• Oskar på Twitter

• Josefin på Twitter

• Senaste kommentarerna

  • read more om The Day of the Mother
  • eternal Life om The Day of the Mother
  • enterprises om The Day of the Mother
  • ??????? ? ??????? ????????? ? ????????? ?? 9935 ?. ? ????: http://www.nuratina.com/go/millionrubley243492 om Någon slags förlossningsberättelse
  • Kennethkek om 10 månader!
  • https://bellrange39.wordpress.com om 10 månader!
  • Pia om Friidrott
  • Pia om Gusten 6 år!
  • Pia om Tandlös!
  • Pia om Julie 4 år!

• Etiketter

  Andreas bad bebis bilder BVC dagis farfar farmor feber Film foto Fredrik fylla månad fylla år födelsedag förskola Gotland grattis Gusten Gustenfilm hugo Julie Juliefilm lek leka Lund längd mamma mat morfar mormor Musik mys pappa prata sjuk sova sömn tand tandsprickning TV utveckling vikt Åsa äta

• MINIBLOGGRULLE

  Ciagumman
  Åkes och Svantes värld
  Bröderna Linnander
  

• Arkiv

  • oktober 2014
  • september 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • mars 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • augusti 2012
  • juli 2012
  • juni 2012
  • maj 2012
  • april 2012
  • mars 2012
  • februari 2012
  • januari 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011
  • september 2011
  • augusti 2011
  • juli 2011
  • juni 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • februari 2011
  • januari 2011
  • december 2010
  • november 2010
  • oktober 2010
  • september 2010
  • augusti 2010
  • juli 2010
  • juni 2010
  • maj 2010
  • april 2010
  • mars 2010
  • februari 2010
  • januari 2010
  • december 2009
  • november 2009
  • oktober 2009
  • september 2009
  • augusti 2009
  • juli 2009
  • juni 2009
  • maj 2009
  • april 2009
  • mars 2009
  • februari 2009
  • januari 2009
  • december 2008
  • november 2008
  • oktober 2008
  • september 2008
  • augusti 2008
  • juli 2008
  • juni 2008
  • maj 2008
  • april 2008
  • mars 2008
  • februari 2008
  • januari 2008
  • december 2007
  • november 2007
  • oktober 2007
  • september 2007
  • augusti 2007

• Kalender

  juli 2008

  m	ti	o	to	f	l	s
  « Jun				Aug »
  	1	2	3	4	5	6
  7	8	9	10	11	12	13
  14	15	16	17	18	19	20
  21	22	23	24	25	26	27
  28	29	30	31

• Besökare online:
  
  
  

• Intressant läsning

Hemma
Den 14 juli var ju det beräknade datumet, även fast vi hört att man inte ska ta det så seriöst så kändes det ju lite extra spännande att just den dagen kom. Men inget hände, vi åt lite Quornkorma med ris och sallad till middag innan vi lade oss i sängen och tittade på Jordan Rättsläkare. Jag hade haft två sammandragningar som gjort ordentligt ont under dagen, men hade inte tänkt något nämnvärt på det. Men väl efter Jordan började jag vrida lite på mig, kunde inte somna och vid 23.30 började det göra ordentligt ont i magen igen. Och det fortsatte att göra ont med ganska jämna mellanrum. Jag tog två panodil och började fundera på om vi verkligen packat ner allt som vi ville ha med oss i BB-väskona. Men panodilen hjälpte inte och jag försökte ta tiden på värkarna på mobilen. Helt plötsligt mår jag jätteilla och måste kräkas, inte bara en gång utan två. Det gör också ännu mer ont i magen under värkarna och Oskar fixar en varm 50 cl flaska som jag kan ha på magen. Det kändes också skönt att man lärt sig den grundläggande andningen på föräldrarträffarna. Det är bra att ha något att fokusera på när det gör ont. Sen ber jag Oskar hämta datorn och lägga den på min sida och sedan får han sova lite medan jag låter www.varktimer.se hjälpa mig med att klocka värkarna. Det är mellan 3 och 5 minuter mellan dem – får jag det till. Vid halv fyra tiden ringer jag in till Förlossningsavdelningen och pratar med en barnmorska. Hon rekommenderar att jag duschar lite, men säger samtidigt att jag är välkommen in till avdelningen när jag själv känner för det. Jag får en värk precis när jag pratar med henne, och hon andas igenom den med mig – det är ju helt normalt för dem men känns lite lustigt för mig. Jag går upp och duschar och Oskar går upp och fixar med lite allt möjligt. Jag försöker vänta så länge som möjligt innan jag ringer föräldrarna och ber om skjuts in till förlossningen, – jag ringer dem ungefär kvart över fem och pappa kommer hit vid halv sex.

