Inskolningen fortsätter även om jag inte är världens snabbaste på att rapportera om den. I fredags var det dags för att återigen infinna sig på förskolan vid nio. Planen var att Gusten skulle vara utan mig ganska mycket den dagen så redan vid lite efter nio sa jag hej då till honom och tog en promenad. Eftersom vi bor så nära förskolan och det går så bra för Gusten tycker förskolläraren att det är okej att jag går hem medan Gusten inskolas istället för att sitta i personalrummet som många andra gör. Jag tyckte dock det var lite väl magstarkt att bara vandra hem igen när jag skulle lämna honom ensam en längre tid så jag passade på att göra ett ärendet istället. Så klart så fungerar inte mikrofonen på iPhonen och jag tänkte gå till Telia och fråga om det. Men det var ju inte öppet där förrän tio så jag hamnade på caféet precis bredvid och satt och läste och fikade ett tag istället. Det kändes skönt att hålla sig ute på stan ändå så att jag snabbare kunde ta mig tillbaka till förskolan ifall de skulle ringa.

Gusten skulle vara utan mig ända fram till tolv och skulle även få äta med de andra barnen denna dag. Så jag satt och fikade och runt halv elva gick jag över till Telia om berättade om telefonen. Jag hade fortfarande inte hört något från förskolan när jag gick därifrån så jag antog att allt hade gått vägen så långt. Eftersom Gusten skulle äta där och sen gå hem antog jag att han skulle somna i vagnen då vid 12 som han brukar. Så jag gick förbi förskolan och hämtade sittvagnen som han hade åkt i på morgonen och gick hem med den för att byta mot liggvagnen istället. Jag gick bara hem och vände och sen tillbaka och satte mig och läste i personalrummet. Vid 11.40 hör jag en bekant röst komma in i rummet bredvid och snart tittar Gustens lilla huvud in genom dörren med fröken hack i häl.

Allt hade gått jättebra! Han hade lekt på som vanligt. Han hade bonkat i huvudet i ett av borden och ”gnällt någon sekund, sen hade allt blivit bra igen” och de hade haft gympa och han hade ”först varit tveksam till gympan men sen blev det musik och då hade han dansat med kompisarna”. Åh, jag kan verkligen se Gusten svänga loss med sina nya vänner där. Han älskar ju att dansa. 😀

Men sen var det dagens stora prövning – nämligen maten. Det hade inte gått så bra. Han hade först plockat lite med fingrarna och sen hade de försökt mata honom lite men det hade kommit ut igen. Det var moussaka som bjöds och han verkade haft svårt med auberginebitarna. Det har vi alltid sagt, att han är duktig med nya och annorlunda smaker med väldigt petig när det kommer till konsistens. Så det var ju ett mindre nederlag men Gusten verkade glad ändå. Så jag stoppade honom i vagnen och tänkte gå hem och ge honom lite chili con carne från dagen innan. Men jag märkte snabbt hur trött han var där i vagnen och hittade istället en banan i skötväskan som han mumsade i sig innan han somnade sött, helt slut efter en halv dag på dagis.