att lyfta in honom i sängen. Där ligger han fortfarande och snusar.
Kan man göra något liknande varje dag, då passar tiderna för alla och han håller sig till sina timmar. Men det för oss in på den andra punkten, tiden. Jag hinner inte sitta så hemskt mycket vid datorn, i alla fall inte för att skriva längre inlägg. Visst, jag sitter här en hel del ändå, men jag håller fortfarande på att sortera sommarens foton, fixar med den nya bloggen och jobbar lite. Och jag försöker att bara sitta här en stund på morgonen, en längre stund när han sover (just nu) mitt på dagen (om jag inte måste vila eller plocka hemma), och sen ett tag på kvällen om jag känner för det. Och det är alltså bara den tid som blir över när jag inte umgås med Gusten. Som jag ju gör ALLA hans vakna timmar. Men det blir ett moment 22 för desto mer vi gör – ju mer har jag ju att skriva om och samtidigt får jag ju mindre tid över att faktiskt skriva om det. Och jag vill ju spendera min pappaledighet med min son, inte med datorn. Men det finaste är ju att få en balans i det.
Samtidigt vill jag ju väldigt gärna dokumentera den här tiden, vilket gör att det blir fler mobilinlägg och att mitt Twitterflöde går varmt. Twitter är mycket det som räddar mig från den värsta abstinensen då jag hela tiden har lite koll på vad som händer på nätet, och vilka diskussioner och ämnen som är aktuella. Och samtidigt kan jag dokumentera min vardag utan att lämna Gustens sida (via mobilen på stan eller iPoden i hemmet).
Jaja, detta var mest ett litet försvarstal inför mig själv om varför jag inte bloggar mer om att vara pappaledig. Jag upplever just nu kanske den finaste tiden i mitt liv, och för varje inlägg jag inte skriver här får ni tänka att jag sitter och leker med min son någonstans. 🙂
Nu ska jag skriva några korta inlägg till, medan Gusten fortfarande sover sött.
Sista dagarna på Gotland nu. Josefin har jobbat idag och igår och jag får en liten försmak av min pappaledighet, som egentligen börjar på allvar på måndag. Vi kan kalla det en mjukstart, att doppa tårna, att provsmaka på livet.
Och det känns bra, att vara pappaledig. Gusten är så ”lättskött” numer. Som en klocka går hans liv, och han följer sina timmar på ett väldigt exakt vis. Så här ser en dag ut i Gustens liv:
_______________
07 – 08: Gusten vaknar och brukar fixa och greja i sin säng innan vi lyfter över honom till oss för lite mys innan vi går upp.
08 – 09: Frukost. Gröt och vatten (vi ska nog börja med mjölk nu alldeles snart). Oftast äter han först och sen leker han lite medans vi äter.
09 – 10: Lekstund, och man kan sitta lite vid datorn och kolla mail och så.
10 – 12: Morgonpromenad. Vad som helst går bra bara vi kommer ut och gör något.Vid 11 brukar han få ett litet mellanmål, en banan eller så. Kanske smoothie också.
12 – 12:30: Lunch. Oftast somnar han till de sista tuggorna, annars räcker det med att man lyfter upp honom och går lite med honom i famnen så somnar han. En majskrok eller två i famnen brukar få honom över tröskeln.
12:30 – 15: Sovstund. I bästa fall sover han en bit över två timmar. I minsta fall söver han 30 minuter, men även det räcker för resten av dagen. Men alla mår lite bättre av att Gusten sover längre, båda han och vi.
15 – 15:30 Mellanmål. Gröt och dricka. Kanske en macka om han verkligen är hungrig.
15:30 – 18: Lekstund och kanske mer promenad. Ofta ett till litet mellanmål vid 17. Kanske någon frukt och dricka eller så.
18 – 18:30: Kvällsmat. En hel burk barnmat och vatten. Kanske någon banan eller så till efterätt. Vi har slutat med fruktpuréerna och han verkar varken behöva eller sakna dem.
18:30 – 20: Kvällslek. Efter maten så springer han runt eller sitter kvar vid bordet och leker om vi äter längre.
20: Läggdags. Vi försöker alltid börja efter 20 att byta om till pyjamas, busa lite i sängen och sen får han välling i min eller Josefins famn framför TV:n. Har vi tur så somnar han med flaskan i famnen och vi kan bära in honom till sängen. Sämsta läget är att han dricker upp allt och är pigg, då får man gå med honom i bärselen tills han somnar. Men det går oftast ganska snabbt, absolut max 20-30 minuter. Men oftast mycket snabbare.
20:30 – morgon: Han sover inte alltid hela nätterna numer. Ofta blir det en flaska välling någon gång under natten, men ganska ofta gnäller han lite och somnar om igen. Så nätterna är helt okej fortfarande, och vi försöker att inte klaga.
_______________
Det var en dag i Gustens liv. Ungefär så ser varenda dag ut. Detta tider går inte att flytta på men händelserna kan se annorlunda ut, om vi inte är hemma eller träffar vänner och bekanta. Men det är otroligt skönt att vara så relativt inrutade. Vi mår bättre av det, och Gusten likaså.