Skift 1 05:30-07:00
Dörrarna är låsta in till förlossningen för det är så pass tidigt på morgonen. Vi får vänta ett tag innan vi blir insläppta och på lite nervösa fötter går vi efter en sköterska och får ett eget rum, nummer 8. Snart kommer en barnmorska in och gör en undersökning och det blir bekräftat att något verkligen är på gång. Jag är öppen 3 centimeter och vi får stanna kvar. Jag får ligga i sängen och de sätter på mig banden för att ctg-kurvorna. Bebisens hjärtljud ser bra ut. Efter det alternerar jag mellan liggande i sängen och sittande på en stol med huvudet i en saccosäck. Då jag inte direkt har någon energi efter nattens kräkningar somnar jag mellan varje värk. De kommer in med kaffe, te, skorpor, saft och vatten. De frågar även om nyponsoppa, men så pass borta att jag tackar ja till det är jag inte. Oskar börjar massera min rygg och försöker få mig att äta något – masserandet går jättebra medan ätandet inte går något vidare.

Skift 2 07:00-15:00
Vid klockan sju är det skiftbyte och vi får ett nytt team. Bland det första de gör är att fråga om jag vill ta ett bad och det låter bra tycker jag. Jag och Oskar följer efter undersköterskan till badet och det går verkligen inte fort att gå. Väl inne i badrummet så är det riktigt mysigt – tända doftljus och ett varmt upptappat bad. Det kan nästan inte gå fort nog att hoppa i. Oskar släcker ner lite i taket så det blir ännu mer stämningsfullt. Jag tycker själv att jag inte var badade såå länge men Oskar uppskattade det till att jag badade i nära nog två timmar. Sen går jag upp och vi tar oss tillbaka till vårt rum. Jag är fortfarande så trött att jag inte orkar göra något annat än att ligga ner. Vi får in varma vetekuddar, en till magen och en till ryggen. Värkarna gör fortsatt ont och jag fortsätter att falla i djup sömn mellan dem. Oskar är framme och trycker vetekudden mot ryggen vid värkarna och jag själv trycker allt vad jag kan på vetekudden fram på magen. Vet inte hur länge vi använde oss av vetekuddarna – de sju timmar som detta andra skift varade är som ett enda virrvarr i mitt huvud. Efter vetekuddarna blir det i alla fall dags att testa lustgasen och undersköterskan visar mig hur man gör och stannar kvar och andas med mig genom några värkar. Jag känner hur händerna domnar bort lite av gasen. Väldigt annorlunda känsla men när jag andats in lustgas några gånger och lärt mig lite mer hur den funkar försvinner den känslan. Efter ett tag är det dags för en ny undersökning för att se om det har hänt något och barnmorskan konstaterar att nästan inget har hänt. Hon säger att trycket neråt är bra men att jag knappt öppnat mig något mer (kanske 4-5 cm) och hon bestämmer sig för att göra en hinnsvepning. Hon vill att jag ska upp och stå eller åtminstone hänga över sängkanten i saccosäcken. Jag tycker stå låter jobbigt och väljer att stanna kvar i sängen fast stående på knäna. Det är jobbigare än att ligga ner och barnmorskan lovar att komma tillbaka om en timme för att se om något har hänt efter ställningsbytet. Ungefär en timme senare kommer hon tillbaka och strax efter konstaterar hon att inget har hänt. Så nu får jag valet att gå upp och gå eller stå upp och vicka på höfterna. Återigen väljer jag det som verkar lättast – att bara stå upp! Barnmorskan kommer tillbaka efter ytterligare en timme och det verkar inte bättre än att jag fortfarande är öppen 4-5 centimeter. Hon bestämmer sig för att sätta värkstimulerande dropp och fästa en elektrod på bebisens huvud för att hålla bättre koll på hjärtljuden. Oskar försöker hela tiden få mig att dricka saft och äta lite av mackorna som kommit in till lunch men jag tar bara små tuggor och är rätt dålig på att dricka.

Skift 3 15:00-21:00
Det har gått ett tag sen jag fick droppet och det är nu dags för ett nytt skift att ta vid där det förra slutade. Det första jag får göra är att lägga mig i sängen igen och jag känner direkt mig väldigt välvilligt inställd till den nya barnmorskan. Undersköterskan visar att det finns sugrör till saften – något som gör att Oskar lyckas få i mig mer saft nu än under alla de timmar vi varit där tillsammans. Barnmorskan väljer att höja det värkstimulerande droppet och ganska snart börjar det kännas lite annorlunda och jag är vid nästa undersökning öppen 7 centimeter. Jag börjar prata om ryggbedövning och barnmorskan säger att de sista centrimetrarna brukar gå snabbt och jag och Oskar väljer att testa några värkar till. Oskar säger fem och jag förhandlar ner det till tre. Jag har blivit bättre och bättre med att förstå mig på hur jag ska använda lustgasen och Oskar hjälper till med att säga till när jag ska ta bort masken. Han har nu lika bra koll som mig på när värkarna är på sin topp och man ska sluta andas in lustgas. Och på vad som känns som ingen tid alls så är jag helt öppen och värkarna känns på ett helt nytt sätt. Jag hör undersköterskan fråga Oskar om han vill se när huvudet kommer ut och känner mig förvånad över det. Även om jag rent logiskt vet att det ska komma ut en bebis så har jag ändå inte riktigt förstått hur långt det kommit. Oskar berättade senare att han såg hur stämningen blev lite allvarligare – hur barnmorskan satte på sig förkläde, plockade fram massor av olika saker och fixade inför bebisens ankomst. Alldeles strax får jag inte längre andas på samma sätt i lustgasmasken utan ska ta i mer och trycka på. Det går ganska snabbt, även om det gör väldigt ont. Oskar säger att det kanske var fem krystvärkar totalt innan bebisen kommer ut. Han kommer ut på sidan, precis som han har legat i magen och har navelsträngen ett varv om huvudet och ett varv om kroppen.

Efter förlossningen
Jag får upp bebisen på bröstet och rör lite försiktigt vid den och den skriker för full hals. Barnmorskan frågar om vi vet vad det är för sort och vi säger nej och undersköterskan kikar under handduken han har runt sig och säger – det är en pojke! Jag säger något om att det var ju det vi trodde. Vi berättar att han ska heta Gusten och ungefär samtidigt så kissar han för första gången, rakt på min mage, där han ligger. Oskar klipper av navelsträngen med tre klipp. Sen ska moderkakan ut och efter det ska det sys lite och då får jag ta lustgas för sista gången och jag råkar ta lite extra så jag känner att händerna domnar igen. Allting är klart nästan precis 12 timmar efter att vi kom dit. Oskar får hjälpa till att mäta Gusten och sedan ta på honom de första kläderna. Sedan kommer de in med en matbricka med varm choklad till mig, kaffe till Oskar, ostmackor och cider. Helt plötsligt är jag jättehungrig och min första macka slinker ner otroligt snabbt medan Oskar sitter med Gusten i famnen. Vi passar även på att ringa till våra föräldrar och Oskars bror och berätta. Sen byter vi så att Oskar kan äta en macka och jag får hålla i den lille. Sen tar jag en dusch, klär på mig och fyra timmar efter förlossningen går vi och ett annat par genom kulvertarna under lasarettet till patienthotellet. Det går långsamt men vi kommer fram.

Tankar kring hela förlossningen
Något som vi inte visste innan var hur mycket man får klara sig själv. Den mesta tiden av de 15 timmarna vi var där befann vi oss ensamma på rummet. Det kändes dock väldigt positivt eftersom man inte behöver hjälp hela tiden, utan att mycket av tiden går ut på att vänta och värka fram barnet. Vi kände oss för den delen aldrig övergivna utan barnmorskan var hela tiden bara ett tryck på knappen bort. Rummet var också väldigt enkelt men trevligt inrett så det kändes inte som vi befann oss i en sjukhusmiljö. Utan slangarna och med en skönare säng hade det kunnat vara ett rum på ett enkelt vandrarhem. Det var allt som allt väldigt lång ifrån allt spring, stress, blod och skrikande smärta som vi tidigare kanske hade trott. Ett lugn låg över hela förlossningen och vaggande in både oss båda i en trygghet om att allt skulle gå bra. Efteråt fick vi känslan att det inte hade kunnat gå till på något annat vis och Gustens förlossning känns så unik för oss. Varenda minut känns så här i efterhand alldeles perfekt och på samma gång helt nödvändig för att Gusten ska finnas här nu. Vi är jättenöjda och de verkligen lyckats bra med arbetet på Förlossningen i Lund.

Kommentarer