Nu ska jag göra mig helt klar medan Gusten sover. Kl 15 kommer det hit lite vänner och barn. Vi lägger säkert upp lite bilder här senare. Vi kallar det för Kränkudagis ’09, eftersom vi ska vara bakom Kränku, och det kommer vara fem(!) småbarn här samtidigt. Vad kul!
Dagarna bara flyger förbi och snart snart är vi på Gotland. Galet snabbt har det gått. Vi har haft fullt upp denna veckan med en Gusten som bara får mer och mer energi – ställer sig upp hela tiden, mot oss, stolar, bokhyllor, soffor med mer. Han är riktigt duktig på att gå runt i rummet nu genom att hålla sig på möbler – han kommer riktigt långt! Verkligen imponerande! Men alla dessa nya färdigheter som han inte riktigt behärskar gör att han slår sig mer än förut. Plötsligt försöker han ställa sig och ett bord är i vägen – aj ! Eller så tar han tag i något som inte är stabilt – ramla ramla. Det var tydligen likadant för de andra i mammagruppen, pratade vi om i måndags. Känns lite skönt att veta, även om man helst inte velat att han ska slå sig alls.
Vi hade ju haft mycket för oss i veckan, mammalunchen i måndags, Marcus har varit här ett tag då han var på kurs här (måndag och tisdag) och även Bart var här (tisdag) och hälsade på. Annika likaså (onsdag) och nu senast träffade vi en gammal gymnasiekompis till mig och hennes lilla kille på knappt 4 veckor (idag torsdag). Åh, vad liten och söt. Det känns så nära men ändå så långt bort att Gusten varit så liten.
Nätterna har gått lite upp och ner. Vissa bättre och vissa sämre, i natt somnade Gusten inte förrän vid 23 och vaknade vid 06 och somnade om i vår säng med lite välling och sov fram till halv tio. Så detta var definitivt en bra natt! 🙂 Hoppas på lika bra kommande natt också. Hihi.
Och ja, vi har köpt en ny leksak till Gusten också. En ”kakburk” som pratar – ”jag älskar kakor” osv som man kan plocka upp kakorna ur o så. Vi märkte så tydligt i måndags att Gusten nog behövde någon ny mer stimulerande leksak – han var helt tagen av några leksaker på mammalunchen så vi ville ge honom något också. 🙂
Här är lite bilder från veckan som gått,
Leka med kakburken
Hänga med Annika & undersöka stereon
På föräldrar/mamma-lunch med kompisar
Hänga med Marcus och pappa
Gusten var väldigt nyfiken och ville undersöka den sovande bebisen
Tid. Den som hade mera tid. Jag känner att jag lägger tid på så mycket olika saker just nu, och ändå lägger jag inte nog av min tid på något. Vi är inne på slutkurserna i Webbdesignutbildningen och det tar upp den mesta tiden. Eftersom vi bygger på en hel sajt i skarpt läge, finns det alltid mer att göra och jag funderar på design och databaskopplingar även när jag inte sitter aktivt och pluggar. Samtidigt läser jag ju om grafisk design för ska i dagarna göra lite analyser av några webbplatser, samt bygga en egen, helst bättre, sida i samma kategori. Det är ingen liten uppgift, men eftersom allt är så fasansfullt roligt går det ganska bra. Jag har alltid studerat väldigt selektivt och när det är roligt går det bra, och när det är tråkigt går det lite sämre. Det är inte någon jättebra egenskap, jag vet, förutom att jag är riktigt vass när jag gillar det jag gör. Därför försöker jag bara göra saker som jag gillar. Det är en bra insikt jag kommit till.
Resten av tiden vill jag helst umgås med min son, och det är ju tid som jag mer än gärna tar mig. Efter hans lilla sjukdomsepisod är han tillbaka med full kraft! Det ska ålas, klättras, utforskas, stå och (nästan) gå. Hans vilja är starkare än någonsin och han blir förbannad när han inte får krypa vart han vill, eller trixa sig in till sladdar (oftast bakom TV:n) och dra lite. Han är verkligen en handfull när han är vaken och det går inte att lämna honom många sekunder för att göra något annat. Men det är underbart och efter han varit så slö några dagar är det fantastiskt att ha fått lite perspektiv på tillvaron.
Bloggandet lider väl mest och jag är så glad för att vi har kopplat ihop mobilbloggandet via flickr. Annars hade ni inte hört många ord ifrån mig, tror jag. Jag har några inlägg (om ny musik bl a!) som ligger och jäser, men just nu försöker jag mest göra plugg vid datorn så att jag inte sitter här dygnet runt. Mina ögon mår inte alls bra av det har jag märkt.
Nu ska vi i alla fall sova, och vi hoppas att Gusten inte vaknar alltför många gånger under natten. Den senaste tiden vaknar han minst en gång och är väldigt svår att söva igen. Just nu sover han, så det är bara att hålla tummarna. 🙂
Imorgon blir det lite mera Gustenfilm här, det lovar jag, så håll till godo tills dess. Under tiden kan ni ju passa på att kolla in en annan sötis i bloggosfären, ifall ni har missat det. De görs inte mycket bättre än Åke.
